123 - Små förbättringar som gör stor skillnad i vården

Håkan

Ja, vi är tillbaka igen. Jag brukar börja så.

Anna G

Ja, men precis. Och idag heter alla Anna utom du.

Håkan

precis. Det tänkte inte jag på först du sa det nu, Anna Granevärn.

Anna G

Ja,

Håkan

Och det är Anna Granevärn som är här och så är det Anna Sjövall som är här.

Anna S

Ja, hej.

Håkan

Och så är det den bästa Anna. För vi brukar alltid säga att våra gäster är de bästa. Och det är Anna norrman, eller Norman?

Anna N

Anna Norman.

Håkan

Norrman, välkommen.

Anna N

Tack så mycket.

Håkan

Ja, det är lite spännande för dig för du har aldrig varit gäst här förut och

Anna N

Aldrig varit gäst, aldrig varit poddat och aldrig varit i någon offentlig intervju överhuvudtaget.

Håkan

Nej, vad spännande. Det är liksom urpremiär

Anna N

Ja.

Håkan

Ja, hur känns det?

Anna N

Lite nervöst

Håkan

Ja.

Berätta, vad gör du för någonting inom...

Anna N

Jag är verksamhetsutvecklare inom medicinkliniken och har varit det i 15 år, ungefär. Så jag hjälper en områdeschef inom hjärta, neurorehabilitering och sen hjälper jag divisionschefen inom medicinkliniken. I verksamhetsförbättringar.

Håkan

Okej, spännande.

Anna N

Mm, jätteroligt jobb.

Håkan

Det verkar drälla av verksamhetsutvecklare på sjukhuset.

Anna G

Det är ju många som kombinerar också med klinisk tjänstgöring och det har väl kanske inneburit fler kollegor.

Anna N

Absolut. Förut har vi varit 10–11 och nu är vi nog närmare 20 skulle jag tro, utifrån att folk jobbar både kliniskt och med förbättringsarbete.

Håkan

Men arbetar du kliniskt också?

Anna N

Jag är ju NS-chef också på en viss procent så jag får hoppa in för mina kollegor i arbetsgruppen på framför allt sommar och jul och lite sådana ledigheter.

Håkan

Är det bra att ha sådana här lite halvspretigt tillvaro?

Anna N

Jag gillar spretigt tillvaro. Det får inte vara för spretigt.

Håkan

Spretigt behöver inte vara negativt?

Anna N

Nej, för mig är det bra. Jag kanske inte vill ha den här kombinationen kliniskt arbete och administration utan då väljer jag att ha administration som är splittrad hellre. Men det är intressant att få vara med sina medarbetare i den kliniska vardagen. Det tror jag är viktigt för oss verksamhetsutvecklare att få ta del av deras erfarenheter och deras vardag. Vad det är som är bra och dåligt för dem.

Håkan

Du får liksom känna på det du ska vara med och utveckla på riktigt.

Anna N

Man får ju vara med om problemen själv, uppleva dem och se vart det är lite grusigt i våra maskinerier.

Håkan

Går det lättare då?

Anna N

Ja, i förbättringsarbetet med min grupp blir det lättare för de vet att jag har varit med om de här sakerna och då kan jag motivera på ett annat sätt.

Håkan

Och så kanske man snackar samma språk?

Anna N

Jag har sett samma saker.

Håkan

Sjövall,

du har ju också en ganska spretig tillvaro. Och Granevärn här sa att du är AI-chef på hela regionen.

Anna S

Ja, du vet. Nej, den titeln drar inte.

Håkan

Jag skojar bara. Men du har ju också många strängar på din lyra som man brukar säga.

Anna S

Jag har en bred enhet har jag med många olika kompetenser.

Håkan

Ja.

Anna S

Ja.

Håkan

Känner du igen det i det som Anna säger? Det här med att få vara och peta och vara med i verksamheterna också mellan varven.

Anna S

Ja, men det är det som är roligt.

