102 - Om att verkligen vara med på tåget

Medverkande

• Anna granevärn, hälso- och sjukvårdsdirektör
• Anna Sjövall, enhetschef, nära vård
• Anna Fremner, divisionschef nära vård
• Håkan Lundqvist, programledare

De medverkande tituleras med sina initialer.

HL

Det är inte så vanligt att man åker och hämtar hönor rätt som det är Anna Granevärn.

AG

Nej, precis.

Men så har vi det här. I alla fall jag. Men jag tror att det är fler än jag här som har hönor.

AF

Oja, det händer.

HL

Anna Fremner, hej.
Välkommen. Du har också hönor.

AF

Ja, absolut.

HL

Så vi har två målskensbönder, kan man kalla det så?

AF

Ja!

Jag har till och med några kor också.

HL

Det också? Jaha. Hur många då?

AF

Ja, men det är ju fyra kalvar, en tjur och fem tanter, som jag brukar kalla dem.

HL

Välkommen till Lantbrukspodden. (skratt) Sjövall, har du några hönor eller kossor?

AS

Nej, det är bra tack.

HL

Du är som mig, kan man säga.

AS

Ja, men det finns hagar runt om där jag bor. Så jag kan titta på kossor om det jag skulle vilja.

F23 S2

Ja, det kan bli behagligt. Anna Fremner, jag sa väl välkommen hit?

AF

Ja, tack.

HL

Vår gäst i det här avsnittet. Och det är ju ett tag sedan du var här.

AF

Ja, det är faktiskt det.

AF

Ja, då var du, jag vet inte om det hette divisionschef då, men du var den som höll i primärvården i alla fall.

AF
Jag var nog precis i gränsen där, tänker jag.

HL

Ja. Och ni har ju prisats också historiskt för primärvården.

AF

Ja, det är ju så jätteroligt.

HL

Ja, det måste vi få säga igen. Var det förra året, eller?

AF

Ja, men absolut. Vi har ju en del hälsocentraler som ligger väldigt bra till, som patienterna tycker om. Och sen ligger vi faktiskt bäst i landet på att faktiskt ha egen personal.

HL
Det där, ja. Det var det som var själva framgången. Och det var ju jättekul att vi fick säga det igen. Kan inte sägas nog många gånger. Du, men sen så har det hänt någonting annat för att nu är du inte chef bara för primärvården.

AF

Nej, det stämmer. Jag har lite fler verksamheter också.

HL
Berätta.

AF

Ja, men jag tror man behöver förklara lite grann. Vi är tre divisionschefer.

En har medicinklinikerna och en har de opererande.

Och sen har jag det som är kanske mycket första linjen. De första, alltså ambulansen, 1177, ungdomsmottagningen, primärvården, psykiatrin, barn, ungdomspsykiatri, vaccinationsenheten, folktandvården, och specialisttandvården.

HL

Ja, det är en liten hög.

Det är lite att bita i kan man säga, men det här klarar ju inte du av själv, för du har ju ett stort gäng duktiga medarbetare. Anna Sjövall, jobbar du mycket med Anna Fremner?

AS

Ja. Det gör jag det. Det kan man säga.

HL

Är du hennes högra hand?

AS

Ja, en av dem. Ja, en av dem.

HL

För du är ju enhetschef inom nära vård.

AS

Precis.

HL
För det är det du är nu.
Hur många enhetschefer finns det inom nära vård?

AF

Vi har elva verksamhetschefer och så har de enhetschefer hos sig. Men Anna har jag lite mer närmare mig.

HL

Jaha. Vad menas med närmare? Sitter ni bredvid varandra?

AF

Vi delar rum emellanåt.

HL
Ja, det gör ni också.

Men alltså ni rör er nära varandra, mycket.

AF

Ja, men har vi stora utredningar och sådant och man har väldigt många områden så då behöver jag ju liksom stöd i få fram rätt data, göra analyser och den delen. Och det är Anna S ett bra stöd till.

HL

Anna Sjövall är Fremner en bra chef?

AS
Absolut.

HL
Du vågar inte säga något annat (skämtsamt).

AS

Hon är en bra chef.

Jag har haft Grannevän som chef också.

Hon är också en bra chef.

HL

Vad kul. Det är väl roligt att höra?

Man ska säga när något är bra. Inte bara när något inte funkar. Det är bra.
Hörrni, förra avsnittet då snackade vi ju med Johannes Hörnberg som är digitaliseringsdirektör på regionen. Jag tänkte att vi ska försöka knyta tillbaka lite. Jag vet att du har lyssnat på det avsnittet Anna. Och det får ni andra göra också för det var ganska spännande för det handlade väldigt mycket om det här omställningsarbetet som pågår. Och vi var rätt mycket inne i själva digitaliseringen och AI och sådana här grejer.

