En kvinnlig läkare i blå kläder visar hur HLR går till med hjälp av en s k attrappdocka

Maria Ehlin Kolk

Övning som räddar liv – nya dockor ger feedback

Nu är man i full gång med verksamheten på sjukhusets minivariant av ett kliniskt träningscentrum, KTC. Steg 1 i ett projekt som ska ge en samlande enhet för utbildning; framför allt så kallad färdighetsträning. Att öva på att sätta nålar och katetrar till exempel. Det görs på så kallade attrappdockor.

Av patientsäkerhetsskäl är det bra att öva på en attrapp innan man utför samma sak på en människa. Samma gäller HLR, hjärt-lungräddning. På KTC utförs simuleringsträning, när man övar på kommunikation och akut omhändertagande, allt för att höja patientsäkerheten. Exempel på sådana scenarier är ett hjärtstopp eller en anafylaktisk chock. Då får man en möjlighet att öva tillsammans i teamet. Detta görs redan idag på olika platser på sjukhuset, men ett mål är nu att skapa en samlingspunkt för dylik utbildning. På mini-KTC är verksamheten i full gång, och HLR-delen är en viktig punkt.

Dockor som ger direkt feedback

Nu utbildas sjukhusets samtliga anestesisjuksköterskor i barn-HLR. Nya barndockor har köpts in tack vare bidrag från Cancer- och omvårdnadsfonden.

- Övningsdockor i barnstorlek har funnits även tidigare på sjukhuset, men det speciella med de nya dockorna är den nya teknik som de erbjuder. Modellen kallas för QCPR, och dockorna ger oss direkt feedback på handhavandet, berättar Maria Ehlin Kolk, ST-läkare i anestesi och intensivvård, men även operativ projektledare för KTC.

Hjärt-lungräddning ser olika ut beroende på om barnet är relativt litet eller om det hunnit bli litet större. Övningsdockorna är på samma sätt uppdelade i bebisdockor upp till 1 års ålder, juniordockor och vuxendockor.

- Det som är så häftigt med de nya dockorna är att man får en sådan kvalité på feedbacken. Jag kopplar upp den här bebisdockan mot en så kallad SIM-Pad, och när jag ger inblåsningar kommer dockan att ge mig feedback på om jag gör för stora eller för små inblåsningar. Jag får även direkt feedback på mina kompressioner, konstaterar Maria Ehlin Kolk.

Dockan indikerar också om man placerat sina fingrar på fel plats under kompressionerna. Barn har nämligen sina organ oskyddade i magen, så på dom får man inte sätta sina fingrar för långt ner på bröstkorgen. På samma sätt meddelar dockan om man satt sina fingrar för högt upp. Samma teknik finns på de nya juniordockorna, men här kan man faktiskt koppla upp sig mot dockan med sin mobiltelefon via en gratisapp som finns att ladda ner.

- Det känns jätteroligt att vi fått möjlighet att köpa in dockorna. Med hjälp av dom kommer vi att kunna öka kompetensen kring hjärtstopp på barn. Dessutom blir personalen tryggare ju mer man har möjlighet att öva, säger Maria Ehlin Kolk.

Kvalitativ HLR-utbildning inom barnområdet

Forskning visar att det är just korrekta inblåsningar och kompressioner kombinerat med tidig defibrillering som räddar livet på någon som fått hjärtstopp. När en person råkar ut för ett hjärtstopp har hjärtat slutat pumpa. Då fungerar det egentligen som vilken mekanisk pump som helst, att den måste tryckas ihop och öppnas upp för att få blodet att flöda i kroppen. Det hela måste ske i rätt tempo och lagom hårt. Om hjärtat trycks ihop för snabbt eller för långsamt blir effekten sämre och blodet cirkuleras inte tillräckligt för att försörja kroppen. Maria Ehlin Kolk visar tekniken på en av de nya juniordockorna, och gör två inblåsningar direkt följt av 15 kompressioner. Det är den takt som utbildad sjukvårdspersonal ska utföra hjärt-lungräddning på barn. Det hela upprepas under en lång stund, och som betraktare förstår man ganska snart att HLR är ordentligt fysiskt ansträngande för den person som utför det.

- När man utför HLR i skarpt läge blir man trött efter en stund, det är väldigt jobbigt att göra kompressioner, säger Maria Ehlin Kolk.

KTC har köpt in fyra juniordockor och en bebisdocka.

- Vi är så tacksamma för bidraget från Cancer-och omvårdnadsfonden, vilket hjälpt oss att komma igång redan nu, fortsätter Maria Ehlin Kolk.

Två s k attrapparmar kopplade till PVK och blodpåsar

Så kallade attrapparmar

Attrapparmar och kateterdockor

För sjuksköterskans första år och för underskötersketräning finns här även två attrapparmar där man kan öva på att sätta så kallade PVK:er. Det är en plastslang som sätts i patientens arm för att kunna transportera exempelvis medicin direkt ut i blodet. Här finns även två kateterdockor, en kvinna och en man. De används när man ska träna på att sätta en kateter korrekt in i urinröret och vidare upp i urinblåsan på patienten. Här finns också ett rum där läkarstudenterna kan öva sig på att suturera, sy ihop hud. Då övar man inte på riktig hud, utan syr till exempel i en bit skumgummi. I ett framtida större KTC hoppas Maria Ehlin Kolk kunna erbjuda ännu mer färdighetsträning, och hjälpa till att stötta all utbildning som redan idag bedrivs på sjukhuset.

- Det vi har nu kan liknas vid ett mini-KTC, i väntan på ett större som förhoppningsvis blir verklighet under nästa år. Just för att vi ska få öva mycket och bli bättre på det vi gör varje dag, slår Maria Ehlin Kolk fast.

två attrappdockor avsedda för att träna på att sätta kateter, en manlig modell och en kvinnlig

Så kallade kateterdockor

Text & Foto: Lena Manneby

2 av 2 gillar detta

REGION JÄMTLAND HÄRJEDALEN

Postadress: Box 654, 831 27 Östersund
Fakturaadress: Box 910, 831 29 Östersund
E-post: region@regionjh.se
Telefon: 063-14 75 00 (växel)
O
rg. nr: 232100-0214