Håkan

Ja.

Anna S

Jag har ju också, jag tänker att på det viset är det nog lite lika. Att vi tycker det är lite kul med att vara med i olika sammanhang och inte bara sitta på ett spår liksom eller ett forum. Jag tror att vi, jag gissar att du också kanske lite, du gillar utmaningar.

Anna N

Jag gillar utmaningar och har mycket att göra. Tycker jag är

Håkan

Ja.

Anna N

kul.

Håkan

Så där klassiskt, många bollar i luften, stresstålig. Ni vet, den annonsen som dyker upp ibland. Ja, du skrattar det själv. Ja.

Anna S

Ja, jag tycker att vi gör det nu. Jag vet inte.

Håkan

Nej, jag vet inte. Det kanske var mera på tidigt 2000-tal. Jag vet inte. Det bara slog mig.

Anna G

Precis.

Håkan

Men du, Anna Norman, du har jobbat länge då med förändringsarbete. Vad är det enligt dig tycker du som gör att förändringar faktiskt blir av?

Anna N

Framför allt motivationen från våra medarbetare. De förstår varför vi behöver göra saker. Sen kan det vara beslut som säger att vi måste införa. Det kan vara ett nytt journalsystem eller någon ny teknik som vi måste anpassa oss till. Då behöver vi förändra.

Håkan

Mm.

Anna N

Sen är vi ju vara duktiga på att hålla i och hålla ut. Så att vi faktiskt tar förändringen i mål. Det är vi olika bra på. Och över tid när vi gör förändringar. Att arbeta med uppföljning. Skruva på förändringen. Blir den bra för oss kan vi göra den på ett annat sätt. Men fortsätta att utveckla förändringen. Så att vi kommer i hamn och med mål. Och kan avsluta och säga att nu är den här införd. Nu är vi klar.

Nu kan vi ta oss an nästa projekt.

Håkan

När vet du om den är klar då?

Anna N

När den är ett fungerande arbetssätt i vardagen. Som man inte behöver ifrågasätta. Eller revidera rutiner. Eller känna att det är den som ställer till det. Utan det fungerar bara.

Håkan

När det landar i ett arbetssätt.

Anna N

Eller hur? Som är naturligt.

Håkan

Så här jobbar vi. Och det är helt självklart.

Anna N

Sen tänker jag. Vi behöver vara duktiga på att hålla i över tid också.

Håkan

När du säger håll i och håll ut. Så tänker jag på Anders Tegnell.

Anna N

Mm.

Håkan

Under pandemin.

Anna N

Precis.

Håkan

Det var ju ett ganska vanligt uttryck.

Anna N

Mm.

Anna N

Ja. Och den händelsen i svensk sjukvård är väl exceptionell. hur duktiga vi faktiskt kan vara på förändringsarbeten.

Håkan

Ja.

Anna N

Och jobba annorlunda. Och hur fort kan det gå? Om det är viktigt.

Håkan

Ja. Och i kriser är man ju kanske som vassast.

Anna N

Absolut.

Håkan

Ja. Håll i och håll ut hör vi här Anna Granevärn.

Anna G

Ja. Vi kämpar ju på med det också. Vi prövar ju på att ändra arbetssätt i hälso- och sjukvårdsledningen. Där vi använder mer av AI-stöd för administration. Och det kan vi ju kämpa lite med ibland.

Håkan

Mm.

Anna G

Men det är ju viktigt att vi också håller i och håller ut i förändringar.

Håkan

Ja. Kan det gå inflation i håll i och håll ut? Att man

Anna G

Ja. Själva Suckar

Håkan

och stönar lite grann och tycker att Åh, inte nu

Anna G

Jag tycker inte att vi har det lika ofta nu. Men ett tag så var det i många sammanhang.

Håkan

igen. Ja.

Anna G

Ja.

Håkan

Har ni ju gått över någon slags tröskel? Törs man säga det?

Anna G

Med själva begreppet.

