104 - Kunskapsstyrning i praktiken – om lärande och nära vård

Medverkande:

• Anna Granevärn, hälso- och sjukvårdsdirektör
• Anna Sjövall, enhetschef, staben nära vård
• Marie Svensson, verksamhetsutvecklare kunskapsstyrning
• Håkan Lundqvist, programledare

Håkan

Vi har glömt bort 100-avsnittsjubileet. Det kanske säger lite om verksamheten Anna Granvärn. Vi missar de här lite roliga sakerna som man behöver ha med sig i verksamheten.

Anna G

Ja, det är lite synd faktiskt. Vi har inte riktigt tid att stanna upp och reflektera fullt så mycket som vi kanske skulle behövt göra.

Därför får vi väl titta på ett 100-avsnittsfirande lite längre fram som man brukar säga.

Håkan

Vi tar det vid tillfälle.

Anna G
Precis, det blir 100 plus.

Håkan
Välkommen till podden Anna Granvärn. Du sitter med på telefon idag. Så får det vara ibland. Anna Sjövall är här också idag.

Anna S

Ja, hej.

Håkan

Du är i alla fall med i studion.

Anna S

Jag är här.

Håkan

Hur mår du idag?

Anna S

Jag mår bra.

Håkan

Man vill ju gärna att kasta sig direkt över ditt maratonlopp som du genomförde här för en tid sedan. Men vi ska ta det på slutet tänker jag. Då får vi en liten cliffhanger där. Men allra mest välkommen är till dig Marie Svensson.

Marie

Tack så mycket.

Håkan

Hur är läget? Det är jättebra.

Håkan
Ja, vad skönt. Och vi är så glada att du kunde vara med lite kort varsel.

Marie

Kul att få vara med.

Håkan

Vad tänkte du när du fick frågan?

Marie

Hjälp.

Håkan

Men sen tänkte du någonting annat.

Marie

Ja, sen tänkte jag att det här går bra.

Håkan

Självklart.

Anna S
Jag har sagt att du är snäll Håkan.

Håkan
Ja, men jag försöker vara det för det mesta.

Jag tror aldrig att jag har ilskna till i den här podden. Det finns andra poddar jag har varit mycket argare i. Men det hör inte hemma här.

Men podden heter -Vårdens utveckling i Region Jämtland. Härjedalen. Vi ska prata kunskapsstyrning med dig Marie. Ganska vitt begrepp eller?

Marie

Det är vitt. Det beror på vad du vill prata mest om.

Håkan
Ja, vad vill du prata mest om när det gäller kunskapsstyrning? Vad känner du? Vad är det som ligger på?

Marie

Ja, men att vi alla använder kunskapsstyrningen. Och de kunskapsstöd som finns idag.

Som har genomgått gapanalyser. Som är det jag jobbar mest med. Och är lokalanpassade.

För att vi ska få en gemensam grund att stå på.

Håkan
Okej, varför är det så himla viktigt?

Marie

Därför att alla patienter ska få en likvärdig vård. Det ska inte spela någon roll om du får vård i Skåne, Jämtland, Västernorrland eller någonstans.

Utan den ska vara likvärdig. Men lokalanpassad naturligtvis till det område du finns i.

Håkan

Du var på väg att säga något hörde jag Anna Granevärn Eller hostade du bara?

Anna G

Jag rörde nog på mig bara. Men jag försökte verkligen att undvika att det hände. Det klingade till i datorn.

Så då har jag mutat den. För att den inte ska låta. Och jag försöker att inte flåsa i telefonen. För det sa du till mig förra gången att jag gjorde.

Håkan

Just det. Ja, men bra. Du sköter dig alldeles utmärkt. Men det här med gemensam bas.

Och när du säger att vad du menar är att människor verkligen ska börja använda det på riktigt. Det som ni har tagit fram.

Marie

Absolut.

Håkan

Hur går det till när man gör en dataanalys och sedan bestämmer sig för att här hittar vi en kunskapsplattform. Eller vad vi nu kallar det som människor kan använda i sitt vardagliga arbete.

Marie

Det startar ju nationellt med att man tar fram de här kunskapsstöden utifrån vetenskap

och kunskap som finns idag inom de här olika diagnoserna.