Vad tänkte du när du lyssnade på avsnittet?

AF

Ja, men det jag tänker på när jag lyssnade på det framför allt, det var kanske också att det var inte så mycket kring digitala verktyg.
Utan mer digitala arbetssätt och som Johannes också säger, han är ju inte en IT-människa.
Han är ju en personalare och det tycker jag verkligen lyser igenom.
Men sen är det ju det här med hur får vi det hela vägen ut i verksamheten och hur får våra patienter och våra medborgare liksom att bli en del av det här. Det är ju liksom den saken som vi behöver göra tillsammans mer.

HL

Och det är mycket riktigt som du säger att det var de digitala arbetssätten som vi pratade mycket om och det gjorde du också Anna Granevärn. Det var där vi uppehöll oss lite grann.

Men tänkte du någonting mer Anna då Fremner, vi har tre Annor i studion bara så att vi vet att det är Anna Sjövall, Anna Granevärn och Anna Fremner.
Fremner, jag kallar dig vid efternamnet.

AF

Det blir bra.

Slog det an någonting i det här samtalet du hörde som du kände, aha det här är kanske någonting som jag i det jag ansvarar för behöver greppa?

AF
Ja men absolut, det tänker jag.

Vi träffar ju Johannes väldigt regelbundet i hälso- och sjukvårdens ledningsgrupp. Och mycket av de sakerna handlar mycket om hur vi gör saker tillsammans. Vi var och träffade en av leverantörerna igår där vi tittade på nya arbetssätt tillsammans. Så det är mycket tillsammans som jag tänker att vi behöver liksom fortsätta. Sen behöver ju vi verksamhetsutveckla och det som jag tänkte lite grann på är alla goda idéer som vår personal får, hur får vi dem liksom hela vägen in i systemet?
För det som Johannes sa då, han har massa meddelande som folk har kontaktat honom med. Och det är ju fantastiskt bra. Men samtidigt så måste vi ju, vi behöver ju också veta vad är det då?
Så att vi liksom, vi kanske behöver, vi måste jobba på andra sätt. Så att jag tänker att det är det här att liksom, hur når vi medarbetarna? Det är någonting som jag funderat på under dagen sen jag lyssnat på podden då.

HL

Ja, och såg du någon slags idé till lösning eller lösningar?

AF

Ja men vi pratade faktiskt om det här redan i maj.
Att vi faktiskt har gjort ordningen en QR-kod som vi kommer vi ut inom kort till våra medarbetare.
Där man kan skicka in förbättringsförslag så att man skalar upp dem upp till min division då.
Sen delar saker vi kan göra tillsammans, så kommer vi göra.
Och sen har jag ju då fantastiska kollegor på sjukhuset.
Och då tänkte jag, då får jag väl gå med min önskelista till dem när vi ska göra saker tillsammans.

HL
Jaha, du smorde dem nu lite grann. Ja men det är smart.

AF

Ja, absolut.

HL

Och en QR-kod är då skapad för att personalen ska kunna dela med sig. Och det är ju också ett arbetssätt.

I stället för att ha olika möten här och där, där man ska sitta och brainstorma och så vidare. Så kan ju det här vara enkelt. För det är väl också så ibland att man kommer på saker i fikarummet eller vart det nu än är när man är och handlar. Och så här skulle man kanske ha gjort och så vidare. Och då blir det ju lättillgängligt på ett sätt.

AG

Ja men precis. Och jag tänker på den här inspirationen som medarbetare får när de pratar med andra.

Eller läser en bok eller är på en konferens och vill ta med det hem. Vi har ju hemdialysen, den är ju ett sådant exempel som ändå har varit starkt medarbetardrivet.

Någon som tog med sig den idén hem och startade upp här hos oss.

Och det här är ju också ett sätt att flytta vården närmare patienten utan att vi smaskar in det på primärvården.
För det är ju ofta en loop vi fastnar i med att ja men ska primärvården göra allt och hur ska vi få ut det i hälsovalsuppdraget och hur ska vi fixa med våra ersättningsmodeller.

Men det här är ju egentligen den biten av nära vård som vi behöver fylla på med och göra ännu fler sådana saker.

HL
Och i det kunna samarbeta mellan primärvården och sjukhuset där ute i den rutan som vi kallar nummer två.

AG

Precis. Det här är något vi inte riktigt har lanserat fullt ut ännu Håkan.

HL
Nej men vi kan göra det nu.

Så vi får vara lite nyfiken. Vi kan släppa bomben här i alla fall en liten del av den. Har ni tänkt färdigt kring den då?

AG

Nej, den är på remiss. Och jag tror att mannen vi ska bjuda in till det avsnittet heter Henrik Wahlström och han är lätt motvillig. Men han har ju ändå varit här tidigare.

