101 - Vi måste snabba på utvecklingen. På riktigt.

Medverkande

Anna Granevärn, hälso- och sjukvårdsdirektör
Johannes Hörnberg, digitaliseringsdirektör
Anna Sjövall, enhetschef-staben
Håkan Lundqvist, programledare

Håkan

Vi är tillbaka. Avsnitt nummer två för den här hösten 2025. Och vi kastar oss direkt över dig, Johannes Hörnberg.

Digitaliseringsdirektör.

Johannes
Precis.

Håkan:

Och du har ju varit med här en gång förut. Det har jag. Kommer vi ihåg när? Vi har gjort så många avsnitt. Över hundra. Kan det ha varit när du nästan hade tillträtt?

Johannes
Ja, var ganska ny. Alltså direkt efter förra sommaren tror jag.

Håkan

Nästan ett år sedan då?

Johannes

Ja, lite mer.

Håkan

Hur tycker du att livet har varit sen dess?

Johannes

Ja, men det är ju fenomenalt.

Håkan
Hur har du varit som digitaliseringsdirektör?

Johannes

Spännande. Och utmanande. Kommer in i en region med stora ekonomiska problem. Och jättemycket bra kollegor. Och det var väl det jag sa tror jag, sist också. Fantastiskt mycket bra människor och inga pengar.

Och det har varit spännande att se vilken struktur som vi kanske inte hade på plats då. Och tillsammans med ledningsgrupperna och cheferna få hitta en ny struktur och driva utveckling.

Håkan

Ja, men du Johannes. Nu är smekmånaden över kan man ju säga. Det har gått ett år. Har det varit ungefär som du förväntade dig när du klev in i rollen?

Johannes

Ja, det tycker jag till stor del är att det har varit. Sen så fanns det några delar som har varit mer utmanande. Jag tänker till exempel att vi stod längre ifrån varandra mellan verksamhet och teknik.
Och att verksamheten hade fått klara sig väldigt länge utan stöd från oss på IT-sidan.

Håkan

Okej, och det kanske då var någonting som du kände, wow. Är det så här det är? Och vad tänkte du då? Vad behöver jag göra nu?

Johannes

Ja, men lite så. Wow. Vad gör vi tillsammans?

För att bygga en modell för utveckling där vi fokuserar på att göra det tillsammans.

Håkan

Och det här avståndet då, tycker du att ni har lyckats krympa det något så att ni har kommit närmare?

Johannes

Det upplever jag att vi har gjort på vissa nivåer. Sen nu nästa steg vi tar under hösten är att just starta i gång ett antal fasta utvecklingsområden. Okej. Där vi ska sitta tillsammans i vardagen och hitta vilka aktiviteter vi behöver göra för att jobba digitalt. Så jag tycker att vi kommer inte alltid sitta fysiskt tillsammans i ett rum men vi kommer att jobba tillsammans. Och det är väl det som är det viktiga.

Håkan

I de digitala rummen?

Johannes

Ja, men både digitalt och fysiskt men framför allt ha en gemensam plan över vad vi behöver uppnå.

Håkan

Såg du vilken konkret åtgärd eller vilka du kände kring ” att det här behöver vi göra omedelbart för att komma närmare verksamheterna”?

Johannes

Ja, men det var en modell för hur vi driver digitalisering och driver utveckling.

Håkan

Och den där har ju du varit och snuddat eller pratat en hel del om Anna Granevärn som idag är med på telefon. Vad tänker du kring det som Johannes berättar här just om distansen mellan verksamhet och det digitala och att nu krympa ihop det och komma närmare?

Anna G

Nej, men jag tänker att det är alldeles nödvändigt om vi ska kunna göra alla de här förändringarna tillsammans. Och det är ju väldigt mycket som handlar om just det området där Johannes jobbar eller har mycket ansvar som utvecklings- och digitaliseringsdirektör, när vi ska införa ny teknik eller nya arbetssätt med viss del tekniska moment eller vänja och få tid att låta patienter göra olika saker själv med hjälp av teknik.

Håkan
Anna Sjövall, vad har man för strategi tänker du för att komma varandra närmare? Hur gör man för att närma sig varandra nu eller vem som helst kan få svara här för att komma varandra närmare? Det är lätt att säga, det kan vara krångligare att göra.

Anna S

Ja, jag vet inte om jag sitter inne på svaret, men generellt skulle jag säga att jag tror ju på, tänker jag, att vi har gjort väldigt mycket med fokus på att man också pratar med varandra och möts.