Sen har alla regioner kommit överens om att vi ska använda de här kunskapsstöden.

Och även finns det en överenskommelse om att de ska lokalanpassas utifrån den region de används i.

Håkan

Alltså i den verklighet vi befinner oss i.

Marie

Absolut.

Håkan
Men när man lokalanpassar.

Håkan
Vad betyder det då?
Måste man göra lite justeringar eller fila lite grann.

Utan att liksom ta bort själva plattformen.

Marie

Ja precis. Det är ju stor skillnad mellan att vara patient kanske i ett storstadsområde eller en storstadsregion. Mot här uppe. Här kanske inte alla specialister finns inne på sjukhuset. Utan man måste åka i väg någon annanstans. Umeå och Uppsala kanske. För att få vård. Och då måste vi ju lokalanpassa de rutinerna. Eller det kunskapsstödet utifrån det.
Till exempel. Sen kan det ju finnas andra, vi är ju inte lika i Sverige. Det är ju ett avlångt stort land. För att basen för patienterna ska bli så likvärdig som möjligt så måste vi se till att vi lokalanpassar och använder det utifrån de resurser vi har.

Håkan

Resurser och förutsättningar kanske.

Marie
Ja precis.

Håkan

Ordet likvärdig dyker ju ofta upp i de här sammanhangen. Snarare än samma. Det finns en poäng med det.

Marie

Precis likvärdigheten om jag uttrycker mig så här:

Att den behöver vara personcentrerad. Du ska få vården utifrån ett likvärdigt kunskapsstöd. Eller en likvärdig plattform.

Men. Det måste ju anpassas efter hur du som person är.

Vad har du för några möjligheter att få den här vården? Som kunskapsstödet kanske säger att du ska ha.

Men du får ju en likvärdig vård. Genom att du bedöms utifrån samma plattform.

Håkan
Sjövall, Marie nämner begreppet nära vård i det här sammanhanget. Du som är också distriktssköterska i grunden. Känner du igen dig i de här resonemangen?

Anna S

Absolut.

Och det är ju så. Och det har vi ju pratat om massa gånger i den här podden. Att vårt län också. Det är ju en sak. Alltså som Marie säger så är det ju olika i Sverige. Men det ser ju också olika ut i vårt län. Beroende på hur nära eller långt ifrån man har sjukhus. Eller till och med hälsocentral.

Och hur bemanningen ser ut med olika yrkesgrupper. Som läkare till exempel. Så det är ju väldigt olika. Och det måste ju anpassas till att det ska funka för alla.

Håkan

Från olika till likvärdigt. Fastnar hos mig. Ja. Anna Granevärn. Sitter du och tänker mycket på kunskapsstyrning dagarna i ända?

Anna G

Ja men faktiskt. Vi har nog pratat om kunskapsstyrning på olika sätt.

I åtminstone hälften av de mötena jag har haft idag.

Håkan
Jaha. Är det enbart då kopplat till den vårdbiten. Eller finns det kunskapsstyrning inom många andra områden också?

Anna G
Kunskapsstyrningen där möts vi ju från olika delar av vården. För att utarbeta det som blir lokal praxis. Hur gör vi här hos oss? Hur tillämpar vi det här?

Hur jobbar vi personcentrerat?

Och eftersom vi sitter i en väldigt stor omställning av sjukvården hos oss. Och jobbar väldigt mycket med de här strukturerna och flödena. Så blir det ju aktuellt i väldigt många olika sammanhang. Och vi kommer in på kunskapsstyrningen roll i det hela.

Håkan

Marie. Hur går det till då när du liksom jobbar konkret ute i verksamheterna.

Marie
Ett första steg. Det är ju att man går igenom den här Gapanalysen. Och då är det precis som Anna Granvärn säger här. Att det är hela verksamheten som måste representeras. Alla de som ingår eller har. Någon typ av koppling till det här kunskapsstödet. Så då gör man en så kallad Gapanalys. Och tittar på, vad står det i kunskapsstödet att vi ska göra.

Och vad gör vi egentligen idag.

Håkan

Okej. Vad heter det? GAP. Gapanalys. G-A-P. Vad står det för?

