Ett skrivbord med färgpennor redo att ritas medFörstora bilden

Nu öppnar Barnahuset

– Det ligger en sådan fantastisk kraft i att se alla aktörer som samarbetar i Barnahuset och inse vilket otroligt engagemang det finns! Att hjälpa barnen är vår drivkraft.

Det är Carina Vaksdal, socionom, tillsammans med Hanna Hermansson, polis, som utreder brott mot barn, och är dom som tillsammans sedan februari i år arbetat med att starta upp verksamheten med länets Barnahus. Nu ska socialtjänsten och polismyndighetens samlade kunskap länkas samman med Region Jämtland Härjedalens kompetens på området. Tillsammans har Carina Vaksdal och Hanna Hermansson varit på en digital länsturné där man presenterat verksamheten för kommunernas socialtjänster och skolor. Rektorsmöten, elevhälsoteamsmöten, där man fått ett otroligt gensvar av alla.

En person sitter tillbakalutad i en fotölj i ett rumFörstora bilden

Carina Vaksdal

Samrådet är starten

När man får in en så kallad orosanmälan, som då i grund och botten är en polisanmälan om ett brott mot barn, har man ett samråd där olika professioner sitter med. Åklagare, polis, handläggare från berörd kommuns socialtjänst, representanter från barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, och barn- och ungdomsmedicin.

– Vid en polisutredning är det åklagaren som tar beslut. Som bestämmer vad polisen ska göra, till exempel hålla förhör, göra husrannsakan eller ta ett beslag, förklarar Hanna Hermansson

– Samråden är en planering inför barnförhören. Då ska vi lära känna det här barnet som ska förhöras, och se till att allt blir på bästa sätt, berättar Carina Vaksdal.

– Barnförhör hålls med barn från fyra års ålder och upp till femton år. Så det handlar ju om ett ganska brett åldersspann. Då behöver vi reda ut allt kring barnets åldersadekvata språkutveckling och om det finns eventuella diagnoser. Sånt är ju jätteviktigt för att du som förhörsledare ska kunna förhålla dig till det här barnet, säger Hanna Hermansson och fortsätter;

– Det är en väldigt speciell förhörsteknik med enbart öppna frågor. Som förhörsledare ska du ha genomgått en trestegsutbildning innan du får hålla förhör med barn.

En person sitter i en soffa i ett väntrumFörstora bilden

Hanna Hermansson

Allt handlar om att trygga barnet

När samrådet är gjort, och förhöret hållits är det viktigt vad som händer efter barnförhöret. Här är personalen utbildade i en metod för att hjälpa barn och föräldrar som ska träffas igen efter det att barnet varit på ett barnförhör. En förälder som är misstänkt får inte reda på att barnet varit på förhör förrän efteråt. Allt handlar om att trygga barnet i en sådan här process, och långsiktigt framåt. Det kan röra sig om stöd till både barnet och föräldrarna. Det är många delar i samverkansprocessen som är oerhört viktiga i ett Barnahus.

– Vartenda beslut som tas i samråden ska alltid utgå från barnets bästa, betonar Hanna Hermansson och fortsätter;

– Nu när vi har ett Barnahus kommer barnen att fara mycket mindre illa i processen. Från det att en anmälan kommit in till polisen så ska barnet höras inom två veckor. Tidigare kunde alltihopa dra ut på tiden i upp emot ett halvår, vilket är både orimligt och totalt oacceptabelt.

– Det handlar även om att barnen i den här processen ska få så mycket mera hjälp än tidigare, slår Carina Vaksdal fast och fortsätter;

– Samråden snabbar på alltsammans, det blir effektivt, vilket värnar om barnet. Barnet kommer hit till Barnahuset och berättar vad dom har varit med om vid ett tillfälle. Då skonar vi barnet, och de som behöver höra barnets berättelse får komma hit.

Hanna Hermansson berättar att när barnen genomfört sitt förhör är dom ofta väldigt nöjda. Det är skönt att ha fått berätta, och när dom gjort det är dom färdiga med det här. Då vill dom inte sitta och repetera sin berättelse. Då kan Barnahuset istället fokusera på stöd och hjälp till barnet, och det är där fokus ska ligga.

En brits i ett rumFörstora bilden

Ett särskilt undersökningsrum med brits finns i Barnahuset

Trygghetsperson till stöd

Om det behövs kan barnet få ha med sig en så kallad trygghetsperson till förhöret. Det kan vara en person från barnets skola eller förskola, och här får Barnahuset hjälp av rektor att välja ut en passande person.

– Oavsett vad som händer med barnets berättelse, om det blir en rättslig process med en fällande dom eller inte, så är ofta inte det viktigast för barnet. Utan att det sker en förändring i barnets liv. Att det barnet blivit utsatt för upphör, och att barnet får hjälp. Vi behöver härifrån tillsammans med länets övriga kommuner uppmärksamma de här barnen. Barn som utsätts för sexuella övergrepp eller misshandel är så många, många fler än vad vi kan förstå. Ett stort mörkertal! säger Carina Vaksdal.

Det internetrelaterade våldet ökar

Många vuxna rör sig i forum på nätet där man vet att det förekommer barn. Den vuxne ser till att söka kontakt och fånga upp det här barnet som kanske redan mår dåligt. Ett förtroende skapas, och så övertygas barnet att skicka en vanlig ansiktsbild. Sedan eskalerar det hela och det finns flera våldtäktsdomar där den misstänkte suttit i norra Sverige och barnet i södra Sverige, där barnet begått grova övergrepp mot sig själv, med allvarliga skador till följd. Barnet har då blivit hotat och pressat av gärningsmannen som hotat med att han ska komma hem till barnet och döda både det och barnets familj om barnet inte gör som han säger. Det finns exempel på barn som tagit sina liv efter att ha blivit utsatt för den här sortens påtryckningar.

– Dom som gör detta är totalt skoningslösa! Det dom går igång på är känslan av total makt och kontroll över barnet, säger Hanna Hermansson.

En person rör sig i ett sammanträdesrumFörstora bilden

Barnahusets mötesrum

Viljan att göra gott

Både Carina Vaksdal och Hanna Hermansson möter mycket sorg och tunga saker på jobbet, men de drivs båda två av viljan att göra gott.

– Det är klart att man har perioder när man dyker ner i det svarta hålet, och man får en helt annan syn på mänskligheten än innan. Men, vi ser även att det finns så många som vill göra gott också. Vi tror ändå på de här goda krafterna, och vi ser att vi faktiskt hjälper de här barnen. Det är vår skyldighet att se, höra och bekräfta dessa barn! Oavsett hur jobbigt det känns för oss, så är det alltid mycket jobbigare för barnen, konstaterar Hanna Hermansson.

– Någon måste orka lyssna och se de här barnen. Bära deras historia med sig och göra någonting gott och bra av deras berättelse, fyller Carina Vaksdal på.

Text & Foto: Lena Manneby

9 av 10 gillar detta