En manlig sjuksköterska och en kvinnlig läkare sida vid sida i ett löparspår. De tittar mot varandra.Förstora bilden

Henrik Jonsson och Frida Nordenberg

”Stafettläkare” sprang mot cancer

Svett, skratt och kamratskap, allt detta bjöd loppet mot cancer som arrangerades för några helger sedan i Östersund. 42 km per lag, ett marathon med andra ord. Laget fick bestå av valfritt antal deltagare, så med totalt nio löpare beredda formade Henrik Jonsson, läkarchef på medicinavdelningen på Östersunds sjukhus två jämnbra lag. Stafettläkarna lag vit och lag blå.

Och arbetade så svetten rann gjorde de två lagen sannerligen, spurten dem emellan blev hårfin – mindre än tre ynka minuter skilde dem åt. Även om grundtanken är att det är viktigare att delta än att vinna, var ett visst mått av kamratlig konkurrens oundviklig.

Lillsjön blev rundad mer än en gång under denna fullkomligt strålande senhöstdag när loppet mot cancer och till förmån för cancerforskningen kördes. Svett, skratt, kamratskap och gott fika – ett recept på framgång.

- Alla fick springa lagom långt, runt milen per deltagare, konstaterar Henrik Jonsson och fortsätter;

- Det tävlingsmoment som ändå uppstod lagen emellan var någonting som vi skapade själva. I grund och botten fanns det absolut inga krav på att man måste vara varken särskilt löptränad eller taggad på att just vinna. Det viktiga för mig som lagledare var möjligheten för oss att kunna umgås och ha trevligt tillsammans utanför jobbets fyra väggar, och det hade vi verkligen.

Två läkare i sjukhuskläder i ett löparspårFörstora bilden

Martin Lindroth och Jonas Peterson

Väckte uppmärksamhet i spåret

Ifjol var man fem personer som sprang, och i år alltså nästan dubbelt så många. Henrik Jonssons förhoppning är att laget ska fortsätta att växa och att ännu fler vill haka på nästa år. Att springa som ett läkarlag med regionens ”lagtröjor”, läs vårdkläder, gav både enheten och medarbetarna positiv publicitet.

- Jag har inte hittat någon bättre lagtröja än, så då kör vi på blå eller vita sjukhuströjor helt enkelt. Vi syns, och sticker ut i dom om inte annat, säger Henrik Jonsson med ett skratt.

Kanske inte världens bästa funktionsplagg som andas, vilket märktes på hur genomblöta av svett dom blev efter några kilometer ute i spåret. Men man syntes verkligen som ett lag, och väckte litet extra uppmärksamhet ute i spåret. Här kommer stafettläkarna igen!

- Jag var också noga med att dom skulle bära den röda läkarskylten fäst på tröjan, och då syns det verkligen vilka vi är, säger Henrik Jonsson.

Två läkare pustar ut tillsammans efter genomfört loppFörstora bilden

Daniel Huber och Malin Huber

De blå drog längsta strået i år

Efter en tät kamp lagen emellan avgick det blå laget med segern, till viss del troligen beroende på att Sveriges kanske mest vältränade 60-åring fanns med i just det laget.

- Jag hoppas att vi växer till nästa år, med fler deltagare och kanske fler lag. Kan vi dessutom ha minst lika kul tillsammans som vi hade i år, då är jag helnöjd, rundar Henrik Jonsson av.

Text: Lena Manneby Foto: Sara Holmgren

2 av 2 gillar detta