Mathias forskar om små patienter och stora utmaningar

Mathias Näsström är Sollefteåsonen som via en prao hos räddningstjänsten i samma stad tidigt fick upp intresset för ambulanssjukvård. Gymnasietiden spenderades på ett program inriktat mot ambulanssjukvård och fjällräddning vilket var helt rätt val för honom. År 2000 påbörjade han grundutbildningen till sjuksköterska på dåvarande Mitthögskolan i Östersund. Efter några år i yrket blev Mathias Näsström antagen till specialistutbildning ambulanssjuksköterska och tog sin examen år 2005. Kandidat- och magisterexamen ingick inte i utbildningarna på den tiden så dessa lästes in på sidan av. Som specialistsjuksköterska sökte han, och blev antagen till utlandstjänst i Afghanistan 2006 där han spenderade ett halvår.

– Lärorikt och mycket utmanande. Vid hemkomst bytte jag dåvarande landstinget Västernorrland mot landstinget Jämtland-Härjedalen och började jobba på ambulansen i Hede. Men nyfikenheten och rädsla att ångra de beslut och chanser som man inte tog ledde mig till att söka polisutbildningen som jag påbörjade 2008 och var klar med 2010. Jag jobbade sedan som polis i yttre tjänst fram till 2019. Under tiden som polis hade jag även en instruktörsroll och utbildade kollegor i de områden som ryms inom Polisiär Konflikthantering, berättar Mathias Näsström och fortsätter;

– Men 2019 var det dags att prova instruktörsvingarna i en annan roll, nämligen som adjunkt på sjuksköterskeutbildningen på Mittuniversitetet. Jag har undervisat i akut omhändertagande, våld i nära relation, praktiska moment och handlett examensarbeten fram tills jag blev doktorand och påbörjade ytterligare en ny resa i mitt liv.

Mathias Näsström har under de senaste två åren även arbetat kliniskt på akutmottagningen på Östersunds sjukhus, och han tycker att det är otroligt roligt att få jobba med alla fantastiska kollegor som han har där.

– När jag inte sitter med forskarlampan tänd ägnar jag min tid åt familjen som består av sambo och två barn. Vi har även två hundar som ska tränas och skötas om så det är sällan det är brist på aktiviteter, lägger han till.

Forskning – en del av hans yrkesliv

Mathias Näsström hade ingen tanke på att bli doktorand när han började på universitetet, men när han kom in i akademin och när ett projekt som handlade om ambulanssjukvård dök upp så kom inspirationen.

– Om jag skulle doktorera så var det detta projekt som skulle ta mig dit. Och på den vägen är det. Nu är forskning en del av mitt yrkesliv och jag hoppas få fortsätta med att bedriva forskning, konstaterar han.

Barn i ambulans

Projektets ramar, barn i ambulans, var redan satta när han sökte sin doktorandtjänst. Den inriktningen lockade honom mycket, eftersom vårdmöten med barn många gånger varit utmanande för honom.

– Det tog ganska lång tid innan jag började känna mig trygg med att möta barn i mina yrkesroller så att få chansen att fördjupa mig i det var väldigt roligt och givande, berättar han.

Det närvarande vårdmötet skapar trygghet och delaktighet

De studier som Mathias Näsström genomfört visar att från ambulanspersonalen och föräldrar som varit närvarande när barn vårdats i ambulansperspektiv, ger ambulanspersonal en barncentrerad vård med barnet i fokus. Men det finns också utmaningar. Om ambulanspersonal inte känner att de har den kunskap eller erfarenhet som de behöver finns det en risk att vården av barn inte blir barncentrerad, utan riktar sig mot att fokusera på att följa riktlinjer och protokoll. En sådan vård riskerar då att leda till att oro och rädsla ökar hos barnen när de inte blir delaktiga eller inkluderade i vården.

– Samma problem kan uppstå om ambulanspersonalens huvudintresse för sitt arbete är trauman eller akuta medicinska åkommor. Då är risken att de övriga larmen hanteras i väntan på nästa akuta larm, vilket kan medföra att vården utförs genom att bocka av det som ska göras. Riktlinjer är viktiga för patientsäkerheten men det närvarande vårdmötet är det som skapar trygghet och delaktighet, speciellt hos barn, säger Mathias Näsström och fortsätter;

– Förhoppningsvis kommer denna avhandling att visa det fina arbetet som ambulanspersonal gör när de vårdar barn men också peka på det ambulanspersonalen själva efterfrågar; mer utbildning och möjligheter att skapa erfarenhet är viktigt för att känna sig trygga i vårdandet av barn. Med en ökad trygghet hos ambulanspersonal kan denna trygghet föras över till barnen.

Att få grotta ner sig har varit roligt

– Fördelarna med att forska har varit att få grotta ner sig i ett ämne du brinner för. En sådan chans får man nog inte i det kliniska arbetet tror jag. Det har varit väldigt roligt att få ta del av alla deltagares berättelser och att skapa nya insikter från dessa berättelser. Det är ett stort förtroende som man får från deltagarna och det måste förvaltas, konstaterar Mathias Näsström.

Nackdelen har för hans del varit den stora utmaningen att få deltagare. Det i sig har skapat en stress då doktorandtiden tickar på i bakgrunden. Som tur är har han fått stöd från regionens FOU-enhet och från verksamhetschefer vilka underlättat rekryteringen.

– Men jag har förståelse för att alla jobbar hårt och det kanske är svårt att hitta orken för att ställa upp på en intervju. Jag tror att de som varit deltagare och sedan sett artikeln som de varit med och bidragit till ändå känt stolthet över sitt bidrag, gissar Mathias Näsström.

En grupp förtrogna

Som doktorand har man som sagt en stor klocka som tickar på i bakgrunden, menar han. Därför är det viktigt att, oavsett hur övertygad du är att din plan kommer fungera, ändå ha en plan B. Tänk om-fall.

– Skaffa dig en grupp med förtrogna som hjälper dig att läsa ditt arbete och komma med konstruktiv kritik som hjälper dig framåt. En sådan grupp är ovärderlig!

Hur öka forskningsintresset?

Mathias Näsström brinner för att i framtiden kunna inkludera sjuksköterskor i kliniskt arbete som vill forska. Det är kanske inte alla som vill kliva på en doktorandtjänst, men som ändå vill bidra till forskning.

– Är du en sådan person så var aktiv, se om det finns projekt som du kan hjälpa till med på något sätt. Min förhoppning är att jobba för projektmedel där sjuksköterskor kan kliva in på en studie eller två och vara medförfattare. Det tror jag hade kunnat bidra till att öka forskningsintresset på bredare front, rundar han av.

Mathias Näsström disputerar den 23 maj klockan 10.00 i F229, Kunskapens väg 8, Östersund, med sin avhandling med titeln; Small Patients, Big Challenges: Exploring Child-Centred Approaches in Prehospital Emergency Care

Länk till avhandlingen i sin helhet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.