Alltså gör man inte det sitter man långt ifrån varandra, det kan vara fysiskt men ibland är det ju inte det heller utan det är andra barriärer som gör att man inte möts.

Då är det lätt att det blir vi och dem och långt ifrån eller man känner att man inte får hjälp eller man känner att någon inte gör sin del. Det är ju liksom det ständigt, oavsett vad det är. Prata med varandra och mötas, jag tror att det är nyckeln ändå.

Det finns någonting känner jag i det här som knyter an till hur vi har det på jobbet lite grann.

Alltså hur roligt vi har när vi arbetar tillsammans.

Håkan

Håller du med om det Johannes?

Johannes

Nej men absolut, det är ju viktigt för vår motivation att vi har en gemensam plan och att vi vet vart vi är på väg någonstans.

Så jag tycker att den färdplanen vi har för att ta oss hela vägen till 2030 innebär att det är en massa saker som ska göras.

Och det kan ju tyckas nästan övermäktigt. Då är det jätteviktigt att vi kan bryta ner det i små steg och göra aktiviteter i vardagen tillsammans.
För varje steg gör oss lite starkare eller lite snabbare när vi gör saker på annat sätt.

Håkan
Ni käkar i er en bit i taget av elefanten i stället för att glufsa på hela samtidigt.

Johannes

Ja men lite mer så, tar jag en fjäril i taget.

Håkan
Hur har du tänkt kring hur man ska prioritera i det här?

Vad har egentligen varit viktigast att börja med och få fart på?

Johannes

Dels var det ju viktigt att få plats på en modell för hur vi jobbar tillsammans. Och så har vi ju vår affärsplan som visar på riktningen ändå.

Det har vi ju pratat om här förut.

Och sen då, hur gör man det i vardagen? Just nu så behöver vi ju fokusera väldigt mycket på våra kostnader och vår tillgänglighet. Så kan vi hitta initiativ som också bidrar till att minska våra kostnader. Samtidigt som vi styr mot att kunna göra mer med hälsan hemmavid.

Håkan

Vad säger du, Anna Granvärn?

Anna G

Man kan ju vackla inför de här utmaningarna som vi har med ekonomin.
Och att vi samtidigt behöver göra hela den här omställningen.
Så det är väl mycket det som upptar mina tankar också.

Men också den här avvägningen kring vad är det egentligen som gör att vi får till en förändring?
Är det resurserna? Eller är det själva insatsen att man väljer att göra någonting på ett annat sätt?

Och det är ju egentligen det vi har kommit till väldigt många gånger i våra samtal här.

Att skillnaden blir när man väljer att göra annorlunda. I

Håkan

I form av nya arbetssätt eller andra arbetssätt?

Anna G
Vi pratar ju mycket om de här delarna i färdplanen. Och vi tar ju de här små stegen framåt också som Johannes beskriver med. Att vi vet hur vi ska jobba och vi vet vad vi ska göra.

Det finns tydliga planer.

Men det går lite för långsamt för att det ska vara sunt för vår ekonomi. Och för att vi ska balansera och inte hamna i att vi behöver göra andra nedskärningar också, för att ha råd med vår verksamhet. Och det är ju en väldigt tuff verklighet som vi har.

Men där vi måste fortsätta att driva förändringsarbetet. Vi kan inte sluta med det.

Håkan
Men när du säger sunt för ekonomin. Då menar du ju egentligen, om jag förstår det rätt, att det inte får gå åt fel håll. Utan omställningen behöver gå något snabbare. För att inte underskottet ska växa på hög.

Anna G

Precis. Vi jobbar ju ofta långsiktigt när vi jobbar i förändringsarbeten. Men vi skulle behöva komma till att göra saker också lite mer snabbfotat.
För att få hjälp med den ekonomiska situationen.
Det tar ju annars lång tid att räkna hem de här stora omställningarna som vi håller på med.
Och det är väl utmaningen nu att hitta. Hur kan vi göra det här och ställa om.

Och samtidigt hålla lite tempo.

Håkan

Johannes, hur känner du inför att hålla tempo? Och vad har du sett för någonting? Och har du något konkret så där som du tänker på som rimmar med det?

Johannes

Jag tänker att hålla tempot, det är ju det svåraste. Därför att det är ju stora förändringar vi ska göra. Och tar man små steg så får man inte ta långsamma små steg.

Utan det måste vara jättemånga små steg väldigt fort.