HL
Ja, vi får försöka locka hen.

AG

Jag har försökt. Men om du säger det också så tänker jag att vi går lättare.

HL
Det är klart du ska vara med Henrik.

Det är jättekul att få snacka med dig om de här bitarna.

Spännande.

Men att det inte då ska landa i primärvården. Varför är det så himla viktigt att du då inte gör det?

AG
Ja, men vi hjälps åt här Fremner. Det här är ju lite klassiskt att man tänker att man ska flytta ut vården och vad finns där ute.
Jo, men det är primärvården som finns där ute. Eller kommunen.

Och vi har jobbat jättemycket med samverkan.

Och det är ju en farhåga hela tiden i det här, eller har varit väldigt mycket från kommunens sida.

Att ”men oj, ska ni vältra över allt det här på oss”.
Och det blir ju lite grann samma när man tittar på att flytta ut saker.
Och det blir att det ska läggas till primärvården som ju är där ute.

Men det är ju inte alltid så att det är just primärvårdens kompetens. Utan det kan ju fortfarande vara en specialiserad verksamhet på sjukhuset som behöver bedriva den här vården. Men man kanske inte ens behöver vara där ute fysiskt. Utan vi löser det med de här distanskontakterna och alla de verktygen som ändå finns.

AF

Och framför allt arbetssätten då. Jag tänker att för nära vård för mig handlar det om att patienten ska få vården nära oavsett hur vi har organiserat oss. Vissa saker kan man göra själv och vissa saker behöver man då specialisterdialysen till exempel. Och vissa saker är primärvården i kommunen bäst på och vissa saker är primärvården på hälsocentralerna bäst på. Men trixet framöver är ju att patienten inte ska märka egentligen vem. Utan att det är vi som ska lösa trådarna bakom. Det ska bara rulla.

HL

Som på flygplatsen som vi har pratat om.

AG
Ja men precis.

När orkestern spelar samma låt.

HL

Vad fint det lät. Men den här farhågan då. Den är inte så svår att förstå. Att den uppstår. Att får vi mer att göra. För det är väl det som det handlar om egentligen.

Hur tacklar man egentligen det? För det är ju ganska symptomatiskt i dagens samhälle. Att en del av motstånd eller vad man ska kalla det till förändring. Landar just i det där. Det är liksom ryggmärgsreflex nästan. Oj nu får vi mer att göra.

Hur tycker ni att man ska tackla det?

Angriper man det på rätt sätt? Eller vad är knäckfrågan?

AG

Ja men jag tror knäckfrågan är att faktiskt alltid ha, vad blir bäst för våra patienter? Den tror jag liksom vi måste ha med oss hela tiden. Sen tänker jag att man måste ha en dialog med professionerna. Alltså de som normalt gör det.

AF
Sen är det ju det med vården. Och det pratade ju ni om i förra podden också. Vad slutar vi då göra? Om vi får det här att Om man blir tryggare i hemmet. Då kanske man inte ringer hälsocentralen så ofta. eller ambulansen. Så att liksom det vi gör en effort på en sida måste också bli bättre på en annan sida.

Och då gäller det att se hela hälso- och sjukvården. Och den är absolut en utmaning.

HL

Ja jag förstår det. Men det finns väl någon slags tillvänjning här också som medborgare och medarbetare och andra måste liksom få tid på sig att komma in i. Även om det är bråttom samtidigt.

AG
Ja vi skulle ju behöva göra det här mycket snabbare för att vi matchar ju inte riktigt vår budget.

Och i den här omställningen så tänker vi att det finns många flöden där befolkning eller patienter kan göra mer själv. och vi har börjat jobba lite grann med de nya arbetssätten men liksom inte fullt ut och det blir lite till stycke och dels.

Så man kanske skriver till sin hälsocentral i e-tjänsterna, blir uppringd för att boka en tid och/eller väljer en tid för att sen få sitt besök.

I stället för att man på något sätt kommer igenom den här tratten lite grann själv när det väl konstateras att okej men du behöver ett besök och så får du boka det själv då med webbtidboken.

AF
Sen vet jag att alla inte delar samma bild riktigt. Alla har ju inte sett det här som vi som ändå har fokuserat väldigt mycket på, de här frågorna.

Och de som har börjat jobba med webbtidboken märker ju också skillnaden. Så det finns ju fortfarande många som undrar vad kommer det här egentligen att ge effektivisering för mig?
Inte så mycket kanske man tänker. Och hur ska patienterna kunna boka rätt och så vidare.

AG

Så vi har ju fortsatt och det har vi nog sagt många gånger i den här podden.
Mycket att jobba med att informera, skapa delaktighet och dela samma bild.
Vi har till exempel Järpens hälsocentral som har jobbat väldigt bra med fysioterapeuterna. Där man märkte att bokade man en tid för ett återbesök när man hade fått sin träning blev det sällan eller aldrig rätt i tiden för patienten.

