110 - När vi jobbar smart på Ungdomsmottagningen

Medverkande:

• Anna Granevärn, hälso- och sjukvårdsdirektör.
• Anna Sjövall, enhetschef staben, nära vård.
• Ann-Sofie Gullbrandsson, Barnmorska
• Lars Thyselius, kurator
  
• Håkan Lundqvist, programledare.

HL

Ja men idag är det lite speciellt i den här podden, Vårens utveckling i region Jämtland-Härjedalen. Hej Anna Sjövall. Hej. Du får liksom axla båda Anna-rollerna här för Anna Grane värn har signalerat att hon är lite sen.

AS

Ja, jag förstår det.

HL

Men jag frågade dig innan vi började här om du kände dig trygg med det?

AS

Ja men vi försöker väl.

HL

Ja, vad bra. Och så har vi två sköna gäster med oss idag. Den ena är...

LT

Lars Thyselius, kurator ungdomsmottagningen.

HL
Tjena och välkommen.

LT
Tack så mycket.

HL
Känns det bra att vara här?

LT
Ja men det känns bra, spännande. Ja. Lite nytt så här.

HL

Ja, kul. Och Lars har ett jättelångt skägg. Det måste vi få säga. Så ser ni han någonstans i korridorerna då vet ni vem det är.

LT

Precis, det ökända skägget.

HL

Ja, jag antar när man har så här långt skägg som dig att du alltid får kommentera det.

LT

Ja, näst intill faktiskt.

HL

Jag tror inte du är förvånad att jag tog upp det. Och då måste man ändå fråga hur många år har du sparat?

LT
Ja, men har hållit på i sex, sju år.

HL
Ja, bra jobbat.

LT
Tack.

HL
Och sen har vi...

ASG

Ann-Sofie Gullbrandsson, barnmorska på ungdomsmottagningen.

HL

Ja, och välkommen igen ska vi säga till dig.

ASG
Tack!

HL
Först kände jag inte igen dig för det är så många som har passerat förbi v här. Och sen kom vi på att det är tredje gången du är här.

ASG
Ja.

HL
Vad kul. Tack. Hörrni, idag ska vi snacka om ett spännande projekt som ni på ungdomsmottagningen har hållit på med och man kan säga att produktionen är klar. Men det återstår ändå en hel del arbete med det som det blev av. Vad är det ni har gjort för någonting?

LT

Ja, men vi har ju skapat ett gäng filmer som är tänkt att informera i skolor framför allt. Om ungdomsmottagningen och vad vi gör och vad man kan få hjälp med så.

Vi har ju tänkt målgruppen högstadiet, och gymnasieålder men också alla som träffar ungdomar i den åldern.

HL

Ja, så man behöver inte vara ung, ungdom för att liksom ta till sig de här filmerna.

LT
Nej. Nej!

HL
Det är ett antal filmer som ni har producerat med hjälp av en extern byrå som det brukar heta. Hur har jobbet varit?

ASG

Det har varit helt fantastiskt roligt att få vara en del av det här projektet. Vi har ju gjort en allmänfilm om ungdomsmottagningen.
Sen har vi gjort sex temafilmer som berör vanliga orsaker till att de kommer till oss. Sen har vi ju varje tema kunnat bredda ämnet så att vi har kunnat ta in till exempel ämnet social oro. Där kan det vara olika aspekter. Och så har man ju verkligen kunnat bredda ämnet de är ändå mellan 6 och 10 minuter långa.

LT

Och där har varit jätteroligt att jobba med Make your Mark, reklambyrån, som har skapat de här filmerna. Det är väldigt proffsigt.

HL

Är ni med själva i filmerna?

LT

Ja, jag är med.

ASG

Rätt så mycket skulle jag vilja påstå.

LT

Blev så av olika anledningar. Jag är enda killen på mottagningen så då får man vara med.

HL

Ja, men så är det för dig. Så är det. Ja, men du ställer väl gladeligen upp?

LT

Under pistolhot (skämt). Nej, men det har varit jätteroligt.

ASG
Du gjorde det jättebra Lars.

HL

Man måste liksom gilla mediet.

LT
Ja, men absolut.

Det funkar liksom inte om man är lite anti eller tycker det är obekvämt.

HL

Man kan inte släppa fram de blyga violerna i rampljuset. Det blir så konstigt då.

Det du undrar men inte vågar fråga är temat. Under det här temat så döljer sig då x antal filmer med olika ämnen.
Kan ni de ämnena på era fem fingrar?

ASG

Ja, men då är det ensamhet, social oro, stress och sen är det underlivsbesvär. Sex och samtycke och preventivmedel.

HL

Hur mycket tycker du att det landar då i det som är verkligen ungas frågor?

