En grupp sjukvårdspersonal tillsammans på en stor balkongFörstora bilden

Bakre raden fr.v: Anna Ullbrandt, Johanna Lindberg, Christin Åsell-Öberg, Katarina Tydén, Kristin Engberg och Lise Hjemgaard Svensson. Främre raden fr v: Lena Gimbring, Catharina Bäcklund och Louise Modin. Saknas på bilden gör Camilla Axne, Anna-Lena Fureman och Frida Skoog.

De värnar de mest utsatta barnen

Barnskyddsteamet vid barnkliniken i Östersund har bara två år på nacken, men har som arbetsgrupp redan hunnit göra skillnad för barn som det finns oro för far illa. Rutindokument har upprättats och teamet har även stöttat vårdpersonal vid ärenden där barn misstänkts fara illa, och spridit sin kunskap i ämnet till delar av den övriga organisationen. Men fortfarande väntar man på ett faktiskt uppdrag från sin arbetsgivare regionen.

Ifjol gjordes över 400 orosanmälningar i Region Jämtland Härjedalen, jämfört med året innan, då siffran stannade på cirka hälften så många. En allmän trend i vårt samhälle är också att anmälningarna till barnutredarna inom polismyndigheten ökar. Polisen i sin tur är beroende av bra läkarundersökningar och dokumentation från sjukvården inför utfärdande av så kallade rättsintyg.

Bakgrund

Personalen som ingår i Barnskyddsteamet arbetar tvärprofessionellt. Det gör själva verksamheten mindre sårbar.

- Vi såg att det fanns brister i samverkan kring de här barnen. Det är oerhört viktigt vem som gör vad och när olika insatser sätts in. Vi såg också ett behov av att strukturera upp rutiner kring barn som misstänks fara illa, och som vi möter här vid barnkliniken i Östersund, berättar Louise Modin kurator.

Utbildat och utbildats

Det har gått bra för teamet, och man har hunnit med mycket. Bland annat finns numera riktlinjer för en rättssäker dokumentation. Man vet vem som ska göra vad, och teamet har utbildat övrig personal på barnkliniken. Inom ramen för det besökte Gabriel Otterman som är barnskyddsteamets överläkare vid Uppsala universitetssjukhus Östersund, och utbildade barnklinikens personal i undersökningsteknik vid misstanke om barn som misshandlats eller blivit utsatta för sexuella övergrepp.

- Det här är en väldigt utsatt patientgrupp, som behöver mycket stöd och hjälp, konstaterar Katarina Tydén barnläkare och fortsätter;

- Helst skulle vi vilja nå ut och kunna hjälpa till i hela regionen. Vi har många drömmar och mycket kvar att göra.

Vi behöver ett Barnahus i länet

I Sverige finns 32 stycken Barnahus, men inget av dom ligger i vårt län. Ett Barnahus är en organiserad verksamhet där det utsatta barnet befinner sig på en och samma plats, och dit åklagare, polis, socialtjänst och sjukvård beger sig för att träffa barnet i fråga. På så vis slipper barnet valsa runt mellan olika instanser och det slipper också berätta sin historia vid flera separata tillfällen. Ett sådant hus finns alltså inte i länet, och här saknas även en samordnare mellan de olika kommunerna kring de här utsatta barnen.

- Därför är barnskyddsteamet extra viktigt, för att i alla fall få till bra rutiner på barnkliniken i Östersund, slår Louise Modin fast.

Primärvården nästa

Teamet har hunnit med att utbilda personal på några kliniker på sjukhuset, kring barn som far illa och hur man anmäler till socialtjänsten. Nu har förfrågningar även börjat komma från primärvården. Teamet har bland annat träffat barnombuden, och nu närmast ska Catharina Bäcklund träffa sjukgymnaster och fysioterapeuter från hela primärvården för att informera. Gensvaret ute i organisationen har varit genomgående positivt, men här märks även att detta är en fråga som också kan kännas väldigt jobbig att hantera. Det gäller trots allt de mest utsatta - minderåriga barn som utsätts för olika typer av vanvård och/eller brott.

- En styrka med barnskyddsteamet är att vi har representanter från alla avdelningar på barnkliniken, en viktig framgång är att vi har olika kompetenser och därmed möter barnen i olika sammanhang. Vi är alla skyldiga att se de här barnen, säger Louise Modin.

Resurser och ett faktiskt uppdrag önskas

I dagsläget har teamet inga extra resurser till sitt förfogande för att jobba med frågan.

- Någonstans är det regionen som måste bestämma sig för om man ska satsa på det här. Vi önskar oss ett faktiskt uppdrag från regionen, där det framgår vad man vill att vi ska göra framöver. Det är viktigt för oss! Det är vi i teamet som möter de här barnen direkt på golvet, säger Louise Modin.

- Vi kan göra mycket, mycket mer än vad vi mäktar med idag. Det handlar om pengar och resurser och ett uppdrag från ledningen! Idag har vi inte mandatet att jobba så som vi skulle kunna. Man måste våga se de här barnen som en specifik patientgrupp. Det handlar om så pass många barn ändå, bara i Östersunds kommun gjordes ifjol 1937 orosanmälningar, rundar Katarina Tydén av.

Text & Foto: Lena Manneby

2 av 2 gillar detta