Och i en stor organisation med många anställda och ett komplext uppdrag så är det ju svårt att hitta en prioritering.
Så det är väl det vi behöver göra tillsammans med Anna och hennes team med ledare och medarbetare.
Hur vi liksom hittar en rätt prioritering.

För alla vill ju att vi ska ha AI. Och alla tror att AI kommer revolutionera allt. Och göra allt åt oss. Alltså till viss del så kanske den gör mycket stöd för oss.
Fast hur använder vi oss av de sakerna i vår vardag?
Det här samtalet vi har till exempel nu. Hade ju en AI automatiskt kunnat transkriberat, sammanfattat och gett ut en artikel av. Innan vi ens var klara med själva avslutet av samtalet.

Håkan

Snart är arbetslös. (skämtar…)

Johannes

Och då är ju det här att, samtalet är det viktiga.
Det här samtalet som sker mellan vården och patienten.

Det är ju samtalet att kunna genomföra fler sådana samtal med mindre administration. Där behöver vi vara riktigt snabba.

Eller för våra chefer också.

Våra chefer lägger ju jättemycket tid på saker som inte är nödvändigt.

Varför ska de fylla i pappersblanketter?

Skanna in och skicka vidare via mejl.

När det faktiskt kan gå att göra digitalt.

Så där har vi också mycket att hjälpa till med som exempel.
Hjälpa HR.

Hjälpa ekonomi.

Hitta nya sätt att jobba på som gör att det underlättar för cheferna i vardagen att driva sin förändring.

Håkan

Ja men det här hemska då med att överge gamla invanda arbetssätt. Det jag är van vid att kunna göra. Och sen försöka kliva in på en helt ny arena. Och ta del av de hjälpmedel som faktiskt finns digitalt. Som underlättar med vardagen. Det kan ju vara lite scary.

Det kan vara lite skrämmande. Och vad är liksom receptet. Vi har pratat mycket om att testa, testa. Att våga prova de här bitarna. Men om vi nu pratar om att det behövs ta lite snabbare steg. Dock inte några jättekliv. Men det måste gå lite fortare.

Hur ska man agera då?

Johannes

Det är väl det som är the magic bullet. Hur ska man agera för att göra snabbt en svåra förändring. Och det är det du är inne på. Det här med trygghet. Vi behöver ju ha ett mod och en trygghet. Att våga fortsätta testa. Även om det är komplexa saker. Och ha fortsatt rådighet att få våga testa. Och därför gäller det ju att vi lyckas med ett antal förändringar nu. Som gör att vi får själva behålla rådigheten. Vi vill ju absolut ha kvar den. Och kunna styra över vilken. Vad våra personal gör. Och hur många personal vi ska vara. Och hur många patienter vi ska möta. Så att det inte blir någon annan som reglerar det och styr över oss. För då tappar vi den rådigheten, då är det mycket svårare.

Håkan

Så vad säger du Anna Granberg? Det här har vi också varit och pratat om tidigare. Både rådighet och hur man ska våga testa, testa. Och våga ta de här kliven och så vidare. Och kunna vara utanför den berömda boxen. Och kanske spränga lite gränser hit och dit. Och kanske inte oroa sig för att det behöver bli något jättefel. Beroende på vad man håller på med såklart. Men vad tänker du?

Anna G

Ja, men det fastnade lite hos mig din kommentar här för en stund sedan.

Men vad hände med mig? Då blir jag arbetslös. Och jag tror att det här är verkligheten ute hos oss.
Också när vi kommer in med de här nya arbetssätten.

Och då är det inte så lätt som chef kanske att motivera arbetsgrupper till att gå in i de nya arbetssätten.

Det innebär att nästa år kommer vi kanske bara att behöva vara hälften av oss här i vår arbetsgrupp för att göra det här.
Men det är ju inte så att det inte finns jobb. Det är ju hyrbemanning fortfarande i många av våra verksamheter. Och vi har mycket som är kvar i omställningen också med att förändra arbetsuppgifter och jobba på moderna sätt tillsammans med patienten. Så det finns ju massor med kul man kan få göra. Det kanske bara blir att det blir något annat än det man gör idag.

Men jag förstår utmaningen i att stå mitt i den förändringen.

Johannes

Sen tänker jag det Anna är inne på, det här med antalet medarbetare vi är. Den stora utmaningen det är ju att 2030 så kommer vi till och med ha svårt att få tag på alla de vi behöver vara. Och därför så kommer det inte finnas tillräckligt mycket kollegor att ens rekrytera. Så då behöver vi redan nu ha hittat andra sätt att göra på det så att vi räcker till.