Håkan

Ja.

Anna G

Jag tänkte mer på att det kanske var en trend att många sa så.

Håkan

Aha.

Anna G

Tänkte du nu på själva?

Håkan

Nej, jag tänkte väl mer att förändringsarbete har blivit lite lättare över tid. För

Anna G

Ja.

Håkan

nu har jag ju hållit på med det under ganska lång tid. Och Anna Norman har väl hållit på med det i halva sitt liv låter det som.

Anna G

Ja, det har väl kanske blivit, det ska vi inte säga normalt i stånd, men nästan. Men det är ju Sjövalls expertområde.

Håkan

Ja. Sjövall.

Anna S

Ja, jag vet inte om vi har blivit bättre. Men jag tänker att... Ibland tänker jag så här att samhället i stort förändras mycket snabbare nu än vad det gjorde tidigare. Och det går liksom. Och då förändras ju vi också snabbare. Vare sig vi vill eller inte, tänker jag. Eller vi får liksom nya saker att ta hänsyn till i mycket snabbare takt.

Håkan

Det kanske lät som att min fråga tog avstamp i att det ska vara som det alltid har varit. Det var inte riktigt så jag menade. Utan jag menar liksom att... Alla fattar ju att inom vården så är det en ständig förändring.

Anna G

Ja.

Håkan

Det bygger ju på utveckling och forskning och nya rön och behandlingsmetoder och det ena med det andra.

Anna G

Precis. Och det är ju ganska utmanande att... I vår bransch som är väldigt kunskapsintensiv så går det väldigt fort med en hel del av forskning och nya rön och utveckling. Men det är inte lika lätt att ställa om arbetssätt i den takten.

Håkan

Nej. Hur gör man då Anna Norman? Hur brukar du göra?

Anna N

Jag tänker att vi har ju kunskapsstyrningen som är en stor organisation i det här att ändra vården utifrån nya riktlinjer, ny forskning. Och där har vi ju ändå startat upp och fått till en bra organisation även om vi inte heller i det sammanhanget har kommit hela vägen. Och det är med det sagt att det är ju också ett jättestort jobb som hela Sverige håller på med. Så att det här är ju ingenting vi behöver göra på... Det är ingenting man gör på ett halvår eller ett år. Det tar tid att få till en sådan struktur som skapar en ordning och reda i hur vi ska införa nya arbetssätt och vad vi ska framför allt kanske sluta göra. Som det också har diskuterats kring. Vi kan inte göra allting men vi måste också sluta göra saker. Och vi ska nu göra nya saker som tillkommer utifrån forskningen.

Håkan

Man plockar bort saker som kanske inte behövs.

Anna N

Ja, vi har kommit fram i forskning att det inte är lika adekvat att fortsätta med sådana åtgärder för våra patienter. Även om vi i vardagen upptäcker att vi... Vi kanske inte tycker att vi gör dem men det gör vi i alla fall.

Håkan

Men det kan ju verka lite... Kan ju vara lite skrämmande innan man landar i det nya så att säga.

Anna N

Jag tror jag är olika från person till person.

Håkan

Ja, vet jag.

Anna N

Hur jobbigt det är med nya metoder att man ska in med nya arbetssätt.

Håkan

Men du vad är smartare arbetssätt för dig då?

Anna N

Jag tror vi behöver nyttja våra resurser smart. Vi är ju en, vi kommer inte räcka till i framtiden när det gäller vårdpersonal och den vård som vi bedriver idag och det tycker jag är bekymmersamt och om man nu ska benämna det som att hur kan vi jobba smartare så har vi en stor utmaning framför oss.

Håkan

Kan du se det där när du är i farten?

Anna N

Jag ser det ju i vår bemanning. Jag ser det i vår rekrytering. Hur svårt det är att rekrytera. Vi har få ansökningar. Vi har väldigt rörliga medarbetare. Man jobbar inte i 10, 15, 20 år på samma ställe. Man vill gå vidare i det här förandliga samhället.