För att patienten var på jobbet eller i skolan eller någonting.

F23 S2

De var alltid upptagen med någonting annat.

Men då fick patienten i stället boka den här tiden själv.
Och då har vi ju inte de här ombokningarna eller tomma tiderna eller någonting annat. Och så kan de ju känna efter om de behöver.
Ja men jag behöver ett par dagar till träning. Eller nej jag måste träffa någon tidigare.

HL

Så då innebär det ju också att man som patient får ansvara för sitt mående lite.

Det behöver man inte sticka under stol med. Det är klart att man måste ta ansvar för sin egen hälsa mellan varven. Och inte bara låta någon annan göra det. Det är ju enkelt idag att boka saker och ting som vanlig människa.

Sjövall vad står du att tänka på?

AS
Oj, jag står att tänka på massa saker. Men jag tänker vi är ju jätteduktiga på att ta de här små stegen. Som i Järpen till exempel. Då är det några individer som har sett där och det blir bra. Och så kör man på det. Jag har ett annat exempel tidigare idag också.

Som jag inte ska outa för de har inte kommit i gång än. Men de tänker lite liknande. Vi lägger ut alla våra tider då. Vi testar.

HL

Vadå? Du behöver inte säga vilka det är. Men beskriv. Är det en hel enhet?

AS

Nej en arbetsgrupp. En arbetsgrupp. På en enhet.

HL

Som har bestämt sig.

AS

Ja men de vill testa det. Sen vill vi lägga ut alla våra tider och se vad som händer.

HL

Vad kul.

AS

Ja.

HL

Hur bestämde de sig för det? Vad var det som avgjorde?

AS

Ja jag har inte alla detaljer. Jag hörde det bara. För det här är ju det ni vill uppnå.

Det är ju det här som är lite spännande. Men jag tror nyckeln blir ju att inte ha de här isolerade öarna. Att det är en enhet här eller en arbetsgrupp där.
Utan att vi börjar jobba åt samma håll allihop.

Det tänker jag är den största utmaningen.

Alla de här goda exemplen finns ju.

HL

Ja. Jag blir lite nyfiken fortsatt kring det här. För att jag undrar lite grann hur snacket gick.

AS

Ja det vet jag inte. Jag har ju hört det här i tredje hand.

HL
De måste hit känner jag.

För det vore ju jättekul att få höra hur de tänkte. Och varför de bestämde sig och liksom hoppa på omställningståget på riktigt. Det vore ju jäkligt kul.

AG

Kanske så att vi ska bjuda hit fysioterapeuterna i Järpen.

HL

Ja visst. Absolut. För då får vi levande exempel på när någonting faktiskt har skett. I realiteten. Vad kul.

AG
Ja som blir bra för både patienten och medarbetarna i det fallet.

HL
Ja. Och det här passar ju det jättebra Sjövall, du som är producent för podden också.

AS

Ja. Ja.

HL

Men du Anna Fremner.

Är det något annat i din värld. För nu har du ju liksom varit på regionen ganska länge. Är det något annat i din värld som har förändrats radikalt tycker du. sen du var här sist.

Förutom att du har fått många fler ansvarsområden.

AF

Ja absolut. Det som jag tycker att vi är tre divisionschefer som lätt når varandra.
När det är saker som kanske kärvar någonstans. Och så säger vi men herregud ska vi träffas och prata om det här och försöka göra det på rätt sätt.
Så att just den här liksom dialogen mellan första linjen och specialiserade vården tycker jag har blivit mycket mycket bättre. Vi har fortfarande saker absolut att göra. Jag tycker vi har fått med utbildningsfrågorna och forskningsfrågorna mycket bättre än när jag började. Att det är så naturligt och att vi har fokus på det.

Den tycker jag också är en utveckling.

HL

Men är det också ett resultat av hur ni är organiserade nu för tiden?

AF
Ja men jag tror att det är ett absolut att vi har nära till varandra helt enkelt. Det tror jag är jättebra. Och att det finns prioriteringar tänker jag. Att det här blir viktigt för oss.

Att vi tycker att det är viktigt.

HL

Det där är också viktigt den här att det inte finns ett distansförhållande. Där man sitter och väntar på varandra. Att det tar tid innan man får kontakten med varandra. Men jag hör att ni använder mejl fortfarande. Är inte det lite ålderdomligt?

AG

Jo det är absolut ålderdomligt.

F23 S2

Men jag ska säga att teamschattarna börjar överväga mot mejlen just nu. Och det kan ju vara bra.

HL
Men man behöver lite disciplin.

Så att det inte plingar hela tiden.

AF
Sen samverkan med kommunerna tycker jag.