Marie

Det står för GAP. Gapet blir ju mellan det som står i kunskapsstöden och det vi egentligen kan göra.

Håkan

Vad pedagogiskt.

Så att vi fattar att vi befinner oss i ett GAP. Där vi ska försöka stänga Gapet så mycket som möjligt.

Marie

Ja. Eller ibland så kanske det får vara ett GAP där.

Men det funkar utifrån de förutsättningar och resurser vi har.

Håkan
Hur möts du då. Utav medarbetare och andra där ute. Är det med tjo och tjim och champagnekorkar uppe i taket?

Marie

Kanske inte ifrån början. Jag började för ett år sedan. Var det inte det första man tänkte på. Jag tycker mer och mer att ju mer vi jobbar med det här. Och ju mer känt det blir. Så tycker jag ändå att det går.

Sen kanske, eftersom det har tillkommit nu.
Att jag hjälper till med det här. Att jag gör det här administrativa kring det. Så behöver man i vården kanske inte ta så mycket tid ifrån sin klinik. Som är väl det som är det praktiskt jobbiga idag. För den som är där ute och jobbar. Men sen så är vi ju även ute och träffar de som arbetar ute i verksamheten. Och pratar om det här med nära vård, Gapanalyser och kunskapsstöd.

Håkan

Och vad får du i de här mötena?

Vad händer där med medarbetarna?

Marie

Många frågor.

Framför allt så kanske man inte riktigt har klart för sig vad det är.
Vad man ska använda det till. Att det är ett verktyg som kanske underlättar arbetet ibland. Och att man kan påverka de här kunskapsstöden. Så att man är med och jobbar med dem. Det är någonting som man kanske inte riktigt är medveten i verksamheten idag.

Den påverkan man kan ha.

Håkan

Okej. Anna Granevärn.

Hur tänker du kring att medarbetarna kan vara med och påverka det här arbetet.

Genom att ställa frågor. Eller komma med inspel till Marie?

Anna G

Jag tänker att det är jätteviktigt. För det är också jätteviktigt att man tar möjligheten. Det finns många olika grupperingar som jobbar med de här frågorna. Som behöver representanter från olika medarbetare. Från olika yrkeskategorier. Olika delar i organisationer. Och det här är ju ett ypperligt tillfälle att vara med och påverka. Att ta chansen att ingå i en sådan. Ibland är det svårt att hitta representanter till de här grupperingarna.

Så det är ett jättebra tillfälle.

Och det är också bra att diskutera de här frågorna på hemmaplan. Och skicka med representanter som sitter i gruppen. Och kunna bidra till diskussionerna. Så att det här blir så bra som möjligt.

Håkan

Representanter. Vad menar ni med det? Är det representanter ute i verksamheterna ni pratar om då? Alltså medarbetare eller andra?

Anna G

Det är medarbetare.

Håkan
När de får klart för sig då att. Jo men här kan jag faktiskt vara med och påverka arbetet. Och göra det så bra som möjligt för de som vi ska ta hand om. Nämligen våra invånare. Vad händer då?

Anna G
När man inser sin delaktighet och att man kan påverka. Jag tror att det gör också att man inser att det den här förändringen kan vara bra för oss i längden.

Men jag tror att vi måste få tid på oss. Man måste jobba in det. Det måste komma ifrån medarbetarna. Och du måste vara medveten där du jobbar. Och du måste ha fått sagt ditt i verksamheten. För att man ska se nyttan med att använda det här.

Håkan

Jag tycker det låter lite grann som att det du gör är något som vi pratar om rätt ofta i den här podcasten. Nämligen att det ska vara medarbetaredrivet.
Och du kommer ju hit och berättar om någonting väldigt konkret faktiskt. Kring hur du kan fånga upp det medarbetaredrivna. Utan att de kanske själv från första början är helt medvetna om det. Är inte det lite spännande?

Marie
Det är jättespännande. Jag har ju två kollegor med mig också när vi är ute. Marit Näs och Anna Björnfot vi pratar om det här tillsammans då. Marit är ju samordnare för kunskapsstyrningen så att hon har god inblick i den. Och så sen Anna som håller på med implementeringsdelen. Sen har jag gjort gapanalyserna och hittat vad vi behöver.