ASG

Vi tycker nog att det landar rätt bra. När vi satt och försökte komma fram till vad ska vi ha för ämnen så är det väldigt många vanliga besöksorsaker.
Så vi tar ju upp frågor där vi tänker att det här har vi fått väldigt ofta, och väldigt mycket kring.

LT

Men kort och gott, vad gör vi på dagarna? Och så var vi i hela arbetsgruppen. Det var ju alla kuratorer, barnmorskor och läkare. Och våra chefer då.

HL

Kan man säga att det här blir personcentrerat och nära vård?

ASG
Det skulle jag absolut säga. Nu kommer jag på mig själv.

Jag har fått feedback på att jag säger det väldigt ofta i filmerna. Det skulle jag absolut säga. Jag märker att jag säger det nu, typiskt. Vi har ju ungdomar också som är med som skådespelare som pratar utifrån sig och sina erfarenheter.
De kommer utan manus. Vi andra har ett manus som vi skriver och följer. Men ungdomarna, de pratar utifrån hjärtat och sina erfarenheter. Så det gjorde de grymt bra. Det tycker jag är liksom... Det blir väldigt nära. Vi inbillar oss att det blir hög igenkänning hos ungdomar.

HL
Är det något som har överraskat er då?

ASG

Det jag tänkte på, det var ju när vi... Vi har ju liksom fått lägga till och tagit bort under projektets gång. Men de var väldigt öppenhjärtig med de frågor de fick av vår programledare. Alltså det var... Det kändes som att de glömde bort kameran lite.

LT

Ja, absolut.

ASG
Så det var väl... Vi bad om hjälp och fick bra hjälp.

HL

Det kanske är så för många idag. Man är så himla vana vid att använda teknik, mobiler och så vidare. Filma sig själva och filma andra och så här. Mitt barnbarn är nu snabbare än mig på att redigera en mobilfilm. Det går på tre sekunder. Hon är bara nio. Ja, det säger lite grann. Personcentrerat är ju inte bara vad som händer i rummet utan vad som pågår runt själva individen. Är det någonting där som ni upptäckte att det här ligger vi i kloss med nära- och personcentrerad vård? För det pratar vi rätt ofta om Anna Sjövall i den här podden.

AS

Ja, men det är väl ett genomgående tema på något sätt. Också för att hela vårdsystemet gör den förflyttningen nationellt.
Sen ligger det ju många olika aspekter i de begreppen, tänker jag. Det kan ju vara olika saker.
Men vi har ju haft andra exempel på just filmer. Det är ju ett sätt också att nå ut mycket bredare. Man träffar ju inte alla på en mottagning. Alla kommer inte, alla går inte i. Alltså, det är ju ett sätt att nå, tänker jag också.

ASG

Det är jätteviktiga aspekter du säger nu.

LT

Precis, för det var väl en av just anledningarna till att vi kom fram till att film skulle kunna vara ett bättre alternativ än det som vi har haft hittills.

HL
Vi jobbar traditionellt, så här har vi alltid gjort. Och så håller vi på och så märker vi att vi behöver skruva på saker.

LT

Ja, men precis. Jag har ju jobbat några år nu och varit mycket ute och tyckt att vi åkt ut till skolan med en barnmorska, kollega och träffade åttondeklassare. och haft 45 minuters PowerPoint monotont.
Och vi märkte ju liksom att vi tappar ungdomarna. Hur orkar man själv att sitta och lyssna på någon över tid?
Det finns ju liksom inte. Så då växte tanken hos mig där. Ja, men skulle man kunna göra på ett annat sätt? Just för att det är ofta en stor variation under en högstadieperiod. Med ämnen som vi pratar om, det är inte säkert att det är aktuellt där och då när vi kommer att ha besöket. Utan det kan ju komma ett år senare eller ett halvår senare.

HL

Nej men nu får vi besök i studien också. Hej. Hej Anna Granevärn. Du är välkommen. Vi vet att du hade något slags förhinder. Jag vet inte om du hade problem med bilen eller om det var något möte som drog ut på tiden. Men du är hjärtligt välkommen.

AG

Ja men tack så jättemycket. Det blev lite strul med mötena.

HL

Men så kan det vara.

AG

Ja men precis. Så är livet.

Fast jag har väl aldrig brakat in så här mitt i podden någon gång.

HL

Nej men vi har bara hållit på i nio minuter. Men du är jättevälkommen.

AG
Tack så mycket. Anna Granevärn hon är ju hälso- och sjukvårdsdirektör på regionen. Och då får ju ni också hälsa på varandra. Även om vi har startat redan. Om ni inte har träffats någon gång förr.