Där vi i perioder hamnar liksom... Vem får ta kostnaderna?
I stället för att ha fokus på patienten. Och det kommer och går lite grann. Men jag tycker också att vi når varandra bättre.
Vi har ju väldigt spännande saker nu på gång i Krokom med ”Backa Barnen” till exempel.
Det är jättespännande att tänka på ett annat sätt. Och vi har ju en ny socialtjänstlag.

Sen i somras som också pratar mycket mer om förebyggande.

Och där tror jag vi måste... och kommer att jobba mer tillsammans. Men...

Vi ska in mycket tidigare.

Mycket tidigare.

Vi måste göra saker tillsammans.

HL

Jo varför säger jag att mejl är lite ålderdomligt? Jag kan betrakta det så ibland. För att där kan det ju dröja. Innan folk har läst. Innan folk har svarat och så vidare.

AG

Och så dessa massutskick med mejl.

När man skickar till 30 personer. Vem känner att det är till mig?

Den är en psykologisk utmaning.

HL

Ja. Så det behövs lite ordning och reda där. Vad är det för typ av mejl jag skickar då? Om jag skickar ut till 30 personer. För väntar jag mig då få 30 svar. Eller räcker det med en? Eller är det bara ren information? Ja. Det är en sådan här disciplinfråga.

Viktigt. För er tids skull också.

AG
Ja. Eller hur?

HL
Ja. Prioriteringar.

Men all verksamhet består ju inte av det som pågår på sjukhuset i Östersund och runt själva staden. Vi har ett ganska stort län som är både glest och landsbygd.

Hur funkar det, tycker du?

AF

Jag såg ju någon sådan EU-karta att vi till och med räknar som obygd på en del ställen.

HL
Oj. Det är nästan som ett skällsord.

AF
Nej, men det finns ju ett otroligt engagemang hos både medarbetare som bor i obygden eller i Landsbygden.

Våra patienter är ju supernöjda. Det finns också en rädsla att den inte ska finnas kvar. Och att man har den här personliga kontakten. Man vet vem det är. Och man har tilltro till sin hälsocentral. Oavsett om den jobbar i privat eller om den är i egen regi. Det är ingen skillnad i det.

Utan man är väldigt mån om det. Och där jobbar man ju mer med nära vård. Och framför allt så måste man ju titta, är man två distriktsköterskor då gör man ju allt.

Man kan ju inte be någon annan göra något för en patient. Det finns liksom ingen annan. Eller den på labbet är sjuk.

Nej men klart då tar jag ju proverna. Och till exempel på en hälsocentral så tar vi faktiskt upp studenter från Stockholm. För att när man går som läkarstudent så lär man sig inte att sätta EKG och man lär sig inte att ta blodtryck och lite annat.
Så då kommer de till en av våra hälsocentraler och är med några veckor och får lite mer grundkunskaper.
Sen hoppas vi ju att det ska öka att man faktiskt vill flytta dit också.

HL
Det låter ju tryggt att läkarna kan ta ett blodtryck.

AF

Men i sin utbildning är man så väldigt nischade på EN del.

HL

Men där har ni hittat, det blir någon slags värde för andra att faktiskt komma hit. Om man då tittar på den nära vården och lösningar för människor som bor i gleslandsbygd och det som EU titulerar ibland obygd

vad tänker du kring det?

AF

Det pågår ju en del spännande saker runt omkring oss som kanske inte är riktigt sjösatta ännu men det finns tankar och det finns till och med tester och sådana saker som görs. Vi har ju gjort en verksamhetsförändring som att flytta ambulansen och primärvården tillsammans hälsocentralerna. För det vi upptäckte också att det var ju att man en del patienter åkte väldigt många gånger med ambulansen fast hälsocentralen visste inte om dem. Så att nu kan vi samverka både med varandra och kommunen och säga okej nu har Estrid halkat sex gånger det här dygnet nu kanske vi behöver titta på det tillsammans och så kan vi göra en SIP som vi kallar det i kommunen eller i regionen.

HL
Vad är SIP?

AS

Det är en samordnad individuell plan.

HL
Ja, tack Sjövall.

AF

De är viktiga. Du förstår då kan man liksom hjälpa patienterna och då handlar ju mycket om den nya socialtjänstlagen också. Det här förebyggandet. Vad kan vi göra förebyggande? Är det mediciner eller har man smärtor eller är man förvirrad eller vad det nu är. Då kan man jobba tillsammans med de här frågorna.

Och det tycker jag att man har kommit långt i glesbygden med att titta på saker tillsammans.

HL
Vad häftigt.

Förutom att man då kommer ännu längre in i det här perspektivet med nära vård. Finns det några andra fördelar med det? Finns det sådana här hårdvara om man pratar ekonomi och sådana saker också?