Håkan

Får jag fråga, vad har du själv för bakgrund?

Marie

Jag kommer ursprungligen härifrån Jämtland men har bott 30 år i Stockholm. Och har jobbat som onkologisjuksköterska där nere, bland annat. Också har jag varit med och implementerat standardiserade vårdförlopp ör cancersjukvården.

Håkan
Vad är det som gör att du har landat i det där?

Varför brinner du för det här?

Marie

Egentligen det jag pratade om tidigare, den här delaktigheten ifrån golvet. Eller ifrån verksamheten.

Håkan

Får man inte säga golvet?

Det brukar jag säga ibland. Hur är det där ute på golvet?
Om vi ska vara noga från verksamheten.

Det finns en slags stolthet över det man håller på med såklart.

Marie

Men att jag kände att jag kunde vara med och påverka. Och fick en tjänst då.

Så att jag kunde vara med och få jobba in det här med kontaktsjuksköterskor i cancersjukvården. Och med standardiserade vårdförlopp. För mig så kändes det som viktigt och bra. För de vi jobbar för. Det som är det viktiga i det här. Det är ju patienterna. Att patienterna får en likvärdig vård. Att man, ja men det får inte ta hur lång tid ifrån

utredning till diagnos till exempel. Utan vi har stipulerade tider. Både inom cancervården och inom alla andra diagnoser nu när vi har kunskapsstöden.

Håkan

Så någonstans i början för dig då så klev du in med medarbetaredriven vilja. Och nu står du här där du står idag. Det är en ganska cool resa också på ett sätt.

Marie
Jo det är det.

Håkan

Har det varit enkelt eller har det varit några gupp på vägen? Nu blundar du så här.

Marie
Det är klart att färdvägen inte alltid är spikrak. Nej det har varit många gupp på vägen. Ja det har det varit.

Men i allt sådant här förändringsarbete så trägen vinner någonstans. Om man får säga så.

Håkan
Droppen urholkar stenen brukar man säga.

Man vinner en i taget. Ja det är inte som svenska landslaget i fotboll då kanske. Det har inte gått så bra för dem. Jag tror jag tänkte på det nu. Just idag när vi pratar i den här podden så fick faktiskt dansken gå.

Nu kommer det andra förslag. Men det här är ju inte fotbollspodden. Nej. Jag drog i väg i mina irrgångar där. Anna Granevärn. Det här Gapet som Marie pratar om. Går det att liksom minska helt? Eller får man leva med det under sina förutsättningar? Och ändå kunna ge en likvärdig vård rakt upp och ner.

Anna G

Ja men här blir det faktiskt svårt på riktigt.

För att här börjar det ju lite grann också, ha betydelse vad vi har för resurser och hur vi har valt att ha våra arbetssätt.
Och vi har inga nya pengar för att åtgärda av. Vi behöver omprioritera inom befintlig verksamhet. Eller jobba smartare eller så på olika sätt. Här får ju vi upp de här ärendena till slut till hälso- och sjukvårdsledningen.

Och tar beslut om vad går vi vidare med.

Ibland skickar vi tillbaka för att vi behöver kompletteringar. Och framför allt så är det ju finansieringen som ofta är den svåra biten. Så då gäller det att hitta hur räknar vi då hem det här. För många gånger kan vi också bli effektivare genom att vi förändrar våra arbetssätt. Vi kanske spar i någon annan ände.

Håkan

Jag förstår.

Det man tar igen lite på gungorna där man kostar på sig på karusellerna. Eller vad det är man brukar säga. Någonting sådant där. För i grunden så ligger ju hela det här förändringssjoket och bubblar under fötterna på er. På både gott och ont som vi hör. Det kan vara brist på ekonomiska resurser. Samtidigt som det finns en vilja att komma till förändring. Så får man börja stöta och blöta. Är du inne i de processerna också och letar de här möjligheterna att hitta framkomliga vägar? Jag märker ju att du är engagerad så jag kan ju tänka mig att du är det.

Marie
Det kommer ju fram lite. Man hittar ju sådana saker i gapanalyserna när man gör dem. Och när vi ser de här gapen så får man ju börja fundera över hur kan vi göra det här. Eller ska vi göra det här?