AG

Och vi har ju träffats innan. Jajamän.

HL
Du får försöka hänga på här Anna Granevärn så gott du kan.

Vi var inne på det här med personcentrerat. Och du Lars var inne på det här med. Alltså ett film som ett nytt grepp. Att fånga ungas intresse kan man väl säga. Eller att få dem delaktiga i de här frågorna. Eller att kunna resonera kring dem. Eller vad vi nu kallar det.

LT
Ja precis.

Och just det här med att. Är man borta när vi kommer. På besök så har man missat. Hela informationen om Ungdomsmottagningen. Så det är just att kunna ha tillgång till en film. Eller flera filmer. Och kunna titta över tid. Och titta liksom hemma. I trygg miljö eller så. Det kan vara en möjlig utveckling. Från att komma ut. Till att använda filmerna.

ASG
Ämnena berör ju ganska jobbiga saker. Det kanske är bättre att få se det på. Ja men som sagt. I andra miljöer. För att man vet ju inte vad grupperna har med sig in då vi ses eller då de är på studiebesök.

HL

Eller vad som rör sig i den här människans huvud. Och vad som pågår.

LT

Precis.
Vi har ju de gånger där vi har kommit ut i en klass fått reda på att det har hänt någonting hos vissa elever.
Som kanske är lite anti, till det vi ska prata om.
Och då har de här eleverna valt att inte vara med.
Vi vet som sagt när vi kommer och pratar. Vi lämnar någonting. Och sen drar vi därifrån. Men vi vet liksom inte hur det blir. Eftersom det är svårt att ta hand om.

HL

Så tillgängligheten blir ju annorlunda. Eftersom ni lägger er på den digitala arenan. Jag kan som 14, 15, 16-åring. Sitta själv hemma i mitt rum. I lugn och ro. Och ta till mig de här filmerna. Beroende på vilket ämne jag är intresserad av. Eller allihop. Utan att jag behöver ha någon som kikar över axeln. Eller någon som ställer frågor. Eller något sådant där. Vad tror ni att det kan leda till då? Att den här möjligheten finns då. För det blir ju verkligen att man får någon slags vård. På ens egna villkor. Inte bara på vad sjukvården ställer fram.

ASG

Filmerna är ju till viss del också edukativa(lärande). Det blir ju lite hjälp till självhjälp. I vissa ämnen. Man får ju också tips och tricks på vad man kan göra själv. Men också framför allt att man inte är ensam med sina funderingar.
Utan vi finns ju där. Vi är ju intresserade av att träffa dem som känner att de behöver träffa oss. Och för att få träffa dem så måste de ju veta vad de kan få hjälp med. Så att det är väl mycket att vi finns där. Och att de inte är ensamma.

Att vi normaliserar de här ämnena. De här olika besöksförsakerna. Och saker man kan vara med om. Och känna igen. Att det är så mycket att det är också andra ungdomar som har upplevt det likadant. Så kan vi göra att tröskeln blir lite lättare är det ju fint.

HL
Jag tror unga om jag spekulerar litegrann kanske också ganska skickliga själva på att leta information. Man är rätt van av att veta hur man ska leta och kolla.
Då blir ju liksom ungdomsmottagningen en sådan där plattform som man kan känna ett enormt förtroende för.
Eftersom ni ändå tillhör en myndighet. Som pysslar med de här frågorna. Så kanske man inte tänker som ung. Men förstår ni hur jag menar. Att man hittar rätt.
Så att man inte är på fel ställe och glor och inhämtar konstig information.

ASG
Ja men så är det. Absolut.

HL
Granevärn. Känner du att du hänger med i ämnet?

AG

Ja men absolut. Jag stod precis och tänkte på det också. Att det är ju som en kvalitetsstämpel. På något sätt. Det är väl ändå med högt förtroende. För Ungdomsmottagningen. Det är som 1177. Man vet att det är pålitligt.

Ja men absolut.

HL

Men det är inte första gången vi hör om film som ett verktyg när det handlar om vården. Vi har haft upp det tidigare i den här podden.
Nu var det ju ett tag sedan i och för sig. Men nu kommer jag inte ihåg var det var. Var det i Järpen?

AS

Ja jag tror det var i Järpen.
Med utbildning kring klimakteriet var.

HL
Just det. Klimakterieföreläsningar.

De använde också film som verktyg. För att nå ut och utbilda. Allt sådant där.

AS

Ja men precis. Ja. Det är bra att ha lite olika grepp. Och möta målgruppen.

HL

Det är inte så länge sedan ni hade premiären. Det var 27 januari. Har ni märkt någon slags effekt. Har ni kunnat se och märka någonting.
Någon kommentar.