Håkan

Jag brukar, när jag säger så där att jag kanske blir arbetslös, det var ju mer liksom, jag skämtade lite grann. Man kanske kan tänka åt andra hållet i stället, vilket jag har försökt göra. För jag inser ju att i min bransch och det jag håller på med är det också en omställning som pågår. Att jag behöver kanske lära mig hur jag kan jobba med de här verktygen som är bra för min egen verksamhet. Eller det uppdrag jag har som ett arbete för att skapa kanske nya arbetsuppgifter. Jag kanske ska bli expert eller jäkligt kunnig på ett område där det finns både AI och digitala möjligheter. Att utveckla mig själv i den riktningen. Och att det kan vara en väg framåt. Att jag blir en superuser någonstans, kanske inom någon organisation och så vidare. Som på sikt kanske till och med är oumbärlig i en sådan organisation som regionen.

Johannes

Jag tänker också där att då behöver vi som chefer bli bättre också på att stötta våra medarbetare.

Att våga låta de här idéerna komma fram.
För jag tror ju att det finns oändlig kraft i verksamheten och bland medarbetarna. Och sen tänker jag på det du säger Anna. Att man kan också ha den här respekten för att man inte vet vad som kommer hända med hur många medarbetare vi ska vara.

Men det är redan svårt att rekrytera på vissa områden redan idag.

Vi står ju redan där.

Men sen så får man ju också många gånger kommentaren att vi inte räcker till. Så att vi har ju också den sidan som jag möter ganska ofta. Men vi räcker inte till. Vi får bara mer och mer att göra. Vi hinner inte med. Men det är ju också ett incitament för att tänka framför allt för vårdpersonal. Att hinna möta patienterna.

Anna G

Vi ska ju inte ta bort mötet som du var inne på, Johannes. De här samtalen i mötet. Det är ju då vi liksom gör nytta.

Johannes

Och det är ju de vi behöver ha tid för. Så ju mer jag kan göra själv som är tillräckligt frisk för att göra det mesta jag kan själv. Så att vårdpersonalen hinner möta de som verkligen behöver mig.

Och att de jobbar med det de är satt att göra. I stället för att administrera ett patientmöte. Så innan man träffar patienten och den administrationen som behövs. Den gör patienten själv mellan mötena.
Men det är också att när vi som vårdpersonal kan gå in och titta på var befinner vi oss i resan eller hälsoärandet med patienten.
Och se om vi kommer därifrån och vi är på väg ditåt.
Och patienten själv kan komma och titta hemma. Vart är vi på väg? Vad händer härnäst? Jag får mina enkäter, jag får mina webbtidböcker. Och då är vi ju på den här berömda flygplatsen som ni har pratat om länge. Man kan liksom se vart är resan på väg. Om man har ett digitalt stöd för den resan. Som medborgare, invånare, patient. Och anställd. Så att man faktiskt också kan hjälpa till i den resan. Och kanske också förflytta vilken kompetens är det som möter invånaren. Är det en undersköterska, en sköterska eller en medicinsekreterare eller läkare? Vilken nivå behöver vi möta patienten på i det här tillfället?

Håkan
Om vi är lite konkreta allihop och vi nämner liksom begreppet administration. Liksom att den måste ner. Men vad är det egentligen vi menar med det? Vad är det för typ av administration som vi faktiskt menar?

Johannes

Det kan vara dubbeldokumentation att sitta och fylla i både en journal och ett kvalitetsregister. Det kan vara att som chef behöva skriva ut papper för att skanna och skicka vidare. Det kan vara en rekryteringsprocess där man behöver ange samma information om och om igen. Så det finns ju olika typer av administration. Men det som inte är värdeskapande i ens arbete.

Håkan

Håller du med om det Anna Granevärn?

Anna G

Ja och jag tänker också på all den tid som vi lägger ner kanske till att ringa och jaga varandra eller jaga patienterna när vi i stället kan kommunicera på smartare sätt.

Håkan
Jag är på en arbetsplats nu som har gjort en ganska stor digital resa.

Och där har vi bestämt att inga mejl.

Johannes

Spännande.

Håkan

Vi kommunicerar bara via två andra plattformar som ska ner till en enda. Så vårt uppdrag med det jag jobbar med är att vänja resten av organisationen och ge instruktioner att vi kommunicerar här.

Johannes

Och det där är ju en jättebra insikt och ett bra sätt att driva en förändring. Här på vår arbetsplats har vi bestämt att. Och sen håller vi oss till det.