Vad får patienten i slutändan i likvärdighet nu då?

Men det är ju extremt viktigt att man, jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det, men att man tittar på det precis som Anna pratar om här. Att det är viktigt och liksom vi har bara en viss mängd resurser. och de måste vi använda på det smartaste sätt som går. Och jag tror att använder man kunskapsstyrningen då har man en grund att stå på. Då gör man inte 20 egna rutiner heller som kanske kostar pengar i slutändan.

Utan här sparar man ju pengar eller kanske genom att använda samma platta grund att stå på.

Håkan

Du använder grund, platta, grund ja, stöd. Bygg huset rätt från början annars drar du i väg och taknocken blir sned.

Marie

Precis. Ja men lite så är det ju. Och stötta ordentligt.

Håkan

Vad gör du när du blir frustrerad då och märker fanken om vi kunde bara få loss det här och skruva åt det här hållet och hitta en väg och en möjlighet.

Marie

Då går jag till Anna Sjövall.

Håkan
Hur gör du med det då Anna Sjövall? Tar du hand om det då?

Anna S
Jag tänker att då brukar vi hjälpas åt att fundera på hur man kommer vidare. Det tycker jag är en av de här styrkorna vi har där vi jobbar ändå. Att vi hjälps åt.

Man lyfter upp saker och så diskuterar man okej, hur kan vi tänka då kring det här?

För det är ju inte alltid lätt.

Håkan
Nej, det är klart att det inte är. Och det är som både Anna och Marie är inne på och man ska komma ihåg att verksamheten är ju många gånger pressad i att man jobbar på i sin vardag. Och så kan man ibland tänka” hur ska jag ha tid med det här då? ”

Anna S

Men jag tänker också på en annan sak som du berättade tidigare Marie innan vi kom hit. Att ibland så är de där förväntningarna på ett kunskapsstöd och en Gapanalys vara jättestor. Att vi behöver jättemycket resurser för att jobba med det här. och så visade det sig när man gör den här analysen att nej, det behövdes inte.

Marie

Vi kanske kunde göra bara en liten del av det och det kommer bli jättebra.

Så det är också en viktig aspekt att komma ihåg. Bara att göra den här gapanalysen gör ju att vi kan komma fram till att vi har ganska mycket redan.

Eller vi behöver bara skruva på vissa delar.

Håkan

Även om regionen har kommit en bra bit på vägen i sitt förändringsarbete mot nära personcentrerad vård så har ni ju ändå de här strukturerna som finns kvar som kan sitta i väggarna och taket och hos individer.

Vad ska det här vara bra för? Vi har alltid gjort det här och det kan vi inte bara fortsätta med det. en del kallar det motstånd en del kallar det någonting annat och vi brukar säga att man ska våga testa, testa att det kan vara en framkomlig väg för att hitta sig själv i ett förändringsarbete och någonstans på slutet kanske upptäcka wow, det här blev ju faktiskt ganska bra för patienterna men även för mig som arbetar med det. Här la jag ut texten lite grann. Men när du märker framgång i det här arbetet då Marie för det antar jag att du gör mellan varven vad händer i din mage då?

Marie
Ja men det är ju jätte...

Jag brinner ju för de här ordningsstrukturerna eller om man säger kunskapsstrukturerna eller att det är standardisering till en viss gräns eller att man har någonting att luta sig mot och när jag märker att det här går hem så det känns ju bra, det känns ju jättebra, och framför allt att det finns så enormt mycket kraft och så mycket kunskap där ute och att man gör så många saker som är rätt men det kanske bara är precis som du sa, det kanske inte behövs jättestora åtgärder utan man kanske bara behöver ändra en mall i en journal eller vad som helst. Det kan man nog känna ändå.

Det var någon som sa det häromdagen när vi gick igenom en stor Gapanalys som vi har gjort och så sen sa ”vad konstigt att det var så lite, jag trodde vi skulle få sitta här i flera dagar och gå igenom det här men det behövdes inte så mycket”

Håkan
Nej för det kanske är bilden av att förändra som behöver förändras om ni förstår vad jag menar.

Anna Granervärn du brukar ju ofta prata om att ta små steg, man behöver inte ta jättekliven på en gång.