ASG

Det är några av våra kollegor som har varit ute i skolorna och träffade åttondeklassare var.
Och som har visat några av filmerna. Och det verkar vara bra feedback hittills.

LT

Och många killar har tyckte att det var bra filmer. Och killar är en målgrupp som också år svåra att nå.
Som skulle önska att fler killar ser anledning att använda oss. Att vi finns.

HL

Det här är ju nya arbetssätt. Har ni andra nya arbetssätt på gång. Som ni går och klurar på. Som kanske ligger an mot samhället vi lever i dag.

LT

Det jag tänker spontant.
Jag driver tillsammans med Ebba på Folkhälsoenheten ett projekt under ett år. Ett ambassadörsprojekt.
Där det först var tänkt att dra in ungdomarna och ha dem som ambassadörer.
Men det slutade med att vi riktar oss mot vuxna som träffar ungdomar. Och då har vi organisationer som vi knyter an.
Och vad ska man säga, utbildar dem om oss. F
ör att de som träffar våra ungdomar redan ska kunna möta upp, kunna, hänvisa till oss. Ifall de märker att det här är en ungdom som mår dåligt. Det kan ju varit ett nytt sätt.

HL

Jag tänker på ett begrepp. Som jag hörde häromdagen. Som ni kanske har koll på. Som heter ”Omvänt mentorskap”. Har ni hört talas om det?

Det är nästan det ni har sysslat med. Man låter de unga bli mentorer åt er. I stället för tvärtom. Också ett grepp som florerar lite flitigt där ute. Och det handlar ju om att öppna öronen. Och låta sig påverkas. På allvar.

Så det har ni gjort på ett sätt. Ett omvänt mentorskap. Den får ni ta med er. Ja spännande. Hörrni. Vad är det som är effektivast då tycker ni själva. Om ni jämför med hur ni knegar traditionellt med att nå ut med Ungdomsmottagningen. Och de här specifika frågorna. Som är viktiga. Jämfört med det ni har gjort nu?

ASG

Det känns lite tidigt för att svara på den frågan. Eller tänker du på någonting? Eftersom vi precis haft premiär. Och vi vet ju inte riktigt.

HL
Men ni har en förväntan någonstans.

LT

Vi hoppas att kunna, i stället för att stå och berätta om ungdomsmottagningen lite monotont, att vi hellre kan lägga tid och energi på att mingla och vara ute i klasser. I korridorer. Och andra verksamheter. Och visa upp oss, den biten. Det är väl den förhoppningen vi. En av förhoppningarna.

HL
Vi skruvar ju på gamla arbetssätt. Och plockar bort och tillför. Och det här är ju precis i linje med Färdplan 2030.
Eller hur Anna-Granevärn.

AG
Precis. Hur många fler skulle må bra av att Tänka lite så här som Ungdomsmottagningen har gjort? Tänker du?

AG

Jag tänker att alla måste tänka utifrån Målgruppen. Och hur når vi fram? Hur kan vi göra det på ett effektivt sätt? Så att vi träffar många. Att nå ut med information. Det är ju också en trygghet att det är enkelt och lätt att veta att det finns och vart man ska vända sig i olika frågor. Och vi har ju massor med olika vårdverksamheter som träffar patienter på olika sätt. Men vi ska också jobba förebyggande. Och här är ju alla möjligheter egentligen tänker jag att det är som obegränsat. Man kan göra hur mycket som helst egentligen. Det är bara fantasin som sätter gränsen.

HL

Precis. Och så kanske de ekonomiska medlen som man brukar säga.

AG

Ja men det ska ju bli effektivt Håkan. Det är ju det som är grejen med att vara lite förebyggande.

HL
Ja, förlåt att jag tog upp det. Men så är det ju också att man kanske sparar en resurs på att göra det på ett nytt sätt.
Eller det är ju det som också är målet.

AG

Men precis. Och när vi pratar om folkhälsa så brukar vi ju prata om det här vattenfallet. Där vi inte ska stå längst ner och försöka rädda livet på dem som har sopats med forsen utan att vi måste gå lite längre upp. Och försöka lära folk att simma eller ta sig i land. Eller att kanske inte ramla i.

HL

Vilken bra bild man fick i huvudet. Jag nämnde färdplan 2030 här. Anna Granervärn du är ju lite grann av arkitekten bakom. Tillsammans med många andra såklart. Inom hela sjukvårdsapparaten. Men om vi bara ska förklara lite kort för den som inte vet vad det är.

AG

Ja det handlar om hur vi ska ställa om hälso- och sjukvården till 2030 med målet att rymmas inom vår ekonomiska kostym.

HL
Då vet vi det. Och det är den ni lever utifrån i resan framåt. Inom regionen och sjukvården.