Det är jätteskrämmande det här med att inga mejl först tills människor lär sig.

Vi kommer åt varandra här.

Här på vår arbetsplats har vi bestämt att alla patienter kan boka sin tid själv. Vilken otrolig kraft att vara överens om det beslutet. Och vilken otrolig tillit vi skulle ha till våra invånare om vi också var överens om det vi bestämde.

Håkan

Och det som händer märker jag på den här arbetsplatsen jag är på.

Det är att tilliten till varandra ökar. Vi skapar utrymme och tid till det som är viktigast. I stället för att hålla på med de här telefonsamtalen och skicka mejlen och sitta och vänta på svar och så vidare. För någonting människor är i en organisation är att de är ständigt uppkopplade. De är i sina mobiler, de är i sina plattor. Och jag märker att man får svar ganska omgående när man undviker telefon och mejl. Det går mycket snabbare. Inte för att folk ska känna sig stressade men de har tillfälle att svara på en enkel fråga ganska omgående.

Johannes

Men det är ju också nu när vi har infört våra flexibla arbetssätt och vi är utspridda över en stor geografi.

Då blir det ju också lätt att hur det här som man kanske sprang förbi varandra i korridoren. Det blir kanske chattmeddelandet. Inte det långa samtalet eller det långa mejlet utan hur du vad var det vi sa tittar man in i någons rum. Och det kanske man inte tittar in i någons rum och gör men man tittar in i det digitala rummet och frågar hur gör vi med det här.

Håkan

Och där håller man inte på med en snömos utan det blir konkret. Sen kan man ju ha en litet chattrum där man kan hålla på och dribbla lite allt möjligt om man känner för det. Men det har man kanske inte tid med. Men att komma till det här, att komma till det här, att ta ett sådant beslut. Är det tillåtet då? Kan en avdelningschef eller en enhetschef eller en division säga ”nu har vi kommit fram till det här, vi är helt överens. Vi ska göra det på det här sättet”. Behöver det förankras någonstans? Ska det upp i någon ledningsgrupp och tragglas eller ända upp till politiken? Eller finns det den här friheten att köra på frihet under ansvar?

Johannes

Jag tänker att om vi har vår färdplan, så vi har vår långsiktig riktning.

I den har vi en massa mål som vi vill uppnå. Och vi har vår budget som vi har oss förhållande till. Så håller vi oss i en ram för de pengarna vi har. Och att vi går i den gemensamma riktningen vi har. Då tycker jag absolut att man kan våga testa. Och känner man så här, är det verkligen en gråzon? Eller är det någonting jag gör som kanske inte är tillåtet? Då är det ju bra att stämma av det med sin närmaste kollega och chef. Som får ge svar.

Men vi måste ju vara snabba på att våga och vara snabba på att testa det. Men är det olagligt och dyrt? Nej, det är ju dumt. Så långt behöver man inte gå. Men jag tänker att det kan finnas små arbetsgrupper inom sjukhuset. Där man hela tiden kommunicerar med varandra via telefon eller mejl. Men ganska enkelt skulle kunna övergå till någonting annat. Ganska snabbt och enkelt. Utan att det behöver bli någon stor åthävor kring det.

Vad säger du, Granevärn? Måste du veta allt vad människor pysslar med i din organisation?

Anna G

Nej, det måste jag inte. Men det är precis som Johannes säger. Så länge vi håller oss inom ramarna och vi gör de saker vi gemensamt har prioriterat i färdplanen. Där har vi haft en väldigt bra process med väldigt hög delaktighet från alla. Kokat ner det till det som vi prioriterar högst nu från år till år. I stället för att vi ska komma på olika eller nya eller samma idéer ute på olika ställen. Det blir ju säkert också, det får ju du säga Johannes. Men jag tänker om du skulle takta att alla driver förändring själv och väljer vad man vill göra. Då måste du göra väldigt många olika stödinsatser. Och det kanske inte är lika effektivt som det vi nu har samlat oss till.

Att vi gör en sak i taget, ordentligt.

Johannes

Precis, vi har ju en verktygslåda som kan vi använda de verktygen vi har ännu mer och få ut värdet och nytta av dem. Återigen, webbtidbok till exempel, kan vi använda det ännu mer.

Så vet vi ju alla att invånarna vill boka själv och vi vet att det ger en nytta och det ger en bättre planering.

Vi har ju verksamheter som har lyckats införa det och är jättenöjda.

Men lyssna på deras berättelser, lyssna på deras stolthet och se om man kan kopiera det i sin egen verksamhet också.