Håkan

är ju också en samhällsförändring.

Anna N

Absolut. Och vi är uppskattade medarbetare som har jobbat 5–10 år som kan massor av saker och är jättekunniga inom sina områden. Så att där ser jag också en utmaning hur vi ska kunna behålla dem. De som faktiskt vill jobba inom sjukvården.

Håkan

Det här har vi ju varit att prata om ganska ofta. Vi brukar kalla det attraktiva arbetsgivare men det är inte så enkelt utan det handlar om att försöka behålla värdefull kompetens av personer.

Anna G

Ja men precis. Det är utmanande när också samhället förändras och man kanske vill röra på sig. Då behöver vi kunna ha bra möjligheter att erbjuda eftersom det är brist på många kompetenser så kan det ju finnas möjlighet att utvecklas inom vår organisation men kanske med något annat. Och då blir det ju ändå ett byte lokalt på arbetsplatsen.

Anna N

Och då finns ju de här möjligheterna att jobba både kliniskt och lite administrativt. Man kan jobba på distans och man kan jobba nära. Och det är ju fint att vi börjar hitta de alternativen och kunna erbjuda dem för folk efterfrågar dem mer och mer.

Håkan

Öppna flera dörrar.

Anna N

Ja och det är öppna dörrar för att vi ska kunna ändra våra arbetssätt. Att vi börjar tänka nytt. Det behöver vi också få hjälp med.

Håkan

Och kanske upplever man då kanske inte att man är knuten bara till en arbetsgivare utan i stället har så många olika spretiga eller inte spretiga sysslor i mitt yrke som gör att jag trivs väldigt bra med det.

Anna N

Ja det kan ju bli en utmaning att få göra olika saker. Folk vill växa och man vill förkovra sig och nyttja sin kompetens i flera sammanhang. Och det kan vara en utmaning för vår kanske lite stolpiga och tröga organisation där vi är väldigt fokus på kunskap för specifika diagnoser eller patientgrupper.

Håkan

Hur skruvar man på det stolpiga och tröga?

Anna N

Jag tror man behöver med, jag tänker när jag utgår från att jag är chef och sitter med mina medarbetare så kommer de med lite smarta förslag. Och då är det upp till mig som chef att vi testar. Det är inte farligt. Och vi försöker och vi kanske riskanalyser litegrann och kollar är det här någonting vi kan prova. Och kan vi ta kontakt med någon HC där vi kan knyta samverkansarenor så vi kan göra det på ett annat sätt. För att de ska få möjlighet att bo i fjällen eller vara närmare fjällen, bo nu vid stan eller bo i sin stuga. Det kan vara så olika förutsättningar för varje person.

Håkan

Så medarbetarna, hur viktiga är de egentligen när de kommer med idéer och förslag?

Anna N

Superviktiga. De är viktiga för nya idéer och de är viktiga för att tordas testa. Och sen är vi chefer jätteviktiga i att pusha dem lite också. Att testa då. Det är inte så farligt. Det kan vi väl göra. Testa några månader och se vad som händer. Och så får vi bygga vidare därifrån. Vi kan ju alltid ändra oss. Och gå tillbaka till det vi gjorde innan för att vi tyckte att det där var inget smart.

Håkan

Har det hänt?

Anna N

Jag tycker vi har ett förslag i det här med att vi ska jobba med patienter och träna på distans.

Håkan

Mm.

Anna N

Väldigt uppskattat har vi gjort det i forskningssyfte. Gruppträning

Håkan

Okej.

Anna N

på distans på länk.

Håkan

Okej.

Anna N

Det är fantastiskt. Då träffar vi Kurt som bor i sin stuga ute i Hede.

Håkan

Ja.

Anna N

Kopplar upp sig från snickeriet n och gör sina övningar tillsammans med någon som bor i Åre eller Härjedalen. Ja. Det är helt otroligt.