Anna G
Nej men precis men ändå att man känner att varje dag så har jag ändå bidragit på något sätt till att vi rör oss i rätt riktning.

Håkan

Det låter det låter som att du har ett väldigt spännande jobb men också utmanande arbete. Hur länge har du varit i gång i Region Jämtland Härjedalen med de här bitarna

Marie
Här har jag varit ett och ett halvt år.

Håkan

Du är ganska ny på jobbet ändå får man säga.

Marie
Ja!

Håkan
Och när du kom hit då vad såg du? Höll du på att vända i dörren eller tänkte du det här blir skitkul?

Marie
Nej men jag kom ju från en jätteregion och det är mycket som är annorlunda. Framför allt så första tiden när jag var här så undrade jag nog om jag skulle göra någon skillnad, jag tyckte allting gick så sakta men det förstår jag nu också för det är en helt annan hastighet om det är en stor region. Det krävs mycket beslut, saker ska ske snabbt och jag tror inte det är inte alltid det bästa

Håkan
Vad är det som händer hos dig Anna Granevärn det låter.

Anna G

Ja men vi är vi är fler här, det är min dotter som ska få lite mat.

Håkan
Ja det gör ingenting det får låta i bakgrunden det går bra men här låter det ändå som att

du hoppas på någonting. Har ni gjort en kanonrekrytering när ni bestämde er för kunskapsstyrning det ska vi ta ett stort grepp på och hitta vägen framåt med Marie.

Anna G

Ja men det tror vi, det tror vi på

Håkan
Vad spännande!

Marie
Snällt!

Håkan
Ja men det är klart att du kommer ju in och har med dig ett otroligt viktigt perspektiv nämligen perspektivet från en annan region där saker och ting kanske har skett på ett annat sätt men finns det någonting i de perspektiven som du direkt har kunnat se att, ja men det här kan vi flytta till Region Jämtland?

Marie
Ja men jag kan se likheter i arbetet som jag gjorde med standardiserade vårdförloppet och

kunskapsstyrningen här, och det är ju reaktioner, alltså hur medarbetare reagerar och hur man förhåller sig till det här det är ju lika.

Det är ungefär samma typ av reaktioner att man kanske värnar sitt.

Håkan
Det gör vi ju alla i förändringsarbete att man vill väl gärna hålla kvar det där som man har liksom, det är ju som en snuttefilt.

Men att man släpper det här för att alla är ju liksom, alla som jobbar inom sjukvården har patienternas bästa för ögonen och det jobbar man efter Det har vi hört så många otroligt många exempel på i den här podden och det tror jag, att det som är drivet och det är väl en motor och kraft att liksom nyttja.

Vad står närmast på tapeten då som man brukar säga vad har du för utmaningar framöver det i det ni håller på med?

Marie
Just nu är det att vi ska vi ska ju åka och hälsa på alla vårdcentraler jag, Marit och Anna Björnfot, och prata om det här.

Vilket jag ser som viktigt och nyttigt för mig som får komma ut och träffa allihop och

dessutom få en input ifrån de som är där ute ännu mer.

Då ser vi vad som behövs, det kan ju vara saker som vi inte tänker på alla gånger och sen är det att fortsätta enträget med att standardisera med Gaparna, standardisera saker och hitta vägar framåt, vi fortsätter och lokalanpassar de här kunskapsstöden.

Håkan

Granevärn på en skala från 1 till 10 hur viktigt är egentligen det här arbetet?

Anna G
Ja men det är jätteviktigt jag skulle nog nästan säga en tia för att vi måste liksom gå den här vägen.

Håkan

Anna Sjövall jag ser du grubblar lite grann på någonting.

Anna S

Nej men jag tänkte på det här du sa Marie att ni åker runt till hälsocentralerna det är ju också ett sätt för oss att visa som sitter mer centralt att vi finns och vilka vi är för det är ju också så att när man får ett ansikte på någon och träffas liksom på riktigt så är det också lättare att förstå vad man gör, man förstår varandra, man förstår ja ha den här personen kan jag fråga om någonting jag kan skicka en chatt eller ett mejl eller lyfta luren och ringa det blir liksom också en ökad förståelse att vi gör det här tillsammans.

