Mitt i året i USA: "En historiskt märklig tid att vara här"

I augusti 2024 flyttade Stina Bodén tillsammans med sin man och deras tre barn, som är 8, 12 och 14 år, från Lit utanför Östersund till Winter Park i Colorado, USA.

– Det är ganska få forskare från vår del av forskarvärlden i norra Sverige som gör utlandsvistelser. Jag är jätteglad att få den här chansen och den här erfarenheten att få vara i en annan forskningsmiljö.

Forskning och kliniskt jobb parallellt

Stina Bodén har ägnat sig åt forskning under flera år parallellt med sitt jobb som dietist på Östersunds sjukhus. För snart fem år sedan disputerade hon med en avhandling om kostmönster och risk för cancer och hjärtinfarkt hos vuxna.

I samband med det fick hon ett erbjudande från Christina West, barnläkare och professor vid Umeå Universitet att göra en så kallad postdok på deltid i hennes forskargrupp. I samma veva utlystes en karriärtjänst i norra sjukvårdsregionen, vilket innebär möjligheten att forska på 50 procent och arbeta kliniskt på 50 procent under fyra års tid. Stina ansökte och fick karriärtjänsten.

Från vuxna till barn – till utlandstjänst

I och med att hon hoppade på Christina Wests forskargrupp så skiftade forskningsfokuset till att studera kostmönster hos gravida personer och små barn – och om kosten under graviditet och tidig barndom kan påverka risken att barn utvecklar allergier och astma.

Det ena ledde till det andra och Stina Bodén bestämde sig till slut för att söka medel för att kunna tillbringa ett år i Colorado för att arbeta tillsammans med Carina Venter, dietist och professor vid Colorado University och hennes forskargrupp. Och där är hon i dag.

– Det har varit väldigt givande och utvecklande att jobba tillsammans med hennes grupp i Denver. Hon har många olika samarbetspartners och ett stort nätverk. Forskargruppen jag ingår i har många olika kompetenser där alla bidrar med det de är experter på.

Vad upplever du är den största skillnaden jämfört med att jobba som forskare i Sverige?

– Kanske lite av den amerikanska icke-rädslan? Att våga prova nya saker och våga tro på sig själv. En mentalitet som jag också upplever finns i forskarvärlden, där vi svenskar kanske är lite mer hämmade. Här vågar man tro på en idé och förverkliga den, trots att man kanske inte har en utpekad väg helt klar för sig. Forskningsledaren Carina är så – orädd och vågar också visa sig osäker och ställer frågor. Det har jag lärt mig av också.

Finns det några perspektiv i USA som du noterat särskilt som dietist?

– En sak jag tänkt på som dietist är att det i stora delar av landet finns folk som lever i det som man faktiskt kallar för ”food deserts” (översättning: matöknar), det vill säga att det inte finns tillgång till färska grönsaker, färsk frukt och så vidare. Utan man har bara konserver eller helfabrikat. Och det är ju ganska märkligt att man i världens största demokrati finns familjer som inte har tillgång till bra mat. Skillnaderna i levnadsvillkor är så enorma, och ofattbara ur ett svenskt perspektiv.

Det har blivit en ny president i USA sedan ni kom dit – hur har du upplevt det?

– Den här nya administrationen under Trumps ledning har skakat om hela det här landet och forskarvärlden. Första en eller två månaderna efter att han tillträdde i januari så kom det mejl näst intill varje dag från universitetsledningen med olika lugnande tilltal om att de förstår oron. Det råder stor oro. Både hos etablerade forskare, eftersom de valt att dra ner radikalt på de statliga forskningsmedlen, men också studenter och forskare från hela världen som kommer till USA för att utbilda sig och forska vidare.

– Även om jag inte är direkt påverkad eftersom min finansiering var klar innan jag åkte hit, så är det klart att det påverkar mig. Man hör talas om forskargrupper som redan har fått stänga ner sin forskning för att de inte har kvar några medel och har fått säga upp sina medarbetare. Och vi har bekanta som har blivit av med sina arbeten. Man märker verkligen hur människor påverkas direkt.

– Det är en väldigt speciell tid att befinna sig i det här landet, både som forskare och privatperson.

Hur är det att bo i Colorado?

– Det är en helt fantastisk miljö i Winter Park. Som skidintresserad familj där vi åker skidor både på längden och utför så är det helt otroliga förutsättningar. Det är fantastiska möjligheter för skidåkning, löpning, mountainbike och hiking. Och vi får väldigt mycket sol! Colorado har 300 soldagar per år. Vi har inte plockat fram regnkläderna en enda gång!

Vad har varit utmanande med att komma till USA?

– Jag är ju inte 25 år längre, så det var ett ganska stort projekt att åka hit, det ska jag erkänna. Det är en ganska stor affär att ta sig hit med familjen.

Hur har det varit för barnen att komma dit?

– Det var tufft för dem i början, så klart. Det var många tårar, både hos barnen när vi gick med dem till skolbussen och på vägen hem hos mamman. Det gjorde ont i mammahjärtat, det var ju jag som tagit dem hit. Men de har gjort det jättefint. De är väldigt integrerade, har vänner, pratar, läser och skriver engelska och har verkligen vuxit i det.

Hur länge blir ni kvar i Colorado?

– Vi ska återvända hem i slutet av augusti. Innan dess har vi tänkt göra en klassisk road trip. Det ska bli spännande att få se andra delar av landet. Vi kommer passera mer glesbygd och de här mer socioekonomiskt utsatta delarna där livet ser väldigt annorlunda ut.

Vad vill du skicka med för tips till andra som funderar på att göra något liknande som du och din familj gjort?

– Mitt viktigaste tips är att våga prova forskning om man är intresserad! Alla behöver inte göra alla steg i karriären och sluta som professor utan det finns plats för olika forskare med olika ambitionsgrad. Det är otroligt berikande att forska. För mig har det mest berikande varit mötet med andra människor inom forskarvärlden. Man lär sig så mycket genom dem.

– Vill man prova på det här att forska utomlands så ska jag inte sticka under stol med att det var väldigt mycket jobb inför att ta sig hit. Det var väldigt mycket pappersarbete. Var beredd på att det kan kännas övermäktigt innan du är där. Men sedan är det värt det, för det kommer att ge så mycket tillbaka.