AF
Både och. Jag tänker att vi kanske får mindre inställelsetider. För larmar man ambulansen idag så tar det ibland tid innan vi är där. Men där har vi också ett inre befäl på ambulansen. Vi har en utbildad sjuksköterska som står på SOS som hjälper oss med medicinska prioriteringar också.
Så det är liksom en kombination utav de här sakerna.
Det finns en styrka ute i gles- och landsbygd eller obygd hos människorna som bor där. Att värna om det man faktiskt har. Att man inte vill bli av med vård eller annan typ av service för man vill kunna bo kvar.

HL

Bidrar de?

F1 S2

Oh ja, det gör de faktiskt, absolut.
Och bland annat så är man ganska van att använda sin padda, eller skärm till exempel som äldre. Vi ser många äldre som använder det i glesbygd. Där man liksom är van att logga in sig med bank-id.
För att man inte har några andra tjänster nära sig heller.

HL
Men kan det vara lättare, nu står jag bara och spekulerar, kan det vara lättare för människor då som bor ute i periferin så där att anpassa sig för att man måste?

AG

Man kanske har valt också att bo därför man trivs.

HL

Ja, men vad jag är ute och far efter, kan det vara lättare för dem att anamma de här lösningarna under mindre protester eller vad vi ska kalla det eller mindre motstånd.

AF

Jag tänkte på Maggie med egenmonitoreringen.
Det är väl ett klassiskt exempel där hon såg att då kunde hon bo kvar hemma.

HL

Ja. Det är hon i Ragunda.

AF

Ja, precis.

HL

Hon var med i det första avsnittet tror jag av den här poddserien. Det är många avsnitt sen. Vad tänker du kring obygden då, Anna Granevärn?

AG

Ja. Och landsbygden också.

Den blir ju en utmaning för oss. Vi har idag precis haft nämndsammanträde också och

där hade vi en rapport uppe som redovisade mycket av jämförelsesiffror på hur det ser ut i vår region jämfört mot andra regioner. Och det blir ju så tydligt med de här avstånden som gör att vi behöver ha nästan lika många ambulanser som man har i en befolkning med närmare 800 000 människor. Nästan. En sådan jämförelse som vi gjorde. Och det kan man liksom fundera lite grann över hur

Hur vi drar runt ekonomiskt med de ambulanserna men som är helt nödvändiga utifrån avstånden.
Vi skulle inte kunna hantera det på ett annat sätt.
Vi ligger ju absolut inte bäst till i landet när det gäller tiderna heller för ambulansen beroende på de här avstånden som gör att det är i stundtals långt att köra.
Och en väldigt hög kompetens inom ambulanser finns, man har kanske då en timmes körning till närmaste hälsocentral eller där det finns något annan medicinskt stöd.
Sen kan man ju prata naturligtvis med jourer och sådana saker.
Men man måste lösa ganska mycket i ambulansen och det gäller ju även i Östersund för man kallar ju ut den bilen som är närmast så även om man är stationerad i Östersund så kan man ju hamna i Föllinge då för att det var den bilen som var närmast.

HL
Men nu är vi ute och rör oss liksom i den politiska arenan någonstans på rikspolitiken. Vad är det man vill med landet i stort? Hur ska vi ha det med det som ligger utanför storstäderna eller regioner söderut där det är en större befolkning och större skatteunderlag? Så att det är ju ingenting ni kan bestämma. Då krävs det ju egentligen ännu mer tillväxt i det här länet och ännu fler företag och ännu fler människor som flyttar hit och bor och skattar här.

AG

Ja och det skulle det ju absolut behövas för att vårt sjukhus är också för litet sett till befolkningen.

AG

Det skulle ju behöva vara kanske 120 000 personer till som bor här för att det ska gå att dra runt det på ett rimligt sätt.

HL

Vänta, jag får inte ihop det.

Är sjukhuset för litet eller för stort?

AG
Alltså befolkningsunderlaget är för litet.

HL
Ja okej tack!
Det var bra att vi klargjorde det jag kände jag.

AG
Man behöver ha det lite större.

Men därmed är det inte sagt att vi får in dubbelt så många människor i vårt sjukhus med den verksamhet vi har så det blir ju liksom en komplex situation.

Att kunna hålla uppe liksom alla akut kedjor så att oavsett det är en sjukdom man kommer med så ska man kunna få den hjälpen. Och där är väl vi och Gotland egentligen ganska lika som har också ett ganska lite befolkningsunderlag men väldigt långt till något annat sjukhus. Och mycket turistströmning.

Jämför man län som är lika eller det är ju ganska viktigt vi brukar titta på det. Vi har ungefär liknande förhållanden.

AF

Ja och framför allt Gotland som kanske mest likt oss i förutsättningarna med ett sjukhus.