Man behöver ju inte hitta på någonting helt nytt som ingen har gjort förut. Man kan också ägna sig åt att plocka godbitarna till det jag känner att det här passar hos oss. Det där passar inte så vi gör någonting annat men att man tar de här godbitarna. Sen behöver ju vi som utvecklings- och digitaliseringsorganisation vara med och stötta när det behövs teknisk kompetens eller det behövs kunnande eller vi behöver få ihop ett bättre flöde av information i vårt system.

Då måste vi stötta mera.

Håkan

Ja, såklart. Jag vet att du nämnde det här för ett år sedan när du var med. Jag tror att du sa ungefär så här. Vi ska inte köpa in en massa nya verktyg och tekniska lösningar utan vi har en massa bra verktyg. Nu gäller det bara att få dem att snacka med varandra lite grann.

Johannes

Och det har vi upptäckt.

Det var faktiskt någonting som nog var lite sämre än vad jag hade trott.

Just den tekniska förmågan att saker ska snacka med varandra. Där har vi en liten bit till på vår tekniksidan att göra.

Håkan

Du låter lite diplomatiskt. Om du utvecklar dig lite grann. Innebär det att ni kommer att behöva investera på sikt i andra lösningar?

Johannes

Det är klart att ska vi bli en datadriven organisation som kan fatta beslut på den tillgängliga informationen då måste ju också information kunna flöda mellan systemen. Då man varit och gjort ett ultraljud då måste informationen från ultraljudet komma in i det system som nästa person ska titta på. Ska man skicka remiss så ska remissen gå genom hela systemet. Och så tillbaka igen. Eller har du gjort hörselprovning eller du har varit och blåst för att du har astma och testat din förmåga, dina lungor.

I stället för att det ska komma ut ett papper och någon ska manuellt skriva in det. Där finns det ju jättemycket mer att göra.
Och all den här medicinsktekniska utrustningen som vi har på ett sjukhus som är liksom frikopplade och inte delar med sig av sin information på ett enkelt sätt. Ja, så där finns det lite grann att bita i då kan man säga.

Håkan

Har du redan tagit några tuggor på den?

Johannes

Vi har börjat ha tuggor och fundera på hur vi ska göra det. Men det är ju en sådan sak som egentligen mer eller mindre bara är teknisk. Som inte handlar om så mycket verksamhetsutveckling utan ha ett antal bättre verktyg.

Håkan
Ja, det är svårt att snickra om man inte har såg och hammare. Det är svårt att dra in fyrtumsspik med en hovtång. Det går, men det går sakta.

Johannes

Ja, sen kanske det går ännu snabbare om man då har en trycktluftshammare.

Som trycker in spiken automatiskt.

Håkan

Ja, vad bra. Jag var ju inne på den här handdrivna. Jag fattar hur du menar. Ja, det är många spikar på några sekunder det bara.

Johannes

Eller hur?

Och då kan man ju hinna träffa fler kunder.

Håkan

Ja, precis. Effektivt och snabbt. Om man då spolar fram så här och leker med tanken på var vi skulle kunna befinna oss om en fem, tio år. För innan vi spelade in så sa ni att det här med förändring kanske inte märks så tydligt hela tiden därför att det tas små, små steg lite här och där. Men om man sätter sig ner och leker med tanken och summerar där om fem, tio år. Var tänker du att vi befinner oss då?

Johannes

Men ja, det är ju det här digitala stödet för flygplatsen.

Det är ju att här är vården på ena sidan där vårdens medarbetare kan titta in och se vart patienten är på väg någonstans.
Det sker en automatik i ens hälsoärende med vilka enkäter som går ut en signal att personen inte har svarat.
Alltså det är mer som på en flygplats. Patienten själv kan gå in och titta på sin sida på 1177 och se en samlad bild av vart den kommer ifrån och vart den är på väg någonstans och vad den behöver göra själv eller vad den behöver få hjälp med för någonting. Så det här mer automatiserade flödet på en bättre integration eller interaktion. Och ett större ansvar för mig själv att ta ansvar för min egen hälsosituation.

I att man kan bidra mycket mer.

Håkan
Anna Granevärn. Jag kanske klämde i här i den här förändringsbenägna världen vi lever i och tog i alldeles för våldsamt. Men vad tänker du?