Håkan

Ja, så tekniken blir då ganska viktig också.

Anna N

Jätte, jätteviktig. Och det kanske är det som många gånger gör att det lite fallerar därför att den här uppkopplingen inte funkar.

Håkan

Mm.

Anna N

Att våra, dels patienter, dels våra medarbetare, inte alla gånger får till tekniken. Och då tycker man det är lite jobbigt och då säger vi, vi struntar i det där och så gör vi på vårt vanliga sätt.

Håkan

Ja, men det låter ju tryggt.

Anna N

Ja.

Håkan

Då har man ändå hanterat.

Anna N

Ja, vi har ändå testat och så kan vi utmana it-enheten och säga lös det här åt oss så kan vi göra det här på ett bättre sätt.

Håkan

Ja, precis, för ni behöver ju stöd.

Anna N

Absolut, våra stödprocesser är jätteviktiga om vi ska kunna flytta vår arbetssätt.

Håkan

Du, ni har ju testat ett nytt arbetssätt, om vi ska vara lite konkreta med journalgranskning.

Anna N

Ja, vi har...

Håkan

Berätta om det.

Anna N

Testat på vår rehabavdelning och rehabmottagning så fick vi möjligheten att testa en journalgranskningsmetod. Och då var det med syfte att lite så där, hur går vårdprocessen för den patientgruppen? Men också med anknytning till rehabprocessen som de behöver liksom landa i. Det var också knutet till att vi har haft lite patientfall där det har varit lite otydligt med mål, uppföljning och avslut av rehabperioder.

Håkan

Vad var det ni ville åstadkomma då med?

Anna N

Framför allt att lite checka kvaliteten på vår rehabprocess. Följer vi alla steg? Har vi bra kompetens i rehabprocessen i sig? Och sen att vi har en, vad ska jag säga, tydlig journal, både för våra medarbetare och för våra patienter. Den går ju mer åt att patienten söker information i 1177 och då kanske inte alla våra mallar och journalanteckningar passar den forumet riktigt. Så det behöver vi kolla.

Håkan

Hur har ni gått till väga? Vad gjorde ni för någonting som?

Anna N

Vi tog ut tio patientfall, deras journaler. Och då ska vi säga att på rehab är de fyra, fem, sex, sju professioner runt varje patient. Så det blir ju en stor mängd journaler som ska gå sig igenom. Och så fick vi en struktur som sa, vad är det runt i varje del av journalen? Inskrivning, planering, bedömning, resultat och planering vidare. Hur är den tydlig och kan vi följa processen?

Håkan

Ja men leder det till konkreta förbättringar? Kommer ni ifrån dubbeldokumentation och annat som?

Anna N

Själva journalgruppen hade ju jättebra diskussioner tillsammans om innehållet i journalen. Vad står det? Vad förskriver alla samma saker? Framför allt kanske i status och aktuell situation för patienten.

Vi skriver på olika ställen. Mallarna i sig kanske inte är de bästa för att förstå den röda tråden i journalen. Det är lite otydligt i vad jag har bedömt och sett hos patienten och vad det betyder för patienten och varför gör vi sedan åtgärder om vi gör. Och vad är resultatet av åtgärderna? Sen hade de en övergripande diskussion som var lite mer, oj vad vi ger fin rehabilitering till våra patienter. Vad de får mycket av oss. Och det är ju jättebra att höra.

Håkan

I mängd alltså?

Anna N

Både i mängd och kvalitet.

Håkan

Ja.

Vad är det som överraskade er i det här?

Anna N

Vi hittar väl några sådana där ajabaja vi journalsignerar inte i den omfattning som det ska göras kanske. Det är otydligt för personalen i vissa sammanhang. Vilket skapar otydligheter för teamet och även för patienten i förlängningen. Vad som ska hända med den personen. Vilka är mina kontaktvägar och hur länge sträcker sig min rehabiliteringsperiod. Och var ska jag vända mig sedan? Man blir ju väldigt omhuldad på det montagen.