AG

Precis.
Och det görs ju fantastiskt många olika saker.
Som man kan bryta ner i olika små delar.
Där varje del är viktig ör att vi ska uppnå det här.
Men i färdplanen så pratar vi framför allt mycket om de större milstolparna. Som är tydliga och de är prioriterade och utvalda. Och flera av dem har vi väl också haft med här i podden. Och det kommer mer framåt. (i nästa avsnitt bland annat)

HL

Jag måste fråga er då som jobbar i verksamheten med ungdomsmottagning. När vi pratar om att det ska vara lite smartare arbetssätt. För att spara lite resurser. Eller inte spara resurser men använda resurserna smartare. Tycker ni att ni har gjort det?

ASG
Ja, absolut.

Alltså vi är ju så extremt stolta över det här projektet. Och vi hoppas ju så innerligt att det kommer få de effekter vi tänker. Och det är ju att fler ska veta vart vi finns. Att vi ska kunna lägga tid på att åka ut vid temadagar. Eller att vi kan synas i andra sammanhang på skolor.
Än just den här infoträffen. Det är ju den stora förhoppningen.

Vi vet ju liksom. Vi måste ju synas. Vi behöver ju vara ute ofta och mycket. Traggla och visa upp oss. På ett lättsamt sätt.

Jag tänker mig att om man ska tänka främjande insatser. Så tänker man ju att... Ja men vi vet ju att psykisk ohälsa ökar bland unga. Och det här är ju som du var inne på precis. Vi lyfter de ämnen som de unga kommer till oss med. Medberättelser från andra unga. Och vad vi tänker kan vara. Ja men något man kan göra själv. Eller liksom bara normalisera det vi finns här. Det är ju att starta liksom. Att de vet var det finns tidigt.

HL

Men kan det här arbetssättet göra att. liksom med belastningen. Nu vet inte jag hur stor belastning ni har.
På besök och så där. Att den dämpas lite grann. På något vis.

ASG

Vi satt ju och pratade tidigare om det här. Och vi tänker väl att vi gärna vill få mer. Poängen med filmerna är att vi vill ha mer som kommer till oss. Och vi har ju avsatt tid för besök. Och sen har vi ju den fasta avsatta tiden för det utåtriktade arbetet så att säga. Så att det kommer ju inte liksom förändra.

Det är klart att vi har ju en x antal besökstider i veckan. Som kan bli en begränsning. Men vi vill ju gärna att det blir mer.

HL

Nu har ni ju samverkat. Och samverkan är ju också en viktig ingrediens. När man utvecklar sig framåt. Till exempel färdplan 2030. Eller i ett annat sammanhang som är viktigt. Nu har ni ju samverkat med kultursidan. Samverkan med skolor. Vad betyder den här samverkan? Vad betyder det just i det här projektet tycker ni?

LT

När vi kom en bit in i planeringen så såg vi ju ett behov av att här hade vi kanske behövt prata med lärare. Och fått en lite mer kunskap kring hur man jobbar med de här ämnena i skolan. Vi tror ju eller inbillar oss att just så här kan man jobba, som med filmerna. Så där hade man ju kunnat samarbeta lite bättre.
Så nästa gång så är det väl ett bra att komma ihåg.

HL
Uppföljarna.

LT
Exakt.

HL
Del två.

ASG
Nej men kommunikationsbyrån har varit helt outstanding. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det nu under den här stunden vi har stått här. Men de har ju tagit ett ganska trist och tråkigt grundmanus från oss på ungdomsmottagningen. Liksom som jobbar kliniskt. Vi är där i fakta. Och så har de gjort det här till någonting som är kul att titta på. Eller kul att titta på men även intressant att titta på.

HL

De har anpassat för målgrupperna med form och innehåll.

LT

Och att vi fick Robin Sundman (lokal Sundman (programledare är också fantastiskt. Och det var också de som scoutade och tog ut några alternativ.

Och så sen de lokala ungdomarna som är med i filmen. Och hur de har gjort allt runt omkring de här ganska. Det känns som att de kommer så nära när de berättar sina egna erfarenheter.

HL

Var det något som överraskade?

ASG

Ja men som jag sa tidigare det såg så lättsamt ut. Eller de kom in på ganska jobbiga saker. Framför kameran.

Och att vi också fick till ett ganska bra lokal känsla liksom.
Man kan se att det här kommer från Jämtland. Det tyckte jag också var viktigt att få med.

HL

Anna och Anna behöver vården jobba och samverka. Mer med andra aktörer där ute i samhället. Än ni gör idag. Vad tror ni?

AS

Det tror jag. Det gör vi också.

HL
Hur då?