HL

För annars blir det som att jämföra äpplen och päron hörrni.

AG

Precis och det vill vi ju inte och är det någonting som vi i alla fall tycker är ganska tydligt i det nationella så är det ju att vi ska ha en jämlik vård.

HL

Ja, Sjövall står du och reflekterar någonting?

AS

Nej de här är ju så kloka, säger massa bra saker men jag tänker på mig som kommer från glesbygden själv. Jag är ju uppvuxen i en liten by.

HL
Vad är det för by du är ifrån?

AS

I Ångermanland, det var en större by när jag var liten.

Men just det där att man hjälps åt och att man löser saker det är ju liksom det sitter ju som i ryggmärgen när man kommer från ett mindre ställe där det är långt till allt och jobbar man på en hälsocentral då får man stå i receptionen eller ta prover eller vad alltså man måste lösa.

HL
Jag stå och tänker på Gertrud Abrahamsson (jobbar på HC i Storsjö) som har varit med i den här podden

AG
Ja precis

HL
Hon var med i ett avsnitt, hon arbetar ju mycket på det här sättet hon är ju inte bara sjuksköterska eller distriktsköterska utan det är så mycket annat jag vet vid något tillfälle såg jag henne swisha förbi i flödet, och då handlad det om gräsklippningen utanför hälsocentralen så att hon var liksom på.

Engagerad i det mesta och det där drivet kommer ju någonstans ifrån.

AF
Jag tror också, för att man ser att det påverkar allting när man bor så.

Det kanske man inte ser om man bor i stan att saker och ting påverkar varandra. Jag var ny då vi fick ett samtal ifrån vår krisledning, vi har ju en tjänsteman i beredskap och det skulle komma väldigt mycket snö. Så då ringde jag ut till en hälsocentral som vi visste att vi hade medarbetare som bodde långt ifrån och då bara skrattade de mot mig och sa nej Karin tog skotern det är lugnt, vi är bemannade och det var liksom det här bara ”jaha”.

Det är ju liksom att lösa, så man skulle aldrig låta bli att öppna hälsocentralen om man kunde ta sig dit, man vet att man är en viktig samhällsbärare och det då finns det ju en slags stolthet i det, ja något man kan bygga vidare på också.

HL
kul att höra om skoter det var många år sedan jag satt på en faktiskt jag äger ingen själv.

AF
Gör du inte?

HL
Nej det ska man nog vara glad för faktiskt, äger du skoter Anna Granevärn.

AG
Ja men jag trodde det ingick om man ska vara liksom lite fullfjädrad.

HL

Jaha nej du vet jag bor i stan här har vi både kollektivtrafik och det går och köra bil på vägarna och allt det där du vet. Men du bor ju du bor ju också lantligt.

AG

Ja men precis jag bor väl i ja men gles- eller landsbygd får man väl säga.

Då har man skoter och hönor och några hästar.

HL
Men du har inte tagit skotern till jobbet?

AG

Inte än nej.

HL
Men du kanske blev lite inspirerad man vet ju aldrig.

AG
Precis, har cyklat till jobbet någon gång det har jag gjort jag har provat det mesta men inte skotern till jobbet.

HL
Det känns ändå som en liten radioövergång till vårt hälsosamtal känner jag.

AG
Ja men precis och då tänker jag på Sjövall för att hon är nog den som har kört mest skoter.

AS
Jo men jag är nästan född på skoter.

Så är det, det var mycket skoter åka i familjen.

HL
Är det så fortfarande?

AS

Delvis ja men jag är ju också uppvuxen med fjällstuga och där hade vi ju ganska många skotrar när jag var liten.

HL*
Ja, jag slår ett slag för elskotern.

Inte lika stora miljöbovar.

AS
Spännande elskoter tror jag på, tänk också på att bara tyst och skönt att glida fram ganska fort på fjället

AG
Och slippa avgaserna och ljudet ja man kan prata med varandra när man kör.

HL
Då har vi inspirerat till en liten klimatinsats kanske.

Fremner hur har du det med livet, får du ihop det på ett bra sätt tycker du med just mat och träning och alla de här bitarna som vi brukar avrunda med.

AF
Men vet du jag älskar ju att laga mat så mat är inga bekymmer.

Men jag bor på en gård vi är ju egentligen aldrig är riktigt stilla så sen är jag ju en livsnjutare faktiskt att det att ha ett mål att springa ett Marathon för en tids skull det kommer jag aldrig göra men jag älskar att röra mig.

HL

Kan vi stanna kvar vid det här begreppet livsnjutare för det tycker jag är lite spännande vad gör du när du livsnjuter ordentligt då?

AF
Ja men det är då, i och med att jag bor på en gård, så är det mycket hemma jag tycker det är jätteskönt att vara hemma jag älskar att odla med ett lilla växthus som jag pysslar lite med och sen är det våra djur då hund, gubbe och kossor.