Håkan

Vad tänker ni när ni hör Anna Nordman berätta? Annorna.

Anna G

Ja, nej men fantastiskt. Tänker jag. Och jättebra att kunna jobba på det sättet. Och göra de här journalgranskningarna. Och få liksom

den fina sammanställningen som ni fick. Och kul att höra också att ni ser att det är god kvalitet.

Anna N

Och sen kanske det växer frågor i specifika yrkesprofessioner. Vad dokumenterar vi? Och varför skriver vi så här mycket eller lite information? Vad kan vi behöva förtydliga? För oss själva men framför allt för patienten. Så det här är ju också ett långsiktigt arbete. Det finns ju en viss kultur i att skriva journal och hur man ska skriva om man tränar sig det här. Och där tror jag man behöver jobba lite mer med mängden journalmassa och tänka att ska det bli mer överskådligt

Håkan

Mm.

Anna N

för oss och patienten så kan vi behöva banta det här lite grann. Och det är ju inte någonting man gör så där jättefort.

Håkan

Många ord betyder inte att det är en bra

Anna N

Nej,

Håkan

journal?

Anna N

det finns en klok kvinna i regionen och hon säger kort, torrt och kärnfullt och det ska man inte förringa.

Håkan

Nej, men det låter på ett sätt klokt. Ja, less is more brukar man

Anna N

Eller

Håkan

säga.

Anna N

hur?

Håkan

Och en del säger att more is more.

Anna N

Inte i det här sammanhanget.

Håkan

Inte i det här sammanhanget. Ja, vad tänker du själv när du hör?

Anna S

Nej, men jag tänker, jag har ju hört din dragning förut och det var ju det som jag tyckte var så kul. För lyssnar man, säger man så här journalgranskning så kan det låta lite torrt och tråkigt då tänker man bara... Men det var så kul att höra det att ni fick till, alltså få till samtal i en arbetsgrupp till exempel, en dialog. Och att man får syn på saker, både bra saker och saker man behöver jobba med. Men också framför allt tänker jag på om vi ska komma dit att patienter gör mer själv och vi tänker att patienten ska ha mer koll på sin journal och vad de ska göra och så där. då behöver ju vi steppa upp och liksom möta det behovet. Och det kan ju också ett sådant här arbete bidra med

Anna N

att

Anna S

man säger att vi behöver vara tydliga. Vi behöver dokumentera så att patienter förstår vad man ska göra så att det inte blir liksom otydligt och rörigt eller att man missar någonting. Det finns många dimensioner i sådant

Anna N

arbete.

Anna S

här

Anna N

Och sen måste vi också, har vi upptäckt att journalen i sig, systemet i sig och våra journalmallar ställer också till det för oss själva men även för patienten.

Håkan

Varför det?

Anna N

Därför att det inte blir tydligt. Vi får sitta och scrolla i mängd journalmassa som vi ska försöka sålla i och hitta rätt information. Vi har svårt att få till sådant som de här nya vårdprogrammen kommer fram med, med vårdplaner, patientöverenskommelser. Det har vi inte riktigt fått till i journalsystemet i sig för att det ska vara tydligt.

Håkan

krävs det fortfarande då ett slags grundläggande basjobb

Anna N

Så

Håkan

med att strukturera för att få det så bra som möjligt.

Anna N

Ja, och det kommer ju om andra gör det här, andra verksamheter så kommer ju de hitta lite samma saker. Vi har lite grus med journalmallar, våra vårdplaner, stödjer inte alla gånger våra vårdförlopp och sen lite den här tydligheten kring beslut och vart jag kan vända mig.

Håkan

Det liknar vilken myndighet som helst.

Anna N

Ja, lite så.

Håkan

Man är ju i ständig förändring. Jag som kommunikatör brukar ju ägna oss rätt mycket åt språklagen. Till exempel att det ska vara klartextat och tillgänglighetsanpassat så att alla tillgodogöra sig informationen. Hur skruvar ni någonting åt de där hållarna?