AS

Det görs ju på massa sätt. Men jag tänker att vi behöver väl som jag alltid tänker. Liksom vi är lite grann utanför ramarna. För att nå de vi är till för. Jag står också och tänker på att vi ibland i vården är lite dåliga på att lyssna på dem vi är till för. Vad är behovet egentligen? Det här är ju ett sätt. Hur når vi då dem?
Vi gör ju gärna som vi alltid har gjort och tänker att det är det bästa. Och där tänker jag att samverkan är en viktig nyckelfaktor.

HL

Vad säger du, Granevärn?

HL

Ja men om jag ska reflektera ur ett lite annat perspektiv då så har vi ju för, ja kanske för tio år sedan som vi såg de här filmklippen på en vårdrobot som jag tror hette Sofia. Som kunde ta emot och liksom hälsa och vara trevlig och väldigt mänsklig men ändå väldigt tydligt en robot.
Det fanns i någon annan del av världen något som man prövade i vård eller hade. Och vi har ju liksom inte riktigt kommit dit men i måndags så var jag på en matvarubutik i Falun och gissa vad jag mötte där.

HL

Ja kan det vara en robot?

AG

En robot som körde omkring där inne med lite schyssta produkter och snackade lite och var lite trevlig. Och då tänkte jag så här att ja det här är ju faktiskt ett sätt för oss i vården att komma vidare också. Att andra delar av samhället utvecklas, går före, tar lite utvecklingskostnader och kanske tar sig över lite mentala staket hos befolkningen i att ja men det kan vara rätt okej att prata med en robot eller att det är helt okej att vi är tio människor och två robotar här inne som gör olika saker tillsammans eller liksom interagerar och men det är inte sagt att vi bara ska ha robotar i sjukvården eller att vi ska ha det , men jag tänker att det banar väg för att vi också kan göra större förändringar.

HL

Och för tio år sedan fanns ju inte AI som den utvecklas.

AG

Nejprecis. Det var ju inte alls det vi pratade om då. Då pratade vi om den här roboten. Men det var väldigt kul i alla fall att få träffa roboten i Falun till slut då.

HL

Hade du någon namn?

AG

Nej jag frågade inte.

HL

Vad pratade ni om?

AG

Produkter.

HL

Var det mjölk och bröd eller?

AG
Precis. Men du får åka till Falun Håkan.

HL

Ja jag ska göra det. Jag har blivit serverad av en robot. I Bangkok.
Käkade lunch och då gjorde man en beställning.
Sen kom det ut en liten sådan där på jul och så öppnades det en lucka och så fick man ta sin lilla mat där och sen stack den. Den sa inte så mycket.
Det var lite exotiskt och udda. Men det var en rätt kul upplevelse. Det var bra mat för övrigt.

AG
Vilken tur.

HL
Ja men det var ju också ett sätt för dem att kanske spara, en robot blir ju aldrig trött. Personal får ju ont i fötterna.

AG
Ja men precis.

HL
Det var säkert något sådant som låg bakom. Eller så lockade det folk till restaurangen vad vet jag.
Var det mycket folk där i Falun på den matvaruaffären?

AG
Det var det faktiskt.

HL
Som svärmade runt den här roboten på något vis. Ja. Den tilldrog sig något viss intresse.

Men jag tror att den har varit där ett tag för att de andra verkade vara rätt vana vid att den åkte omkring där.

LT

Var det mycket folk i Bangkok på restaurangen?

HL
Ja väldigt mycket folk. Men där är det mycket folk överallt. Vart man än vrider på huvudet.

LT
Svårt att säga om det var roboten.

HL

Ja jag bara gissar. Men för oss utbölingar så var det ju lite extra intressant. För vi hade ju aldrig sett något liknande och det var hissnande på ett sätt.

AG

Det är så viktigt att vi tar oss ifrån Jämtland ibland och tittar på andra saker.

HL

Ja men eller hur. Det finns en annan värld där ute.

AG

Precis.

HL
Och den får man ju såklart suga i sig av tycker jag. Anna du sa ju något briljant här att tv kanske har banat väg för film.

AG

Ja men eller hur. Vi är vana att titta på en rörlig bild med ljud.

HL

Ja så är det ju. Och när den kom var ju den också exotisk.

Och då fanns det inte så mycket att välja på.

Och jag är så gammal så jag kommer ihåg när det fanns bara en kanal. Sen kom det en till och båda var svartvita. Sen var det revolution när färgteven kom.

AG

Ja det var stort. Och sen kom VHS.

AG
Ja det också.

