En person tittar allvarligt rakt in i kameran.Förstora bilden

Simon Hedström

Idrott och välmående för alla i fokus på årets tillgänglighetskonferens

I en välfylld hörsal fick publiken tips på verktyg för att hantera utmaningar av olika slag, och fick lära sig mer om paraidrottens betydelse och om parasport såväl nationellt som internationellt.

Simon Hedström 28 år från Mörsil, bordtennisspelare och vinteridrottare, berättade om sin resa i livet, från gående till sittande. En olycka med en cross år 2005 på sommarlovets allra första dag förändrade hans liv på en sekund. Efter operation i Umeå väntade en lång rehabperiod i Uppsala

- Idrotten har alltid betytt väldigt mycket för mig. Både med och utan funktionsnedsättning. Men när olyckan hände var det som om någon dragit undan en matta för mig, och hela livet bara försvann. Jag försökte ändå fokusera på de positiva delarna redan direkt efter olyckan. Det faktum att jag inte blivit förlamad i armar och händer till exempel. Men jag blev chockerad över hur fort kroppen ändå bryts ner, hur snabbt musklerna förtvinar när man blir sängliggande. Jag var en vältränad tonåring som fick börja om på nytt, mina halsmuskler orkade inte ens hålla upp mitt huvud när jag sattes upp i en stol. Min första tanke var att jag skulle komma att behöva någon som tog hand om mig, eftersom jag nog inte skulle klara av någonting själv längre…

Tufft men mycket humor och skratt

Simon Hedströms pappa köpte en filmkamera och dokumenterade sonens framsteg vecka för vecka. Det blev väldigt viktigt för Simon, eftersom det inte var så lätt att själv märka av de små framsteg som ändå gjordes.

- Jag var annars mest frustrerad över alla saker som jag inte klarade av, istället för att glädjas åt de framsteg som jag faktiskt gjorde varje vecka. Men jag höll ändå på något sätt modet uppe, och mitt i allt det tuffa var det mycket humor och skratt. Det var viktigt för mitt välmående. Jag tror nog att det faktum att jag var så pass ung, bara 14 år när det hände, gjorde det lättare för mig att se framåt och att lära mig klara av saker och ting på egen hand. Att leva ett bra och aktivt liv trots min ryggmärgsskada. Idag är det mycket friluftsliv för min del. Paddla, skoter, fyrhjuling. Fiske och att vara till fjälls, det fyller jag en stor del av min fritid med.

- Jag gillar inte att se begränsningar. Jag kan inte gå, och jag tror att jag aldrig mer kommer att kunna gå. Jag ser mig själv som sittande, livet ut. Då får jag ta vara på mitt liv, jag kan göra det mesta men det tar litet längre tid än innan. Så tålamod är någonting som jag blivit bra på. Livet kan vända väldigt fort, så ta vara på dina nära och kära här och nu!

Idag arbetar Simon Hedström som rekryteringsansvarig och informatör på Parasport Jämtland. Han arrangerar läger och besöker skolor ute i länet för att visa på och berätta om parasportens alla möjligheter.

En person står lutad mot ett ståbord och tittar snett in i kameranFörstora bilden

På plats fanns även Fredrik Andersson, Parasport Jämtland Härjedalen som berättade om parasport lokalt, nationellt och internationellt.

En person ler med stängda läppar in i kameranFörstora bilden

Ida Hallgren

Negativt tänkande kan vara positivt

Dagen avslutades med Ida Hallgren, filosof och psykolog vid Göteborgs universitet. Hon föreläste om hur vi kan tänka klarsynt kring tidsandan och den utbredda positivitetsnormen. Budskap om att vi ska vara oavbrutet lyckliga och för all del även lyckade omger oss i vardagen. Men visste du att kraven på att enbart tänka positivt och känna sig positiv faktiskt kan göra att vi mår sämre, och att vi då också går miste om de verktyg som finns för att kunna hantera utmaningar av olika slag?

- Denna positivitetskult som vi blir närmast marinerade i. Du ska ha positiv energi, positiv attityd och tänka dig lycklig. Allt är möjligt och bara du själv sätter gränserna. Ibland är det faktiskt inte sant, och det kan tvärtom bli kontraproduktivt att tänka i dessa banor. Vid en utbrändhet till exempel, så är en del av läkningsprocessen att lära sig vart dina egna gränser går. Att till allt pris pressa sig till det ytterstas gräns är ingen bra idé då. Ibland får man ge upp helt enkelt, och gå hem och vila, konstaterade Ida Hallgren bland annat.

Två personer står tätt ihop och tittar in i kameranFörstora bilden

Två av dagens åhörare var Mikael Persson och Anders Lithander, och dom tyckte överlag att dagen varit intressant och givande. Störst intryck på de båda gjorde Simon Hedströms berättelse.

Text & Foto: Lena Manneby

2 av 2 gillar detta