Jag tror att det är en utmaning med att vi har långt emellan, men ibland så behöver man ju mötas på riktigt för att förstå varandra tänker jag så att man inte hamnar i det här ”jag värnar mitt”.

Håkan
Och det är ju också en chans att odla en relation ja men jag tänker att det är viktigt, jag ser att du nickar Marie.

Marie
Ja, jo men att jag ser ju mig själv som ett verktyg liksom för primärvården då om man behöver just kunskapsstyrningen, att jag kan göra det här då man kanske inte har tid när det finns jättemycket utvecklingsvilja, tror jag som i primärvården.

Håkan

Där jag jobbar så brukar det dyka upp en sådan här fråga, och svaret blir ”absolut vad vill du att jag tar bort i stället” -det är ju en klassiker, är inte det en öppning.

Hörrni vi ska ta och runda av litegrann jag vet att du är på språng Anna Granevärn det är lite kul med den här podden ibland för då är vi liksom mitt i livet också, så här i verkligheten, och det är inte bara liksom sjukvården och regionen utan det är andra saker i livet som också måste få vara med och hanteras.

Anna G
Ja men exakt, allt behöver sitt lilla utrymme.

Jag har en intressant helg på många sätt.

Håkan
Vi ska ge oss på vårt lilla hälsosamtal.

Långloppskuppen kör du den i år också?

Anna G
Ja, men absolut. Med vänner har det ju blivit här under årens lopp. Att man också samlar på sig bekantskaper som gillar samma sak. Och som kör samma race. Och som kanske åker på läger och tränar ihop. Och äter hälsosamt och lever gott. Och håller i gång.

Och delar tips med varandra. Så det är ju liksom en ganska social grej också.

Från att jag har stått och tjurstakat själv. Ute i de här spåren med pannlampa ensam.

Håkan
Men vad härligt att du... Det också blir lite trevligt.

Hoppas det inte blir som på Siljan runt då. Alla övergav dig under cykelloppet.

Och det var ju inte för att du cyklade ifrån dem.

Det var ju för att de inte pallade. Var det inte så?

Anna G

De väck ner sig.

Och vi pratar om de här bitarna i den här podden. Därför att vi tycker att det är viktigt att man tar hand om sig lite grann. Man behöver absolut inte vara någon elitidrottare. Eller någon sådan där riktig matfreak. Och liksom gå på djupet. Men man kan tänka på de små grejerna. Såväl som de lite större. Nu får du sticka Anna Granevärn.

Anna G

Ja, men tack så mycket.

Håkan
Och vi återkommer till dig Marie. Du ska få grunna lite grann på hur du har det i ditt liv. Och hur du jobbar med dig själv lite grann. För att Sjövall, idag är det ju... Vad är det för datum idag? Idag är det den 14 oktober.

Anna S

Ja.

Håkan

När vi spelar in. Och lördagen som var, då var du uppe i Umeå. Och sprang ett maraton.

Anna A

Ja.

Håkan

Jag har sett lite bilder därifrån. Inte på dig faktiskt.

Det var på någon annan som staplade framåt målet där. Och det var jättekul att se hur man med hjälp av sitt pannben faktiskt också lyckas genomföra ett sådant ansträngande lopp som ett maraton. Men hur var det för dig då? Hur hade du det?

Anna s

Det var slitigt den här gången, det var det. Men det är ett fantastiskt roligt lopp.

Det är ett litet lopp, men det är ju eldsjälar och det är mycket glada minner. Så det är jättekul. Men det roligaste var faktiskt att en kompis till oss sprang sitt första maraton någonsin och klarade det.

Håkan
Ja, vad kul.

Och slet väldigt hårt, men gav sig sjutton på att han skulle klara det och gjorde det.

Ja. Det var nästan den häftigaste känslan att vi fick stå där i målen, att han fixade det.

Håkan
Ja, vad kul. Jag vet precis hur den känslan är, att klara sitt första.

Anna S

Så det var nästan det bästa.

Jag är inte lika nöjd med min egen insats.

Håkan

Men hade du liksom tävlingsskallen påkopplad och ville under x antal timmar eller vad?

Anna S

Ja, man har väl alltid mål förstås.