HL
Ja ni har ju vad vi står och pratar om. Gamla stenåldern. Hörrni.
Vi ska glida över på någonting annat då. Som handlar om hur vi har det. Och det brukar vi kalla vårt lilla hälsosamtal.
Ni ser så rosenkindade ut och fina allihop.
Håller ni i gång mycket? Hur är det för dig Lars?

LT
Ja men absolut.

Jag började gå på gym i december i fjol. Kände att nu kan det vara dags att göra någon förändring här i livet. Så då har jag rätt ambitiöst kört två till tre gånger i veckan. Så det känns jätteskönt att kunna orka och vara lite mer pigg på dagarna. Så jag ångrar att jag inte har tagit tag i det tidigare.

HL

Ja men det behöver du inte göra. Titta nu framåt.

LT
Exakt.

HL
Det är det viktiga. Märker du skillnad mot vart du var för ett år sedan och vart du är idag i ditt mående och välbefinnande?

LT

Ja verkligen. Man är piggare och oftast piggare, inte på morgon. Men generellt ska jag säga. Man orkar ju mer också. Jag skulle ha tagit tag i det men att gå på gym när man inte vet hur man gör det var ett stort steg.

HL

Ja men nu vet du hur man gör det.

LT

Jag hittade en bra app som var hjälpsam.

HL
Ja vad kul.

Det viktiga är att man gör någonting. Gör något på det mentala planet som du känner att det här känns bra för mig. Läser, umgås med specifika människor eller mediterar.

LT

Kan sitta och spela lite dataspel och gå på och skrika och tycka att det här är ju faktiskt någonting som jag återhämtat kring.

HL
Du är en gamer alltså.

LT
Ja litegrann.

HL
Ja men vad kul. Men vad var det som jag tänkte på? Jo, när man gamar får man ju ganska bra dopaminkick här. Alltså belöningssystemet liksom.

LT
Ja det går bra.

HL
Ja men vad kul. Ja jag har inget emot gaming. Så länge de inte slå sönder rummet ungdomarna, när de håller på.
Hur var det med dig nu då som är här för tredje gånger? Jag kommer knappt ihåg vad du pysslar med när du ska må bra.

ASG

Nej men nu har jag köpt nya skidor. Helt fantastiskt.
Jag åkte på pappas gamla 50 års present. Han är då 80 om två veckor. Så jag åkte på hans gamla.

HL
Så du har en liten utveckling på materialfronten.

ASG

Ja och det var en stor skillnad. Det var kul. Som en överraskning.

HL
Ja men vad härligt då. Kommer du ut i skidspåret då?

ASG
Jajamän.

Alla tre veckor sedan jag köpte nya skidor.

HL

Är det för tidigt att säga om du märker någon skillnad?

ASG

Nej det är det inte. Jag känner mig mycket gladare. Jag tänkte på när du sa det sen. Du sa piggare. Jag tycker jag har varit mindre stresskänslig och mycket gladare.

HL

Ja. Där hör ni vad som händer. Man behöver inte göra som Granevärn att åka långloppscup hit och dit och tävla varenda helg. Det kan räcka med den där fem, sex kilometersrundan eller till slut milen och så där. Någon timme och vara ute några gånger i veckan för att få känna på lite grann. Ja och då kommer vi till de riktiga experterna när det gäller träning och det är ju Anna Sjövall och Anna Granevärn som satsar hårt på både maratonlopp och långlopp i skidor och så vidare. Och nu ska vi se. Nu är det inte så långt kvar tror jag Sjövall först du ska springa ett maratonlopp igen.

AS

Nej det är tyvärr alldeles för kort tid kvar och alldeles för kallt ute än så länge men jag nöter på med löpband då.

HL

Ja men visst är det i april eller?

AS

Ja det är ja precis. Slutet på april.

Ja men lite ångest i rösten hör jag men det behöver du inte ha för du brukar genomföra det där galant.

AS

Det får vi väl se.

HL

Ja och den här gången var det, vart skulle ni springa?

I London.

HL
London maraton. Wow. Bara det.

AS

Ja jag tänker att där är inte tiden det viktiga. Nej. Det kommer vara så mycket bara och häftigt att vara där. Själva upplevelsen.

HL

Ja just. Det är du och 20–30 tusen andra då.

AS

Jag tänker att vi kommer vara ett gäng.

Men jag stod och tänkte på när vi pratade om att det aldrig är för sent att börja. Jag läste en artikel faktiskt apropå att springa långt. Jag läste en artikel om en farbror i, om han var från Spanien eller Italien. Spanien tror jag. Han började springa när han var 60. Han var över 80 nu och springer ultramaraton.

Det är ändå en inspiration.

HL

Det är också ett lagom tempo för en 80-åring tror jag.

