Jämtländska strokepatienter bättre med egen PT

Hon kom till Östersund i den allra första pionjärkullen av läkarstudenter som skulle utregionaliseras från Umeå. Anna-Lotta Irewall och hennes klasskamrat och nuvarande man Tommie tog tillsammans beslutet att testa Östersund.

- Vi trivs jättebra och har aldrig ångrat oss.

Varför det blev forskning

- Det var egentligen inget jag funderat på innan jag kom hit. Det var min handledare, Thomas Mooe, som introducerade tanken, konstaterar Anna-Lotta Irewall. Han berättade om sin forskning för Anna-Lotta, som fick ett sommarstipendium för att prova på att jobba inom forskningsprojektet. Hon upplevde, till en början, forskande som stort och lite skrämmande, men framför allt lockande. Följden blev att Anna-Lotta Irewall även gjorde läkarutbildningens vetenskapliga termin-10 arbete i Thomas Mooes projekt. Därefter bestämde hon sig för att gå vidare som doktorand. Hon blev antagen till forskarutbildningen vid Umeå Universitet år 2013, men inledde alltså sin medverkan i projektet redan 2011.

Forskningsklimat på frammarsch

Hon upplever att miljön för forskare är bra, här finns ett större forskningsfokus sedan den regionaliserade läkarutbildningen kom till länet. Det är fler som forskar, vilket har gjort att en akademisk miljö utvecklats.

Grejen med forskning

- Det är en förmån att få fördjupa sig i någonting ordentligt, särskilt om man är en person som gillar att gå till botten med var kunskapen kommer ifrån och att också få bidra med ny kunskap. Forskningen ger den möjligheten. Det är ett alldeles speciellt jobb som tar mycket tid, tid som kanske egentligen inte finns alla gånger. Det måste man vara beredd på, förklarar Anna-Lotta Irewall.

Hon funderar en stund på vilka personlighetsdrag som kan vara bra för att lyckas med sin forskning, och kommer snart fram till att nyfikenhet och envishet är viktigt. En fördel är också om man är ganska strukturerad.

Forskningsprojektet i stora drag

Anna-Lotta Irewall berättar om dels en epidemiologisk del som handlar om prognosen efter en stroke. Om överlevnad och risken att få en ny stroke. Sen ingår även en del som handlar om hur man kan optimera behandlingen för att förebygga en ny stroke. Om förebyggande behandling finns redan mycket forskning gjord. Forskning som visar att blodtryck och blodfettsbehandling minskar risken för ännu en stroke. Däremot fanns inte lika mycket forskat på hur det ser ut med den här typen av behandling i den kliniska verkligheten. Hur många patienter tar sina mediciner och hur ser deras värden ut över tid? Ganska många når aldrig upp till de målvärden som finns för blodtryck och blodfetter. Vad beror det på? Thomas Mooe utarbetade en modell för att följa upp patienter som haft en stroke eller TIA*, för att på så vis se om man kan förbättra andelen patienter som uppnår målvärden för blodtryck och blodfetter och för att, i förlängningen, minska risken att drabbas av nya hjärt-kärlhändelser.

PT per telefon – strokesköterskan blev ett viktigt stöd

År 2010 inleddes forskningsstudien i länet. Syftet var att se om det går att förbättra nivåerna av blodtryck och blodfetter för att minska risken att drabbas av ännu en stroke bland de patienter som just haft en stroke eller TIA*. Man ville pröva en uppföljningsmodell där en sjuksköterska via telefon och anpassat efter patientens behov följde patienternas mående, behandling samt nivåer av blodtryck och blodfetter över tid.