Håkan

Vad hade du för mål då?

Anna S

Nej men jo, jag ville komma under fyra timmar för det gjorde jag förra året. Men så lyckades jag inte riktigt med det.

Håkan

Okej, vad landade du på då?

Anna S

Strax över fyra, jag kommer inte ihåg exakt fyra komma tre kanske.

Håkan
Oj, tre minuter.

Anna S

Ja. Tre minuter för mycket. Ja, men min man säger ju att han inte klarade gubbgränsen.

Håkan
Nej, vad var det då?

Anna S
Fyra timmar.

Håkan
Jaha, oj, stackare.

Men jag tycker också att ni ska glädjas åt att ni genomför det.

Ann S
Absolut.

Håkan
Tre minuter hit eller dit, det spelar inte så stor.

Det är dagsform och väder och allt. Du ska ha blicken på rätt ställe.

Lyssna på Farbror Håkan.

Anna S
Ja, det ska vi.

Håkan
Bra gjort i alla fall.

Anna S

Ja, tack.

Håkan
Och du kunde gå normalt dagen efter och så där.

Anna S

Ja.

Håkan

Ja, skönt. Och det är ju ett tecken på att du gör det du ska. Du håller i gång din löpträning.

Anna S

Ja, men jag tänker att jag ändå har lite rutin.

Håkan

Ja, Marie, känn ingen press här att du ska ha genomfört maratonlopp eller vasalopp eller något sådant där. Utan det är mer generellt så där. Hur får du att funka i vardagen med maten och fysisk aktivitet och sådant där? Att röra på sig lite.

Marie

Ja, mat är ett jätteintresse. Ja. Så att det fungerar som det ska. Det fungerar jättebra.

Jag är otroligt intresserad av maten. Ja. Så att det är en av mina största hobbys.

Men sen jag har ju hundar som jag jobbar mycket med. Spårar. Mycket spårning och träning.

Håkan
Jagar du med dem eller?

Marie
Nej, den ena är eftersökshund. Hon är utbildad på.

Men det krävs också väldigt mycket träning. Ja. Det har inte blivit så mycket träning sen vi flyttade hit då.

Men de söker på dagarna emellanåt.

Så det ger ju mycket promenader då.

De behöver mycket.

Håkan
Är det ett stort hundintresse i botten som driver?

Marie

Ja, det är det.

Jag är utbildad hundinstruktör och läst hundbeteendevetenskap.

Håkan

Det också.

Marie
Precis.

Håkan

Har du haft användning av det någon gång i ditt arbete med kunskapsstyrning?

Marie
Just med kunskapsstyrningen vet jag inte. Men när jag jobbade som omvårdnadschef i Stockholm så faktiskt, en del av den här själva beteendevetenskapen. Och även en del av det här hur man repetitivt tränar in ett beteende som sitter.

Håkan

Ja, spännande.

Marie

Nej, men just det här med rutiner och med återkommande. Det är inte att underskatta.

Håkan

Det låter som att du har ett spännande liv.

Kunskapsstyrning och hund som jobbar med eftersök efter både människor och djur och allt möjligt.

Och matintresset.

Marie

Ja.

Håkan
Då har du ju som fullt upp, låter det som.

Marie

Ja, sen har jag en stor familj.

Alla barnen är utflyttade.

Håkan

Vill ni veta hur det går för mig? Ja, gärna. Ja, jag har vilovecka nu. Ja, men det behöver man ibland. Ja, jag har en sådan här återhämtningsvecka. Så jag gör ingenting. För jag har kört ganska hårt under sex veckor. Så då stod det i mitt program att ta en vecka och gör ingenting. Så därför ska jag åka till Amsterdam i fyra dagar.

Anna S

Aha, härligt.

Håkan
Där ska jag inte göra ingenting.

Vi får se vad det blir för något. Vi har aldrig varit där.

Anna S
Det är en fin stad. Väldigt fin stad.

Håkan
Det ska bli kul att åka. Hörrni, kul att ni var här idag. Hade du roligt Marie?

Marie
Ja, absolut.

Håkan
Kul. Du är välkommen tillbaka flera gånger.

Marie
Tack så mycket. Tack Sjövall.

Anna S

Tack.