Anna G
Jo, jag ser ju samma bild som Johannes och det är dit vi ska. Jag tänker också att det är otroligt viktigt att ta tillvara varje individs egna resurser så att vi inte hamnar i för standardiserade flöden utan att det också finns den här tydliga möjligheten för patient att göra så mycket man själv kan och att det kan vara väldigt olika mellan individer. Det skulle jag vilja att vi har kommit till om de här 5–10 åren. Sen tänker jag också att viss del av det här gör vi redan idag och kan göra.

Men det är verkligen inte på helheten och det är väl det som är utmaningen. Tittar man liksom överallt, läser man bara på nyheterna idag så står det ju om de här robotarna i hemmet och hur man kan ha en robot i hemmet som hjälper en.

Då är vi en bit bort från där vi är idag men det skapar ju otroliga möjligheter också för att ha ett annat typ av stöd i hemmet som kan finnas tillgängligt när det inte det finns mänsklig personal som kan komma till oss.

Håkan

Fast fem år är ju inte att ta i Anna Sjövall för då är vi ju på 2030.

Det är ju precis så långt färdplanen sträcker sig.

Anna S

Precis, men jag hoppas ju också på att de här sakerna är vardag i vardagen då.

Det jag skulle jag se fram emot, att man inte tänker på att det är något konstigt, det är inga konstigheter.

Håkan

Jag står och tänker på mina barnbarn som är elva och nio.
De är ju på väg in i vuxenvärlden så småningom och är ju i allra högsta graden frukt av den digitalisering som har pågått.
De vet ingenting annat.
Det finns en förväntan hos den här gruppen att saker och ting ska fungera som de faktiskt förväntar sig.

Johannes

Ta vår egen ungdomsmottagning. Den kan man ju faktiskt kontakta helt digitalt och man kan chatta med den och så. Och det är väl klart att vi måste möta de grupperna på ett väldigt tidigt sätt som de vill bli mötta. Annars så kommer de hitta sina vägnar till vård och de kommer hitta den på de kanalen där de är. Om vi i stället då kan ha en kanal som vi har kvalitetssäkrad där det finns bra rekommendationer om din vård och hälsa som förhoppningsvis är en AI men som vi själva visar upp på 1177.

Även unga är ju på 1177 och loggar in och tittar och så. Men de behöver hitta informationen snabbt och kanske lite mer automatiskt producerat och inte vara så krångligt.

Håkan
11-åringen är rappare än jag på att redigera mobilfilm och det gjorde mig lite nedslagen.

Johannes

Ja de är superskickliga och det går undan. Samtidigt så har vi ju de som är i andra änden också kanske är 80 år som har haft en större del av sitt liv ett digitalt arbetsliv. De fick kanske sin första dator 1986 och man är 86 idag det är väldigt lång tid att ha varit digital så även en 80-åring kan vara minst lika digital.

Håkan
Ja jag tvivlar inte på det. Persondatorn kom väl någon gång på slutet av 90 den stora reformen. Kommer ni ihåg den?

Johannes

Jaja det var ju därför man fick spela tv-spel hemma pappa fick en hem-pc.

Anna S

Man hade datalektioner på skolan i en datasal fick man lära sig.

Spännande tider.

Anna G

Men det var då det och det kändes också omvälvande för den tiden. Men vi kanske behöver en AI hemma.

Håkan

Johannes om du fick drömma någonting så här, när du slår ner huvudet på kudden ikväll när du ska till att somna, så tänker du att det där vore helt jäkla magiskt att få till imorgon. Vad skulle det vara?

Johannes

Magiskt imorgon. Gud vilken ambition. Ja du får det om två dagar.

Men jag tänker så här, jag är ju helt övertygad om att, som vi är inne på, att AI kan hjälpa oss att fånga det vi pratar om och göra det till en automatisk journalanteckning och det finns ju, det används i organisationer och det är på riktigt att sätta liksom foten plattan i mattan och liksom gasa. Det tror jag är helt avgörande och kommer kunna bidra till så mycket nytta.

Håkan

Ja, vad spännande det låter.

Vi har ju den här punkten på slutet av våra poddar där vi pratar hälsa vi snackar träning och käk och lite sådana här saker och det gör vi för att vi vill att människor som lyssnar på den här podden kanske ska få någon liten tändning på att kanske förändra sin livsstil lite grann eller hålla i den till och med så att man inte blir krasslig och måste ta kontakt med sjukvården allt för ofta.
Jag kommer inte ihåg Johannes hur vi hade det med dig och din livsstil hur är det med din livsstil?