AS

Ja men de hade gjort en massa tester på honom för att han var så, de tyckte det var fascinerande att han håll i gång. Och han var ganska mycket yngre, liksom rent fysiskt. Han hade aldrig sprungit innan han fyllde 60.

HL
Han kanske har föryngrat sig på något konstigt sätt.

Det tycker jag känns hoppfullt. Aldrig för sent att börja.

Ofta brukar man säga att förfallet är nära. Men här är det kanske tvärtom då.
Men man vet väl av forskning och så vidare att vi mår bra av att röra på oss. Och även om man är äldre så är det aldrig för sent att sätta i gång.

AS

Ja, exakt.

HL

Ja. Granevärn, har du slarvat med maten någonting?

AG
Nej, absolut inte.

Det går inte bra att köra långlopp varje helg då.

Utan då behöver man äta och återhämta sig ordentligt mellan loppen.

HL
Ja. Men du är väldigt så där, liksom, vad ska jag säga, elitmotionärsaktig.

AG
Precis när det handlar om kolhydratintag och när jag ska jag äta det. Och idag har ju det här specifika passet jag ska köra.

HL
Så du ligger ju liksom en liten nivå högre upp än hos andra på ett sätt. Och det är inget negativt menar jag, utan det är vad du har valt.

AG

Ja men precis, det är väl lite grann min personlighet eller mitt sätt att vara. Att när jag gör någonting så går jag gärna al in och så är jag jättenyfiken på alla detaljer. Så nu håller jag på och nördar in på snöns fysiologi som är väldigt viktig kunskap för att förstå allt bakom vallning, struktur och skidval. Som är en hel vetenskap som är jätteintressant. Men det gäller ju som vi har varit inne lite på här också att återhämta sig bra, maten som du sa är viktig. Men jag som den tävlingsmänniska jag är blev ju också lite utmanad av min fysio här för några veckor sedan. Det vet jag inte om jag har sagt.

HL

Nej det har du inte nämnt så det kan du få nämna mycket om.

AG

Ja, precis. Han sa att ja, om man inte somnar på fem minuter så är det ju värdelöst. Totalt bortkastad tid.

HL
Vadå, den tid man har lagt ner på träning?

AG
Att inte somna.

HL

Jaha, att inte somna.

När du ska sova.
Om du inte somnar på fem minuter så är det värdelöst.

HL

Nu känner jag mig träffad.

Totalt bortkastad tid. Så då är det ju bara att somna på fem minuter.

Ja men alltså det är lätt att säga. Ja. Vad är det som ska göra att man kan somna på fem minuter?

AG

Du vill väl inte vara värdelös? (skratt)

HL
Nej.

Ja men god natt då, säger man. Snarkar man efter fem minuter.

AG
Rullgardinen nere.

HL

Ja just det. Ja, men just det där med grubblerier på kudden. Det kan ju komma. Jag har ett bra trick. Jag antecknar. Tömmer bort ifrån knoppen.

Jag har en liten skrivklåda. Det är jättebra. Ja men det här får jag inte glömma bort. Då tömmer man bort ur skallen.
Ja, jag har varit och tränat ben igår. Kändes bra. I morse när jag vaknar kan jag säga. Jag har ingen träningsvärk. Och nu är jag inte ironisk. Utan det är faktiskt sant. Och det är ett tecken på att då har kroppen ändå anpassat sig. Lite väl mycket. Så nu är det dags att öka.

AG
Just det.

HL
Ja, precis. 240 kilo i benpress tycker jag ändå är rätt skönt. Du som träna på gym vet ju hur det kan kännas.

LT
Absolut.

HL
Ja, tre gånger tolv. Jag stapplade hemåt sen. Kändes ändå väldigt bra. Kom över en liten tröskel.

AG

Du ser nöjd ut.

HL
Ja, tack Anna.

HL

Precis. Det var det enda den här podden gick ut på. Jag har kommit till den där punkten. Ja, det här var faktiskt också bra. (skratt)

Men jag måste också få berätta om mina små framgångar ibland. Och ibland kommer det en motgång. Och då får man tackla den också.
Hörrni, vad roligt att ha er här. Och lycka till med det här filmprojektet som ni har skapat. Och vad det ska leda till. Och ni som lyssnar, bege er till ungdomsmottagningens hemsida.
Där hittar ni alltihopa. Och så kan ni fördjupa er och tipsa era ungar. Här kan ni hitta material. Så kanske vi hjälper till på traven lite grann.

ASG och LT

Det tycker vi låter jättebra.

HL

Och tack till er också, Anna och Anna, för att ni kom hit idag. Granevärn, något sen, men det förlåter vi dig för.

AG

Tack för det.

HL

Sjövall.

AS

Tack så mycket.