- Vi ville inkludera alla som kunde vara med i uppföljningsprogrammet, men drygt en tredjedel hindrades av betydande men efter sin stroke, demenssjukdom eller annan allvarlig sjukdom. Bland de som kunde delta i studien tackade drygt fyra av fem ja till att vara med, säger Anna-Lotta Irewall och fortsätter;

- Dessa lottades sedan till att antingen få helt vanlig uppföljning eller till telefonuppföljning med strokesjuksköterska. Telefonuppföljningen inleddes en månad efter utskrivning från sjukhuset. Patienterna fick lämna blodprover och mäta sitt blodtryck. Vid behov justerades läkemedelsbehandlingen i samråd med en läkare som var knuten till studien. Sjuksköterskan pratade också om olika livsstilsfaktorer, till exempel rökning, motion och matvanor. Uppföljningen individualiserades utifrån nivåer av blodtryck och blodfetter. Behövdes fler kontakter så fick man det, enda tills sköterskan var nöjd med resultaten.

Resultat efter ett år.

Ett år efter utskrivning följdes resultaten upp igen, och det för båda grupperna. Då kunde forskarna se att blodtrycket och kolesterolnivån minskat i den grupp som haft coachning av sjuksköterska, medan den andra gruppens värden för kolesterolet var sämre än ett år tidigare. Forskarna tittade även på hur utbildningsnivån hos patienterna kunde tänkas påverka resultaten.

- Vi har en delstudie som handlar om skillnader i riskfaktornivåer beroende på utbildningsnivå. Tidigare forskning visar att utbildningsnivå och andra markörer för socioekonomi, till exempel inkomst, är kopplat till olika hög risk att drabbas av sjukdomar som stroke. Det skulle bland annat kunna bero på att man når olika resultat i den förebyggande vården. Våra resultat pekar mot att sådana skillnader faktiskt finns, konstaterar Anna-Lotta Irewall.

Resultatet visar att blodtrycksnivåerna skiljde sig åt bland hög- och lågutbildade i den vanliga uppföljningen medan telefonuppföljningen gav mer jämlika nivåer. Anna-Lotta Irewall tycker att det är intressant, dels för att det stärker hypotesen om att skillnader i den förebyggande behandlingen kan vara en del av förklaringen till det ojämlika sjukdomsmönstret och dels för att resultaten av studien visar att en förändrad rutin när det gäller uppföljning skulle kunna minska dessa skillnader. Men man ska samtidigt komma ihåg att det finns väldigt få studier gjorda på det här området ännu, och fler behöver genomföras innan man med större säkerhet kan säga att det här fyndet inte är en tillfällighet. Resultatet pekar dock, som sagt, åt samma håll som tidigare gjorda studier vilka visat att människors socioekonomiska position är av betydelse för hälsan i många avseenden.

Garant för en jämlik vård

Hur ger vi en så jämlik vård som möjligt? Vårdens uppgift måste vara att minimera de eventuella skillnader som kan finnas bland patienterna, menar Anna-Lotta Irewall. Så som vården är organiserad i dag ligger mycket av ansvaret för den långsiktiga behandlingen på patienten själv. Det gäller kontakten med hälsocentralen, förnyandet av recept, livsstilsförändringar och att fortsätta ta sina mediciner. Många klarar det, men inte alla.

- Vi i vården kan kanske inte påverka alla faktorer som bidrar till ojämlik hälsa, men vi kan skapa förutsättningar för att resultaten av den behandling vi sätter in i slutänden blir så likvärdiga som möjligt, avslutar Anna-Lotta Irewall.

* En så kallad TIA, Transitorisk Ischemisk Attack, är en snabbt övergående och tillfällig syrebrist i en del av hjärnan. I Sverige drabbas årligen cirka 8000 personer. Siffran kan vara högre, eftersom inte alla söker vård. TIA orsakas vanligen av en blodpropp som löses upp efter en kort tid. Symtomen går oftast tillbaka snabbt, men det kan även ta upp till ett dygn .

Anna-Lotta Irewall disputerar med sin avhandling; Återinsjuknande och sekundärprevention efter akut cerebrovaskulär sjukdom. Platsen är hörsalen på sjukhuset kl 9.00-12.00 torsdag den 16 februari 2017.

Läs avhandlingen här:

Text & foto: Lena Manneby