Johannes
Jag tycker att min livsstil är bra jag har ju ända sedan en gång mitten på sommaren gått över till den här havgrynsfrukostdieten.
Har varit inspirerad av gänget här och känner mig väldigt bra och sen så har jag nu också börjat jolle-segla. jag har bara seglat stora segelbåtar förut och nu kastar jag mig in i en jolle det är ju otroligt mycket mer krävande och ansträngande.

Håkan
Men är det som typ optimist jolle eller?

Johannes

Nu är jag ju nästan två meter lång så jag behöver ju ha lite större jolle och det är ju någonting som är nyttigt, att vara ute på havet och få kämpa med vinden.

Håkan
Vad kul, seglar du här på Storsjön också?

Johannes
Jag har inte provat på Storsjön än jag har bara provat på havet.

Håkan
Har du gått med segelklubben, kommer många kontrollfrågor, det finns ju massa spännande jag tror de har regattor eller vad det heter en gång i veckan under sommaren Men hör av dig, jag kan jag koppla på dig och en polare som seglar de kanske kan ta med dig en sväng så får ni hänga ihop litegrann.

Johannes
ja perfekt jag har seglat sen jag var liten så nu har jag bara det här steget att kliva in i småbåtar och så, det är lite mer ansträngande jag men jag säljer in det som proffs.

Håkan
Det låter perfekt. Anna Granevärn, hur har det gått för dig sen vi sågs senast har du kommit i gång med dina backlöpningar och stavkut?

AG
Men absolut jag har varit i den här fantastiska Hovebergsbacken och åkt rullskidor det är ju ett sådant här favoritpass som jag har annars är ju hösten när den är så här fin som den är i år som en buffé där man bara kan ta för sig av vad man känner för dagen men rullskidor är alltid fint det går ju att cykla fortfarande Håkan i den här fantastiska vädret när det inte blåser så mycket och det är lite sol och bra temperatur och inte minst

de här vackra färgerna som bara är helt magiska.

Håkan

Just det, man får inte glömma bort det totalupplevelsen eller hur Sjövall.

Det man ser runt omkring och upplever mens man kanske kutar eller promenerar eller åker rullskidor eller cyklar eller vad man gör.

Anna S

Precis, jag hade en diskussion med en nära anhörighet som springer mycket på löpband och så sa jag så här men det är ju hundra gånger bättre att vara utomhus då har jag fått två timmar utomhus dessutom och hur den här anhörige då var den beredd att skifta fokus eller vidhålla det är lite blandat där jag tyckte två timmar på löpband lät väldigt jobbigt och tråkigt.

Jag tog två timmar ute i stället, man kan se det som mentalt stärkande eller mentalt utmattande det kan man göra men bara vara utomhus.

Håkan

Det här med cyklingen som du lyfter Anna det är ju jag som inte har kommit i gång med min cykling i år och det är härligt att höra att det fortfarande finns förutsättningar

men jag tror jag fångar upp det nästa vår, det är lika bra att jag säger det för jag känner mig själv det kommer inte att bli av.

Anna G
Håkan förändringar, jag tror att man måste liksom ta i det direkt.

Håkan

Tack!

Johannes
Glömde ju säga det för det var så länge sedan, det var ju våras då tog jag grönt kort i klättring jag och min fru.

Vi tänkte så här# nu måste vi göra någonting nytt” och då tog vi grönt kort i klättring.

Håkan

Det är ju superhäftigt, på klätterklubben här i Östersund?

Johannes

Inte här i Östersund det var en sådan här flerårskurs så gick man och fick lära sig hur man klättrar och säkrar varandra från att ramla ner.

Håkan
Ja vad kul, det låter ju ansträngande och jag är så glad att du nämnde det där för du tog bort fokus från cyklingen det kändes fint. Nej men jag förstår vad du menar Anna och tack för peppen

Jag går och väntar på vintern känner jag vill komma i gång och åka skidor och det lovar jag.

Anna G
Ja vad härligt.

Håkan
Där blir det inga kompromisser det är garanterat ändå det finaste av allt, och idag när vi spelar in så kliver jag på ett nytt styrkeprogram för nu har jag kört lätt i sex veckor och nu ska in i en tung period det är bra så att ser ni någon hulkenliknande typ som rör sig på gator och torg så kan det vara jag hör att ni blir chockade.

Hörni vad roligt att få snacka med er idag vad kul att du är tillbaka också Johannes du vet om att det här är alltid en kanal uppe

Johannes
Det låter ju hur magiskt och toppen som helst.

Tack för att ni var med idag tack till dig Anna Granevärn på telefon sköt om dig.
och tack till er Johannes och Anna Sjövall.