Och sen så har jag min lilla orange Corvette som jag hoppar i och så drar jag med den också.

HL
Jag tror jag har sett den.

AF
Det tror jag säkert, det är den enda i stan den märks.

HL
Det kan vara intressant att prata om de här bitarna för vi pratar ofta om fysisk träning och sådant där, det här är ju också en form av välmående som får en att må bra och mår man bra så håller man sig också friskare vågar jag säga

AF
Ja men absolut. Sen är jag med i en del bokklubbar. Jag tycker det är lite trevligt att faktiskt få läsa saker som man inte själv har valt och kanske ha en diskussion efteråt och träffa andra smarta kvinnor det, tycker jag det ger mig jättemycket energi.

HL
Coolt träffas ni fysiskt då?

AF
Nej på Teams ofta.

HL
Ni träffas på Teams och så pratar ni om boken och ger ni dem betyg också eller?

AF
Den jag har varit med i har inte varit så mycket betyg utan ofta har det varit gruppering och man diskuterar, ja men hur, ja men kan man göra så här eller hur är det här upplägget.

men jag vet ju också att Anna Sjövall är inne i lite bokklubsbranschen.

HL
Är du också med i en bokklubb?

AS

ja flera stycken jag läser ganska mycket.

HL
Ja men vad är du med i för bokklubb då? är det samma bokklubb?

AS

jo det är vi nog delvis, men det finns lite olika. Ibland är det kompisar som hittar på att vi ska läsa böcker, ibland så är det något annat nätverk som man hakar på digitalt.

HL
Men om du livsnjuter om du bortser från fysträning och mat och sådant där om du ska livsnjuta ordentligt vad gör du då?

AS
Men det har jag säkert sagt hundra gånger i den här podden då är jag framför allt utomhus någonstans. Helst fjället men skogen och sjön funkar också.

HL
Alltså ute! Vad är det du får till dig i den där miljön?

AS

Det känns som att man kan andas tycker jag.

Jag sa det igår, vi hade jag haft möten, suttit inne på kontoret hela dagen och så hade vi föräldramöten på skolan på kvällen så vi hann bara liksom hem och så slängde oss i väg på nästa möte och så stod vi och blev inte insläppta på skolan innan, alla föräldrar stod ute och det var ganska kallt och det blåste och jag bara kände så här ”gud vad skönt att stå ute och vänta en stund”.

HL
Du kunde ha det mindsetet i stället för att säga att: ”det är svinkallt, det bara blåser jag ska flytta härifrån”

AS
Alla stod och huttrade och jag kände ”vad skönt att få stå ute en liten stund och andas”

HL
Spännande att du har den förmågan att kunna vända dig till den känslan.

AS

Men jag är ju också uppvuxen med den här devisen att du måste ut och vädra lungorna och byta luft i lungorna varje dag den är jag hårt drillad i.

HL

Anna Granevärn, vad gör du när du livsnjuter förutom dina fysiska träningspass och äta gott och bra och allt det där.

AG
Jättebra fråga faktiskt, jag skulle nog säga att utomhus och i rörelse det är väl det som får mig att njuta mest och gärna på olika sätt.

HL

Det spelar ingen roll vilken typ av rörelse? Bara vara ute då eller är det svårt för dig att välja, fastnar du i träningstanken?

AG
Nej absolut inte utan för mig det är primära att få vara utomhus och i rörelse det spelar inte så stor roll om jag kör lite lugnt på rullskidorna bara liksom få röra på kroppen jag kan få lite stress om jag måste sitta still för länge

HL
Eller så är det en drivkraft?

Så kan det ju vara jag mår bra av det här då vill jag göra det.

AG

Ja men precis och om man ska lägga till någonting till det så skulle jag också vilja säga doften av nyslaget hö utomhus i rörelse.

HL
Ja det var väl länge sedan man kände den doften. Nu är det mest doften av klippt gräs så men om man bor på landsbygden så ja.

För min del, så vill jag resa, jag tycker det är underbart och sen har jag mitt lilla flugfiske och allt ni säger stämmer in på vad jag upplever också då så att det egentligen kanske inte handlar så mycket om själva sysslan utan just det ni säger att få vara ute.
Men kan man då föra till en ingrediens till som man också gillar då blir det ju en förhöjd känsla.

Superbra, hörrni Anna Fremner tack för att du var med idag.

AF
Ja jätteroligt.

HL
Låt det inte gå så lång tid nu till nästa sväng.

AF
Nejdå, jag lovar!

HL

Anna Sjövall tack för att du kom hit idag, tack för idag och Anna Granevärn nu är det dags att ta hand om hönsen, lycka till med det, hej.