Anna N

Nej, men vi vet att vi är duktiga på att prata vårt eget språk. Och det är nästan så jag verkligen glömt bort det svenska språket för att beskriva vissa sammanhang i EU och vissa medicinska åtgärder och status. Det är ju någonting som kanske har tillkommit lite mer tydligt nu när 1177 och patienten har tillgång till sin journal på ett annat sätt. Så jag har ju bland mina vänner och bekanta, de förstår inte vad det står. Och därför väljer man att inte läsa eller gå in för man fattar ju ändå ingenting. Eller så skapar det bara oro.

Håkan

ett bra gratis verktyg man kan använda för att köra

Anna N

Det är

Håkan

igenom en journal om det går.

Anna N

kan man ju fundera på om någon opererar blindtarmen. Man behöver inte gå in och läsa den op-berättelsen när allt gick bra.

Håkan

Sen

Anna N

Man kan ju välja vad man ska läsa för god saker om sig själv i journalen.

Håkan

Ni patienter har ju rätt rappa på att leta på 1177 nu för tiden.

Anna N

Ja, det hör man många läkare

Håkan

Går

Anna N

säga.

Håkan

det undan

Anna N

Ja,

Håkan

liksom?

Anna N

det är många som väljer att skriva på ett annat sätt i journalen och därför får man en annan genomslag till patienten. För de vet att de läser och då kan man komma överens om att läs i din journal så skriver inte jag något brev. Utan

Håkan

Nej.

Anna N

då tittar du själv så har jag skrivit en tydlig anteckning.

Håkan

Och kryssar man i det där med digitala kallelser så behöver man inte få något brev hem.

Anna G

Precis.

Håkan

För postgången är ju lite ungefär. Den kan ju hamna på efterkälken.

Anna G

Ja, den är lite utglesad.

Håkan

Ja, det kan man säga. Ja det är en annan podd som vi haft det ämnet uppe i. Vad tänker du kring vad det här, ett sådant här förändringsarbete, vad frigör det för er och gör det? När det handlar om att då hitta resurser eller, förstår du vad jag menar? Skapar ni mer utrymme då till andra saker som också är nödvändiga eller?

Anna N

Man ska ju komma ihåg att jobbar man inom sjukvården så är vi ålagda och dokumenterar våra åtgärder.

Håkan

Mm.

Anna N

Och det tar mer eller mindre tid och det måste du ju få göra, det är ju så. Sen behöver man inte sitta och vända och vrida på alla ord i journalen utan vi kanske kan använda lite mer AI-stöd, journalrobotar, taligenkänning, det finns ju hjälpmedel men kanske inte för allt.

Håkan

Nej.

Anna N

Jag tror däremot att man behöver jobba på när man gör beskrivningar av status eller åtgärder och resultaten, att där kanske man kan jobba på mängden man skriver.

Håkan

Om du skulle ge ett råd så här till andra som lyssnar på dig nu så här, som är lite sugen på att testa, testa eller hitta sin väg i förändringsarbete där de nu jobbar. Vad skulle det vara?

Anna N

Man kan ju gå på någon stor drake och då brukar jag säga att titta på någon, om ni har någon övergripande process som ni tycker att här är det mycket tjorv. Vi vill titta på den här så gör man någonting som heter processkortläggning, då får man fram hur många saker som helst, det är bara att välja och vraka bland alla saker ni kommer hitta. Eller så tittar man lite omkring sig här och nu, vad kan vi ändra på nu som vi tycker är lite grus i vardagen. Det kan ju handla om att det är något dokument som är otydligt eller någon rutin som inte riktigt funkar. Vi har en rutin men vi följer den inte. Det kan inte vara så stora saker. Och sen kanske att man väljer att ta en sak och inte ändra allt på en gång, för då hamnar vi i en ganska otrygg och rörig arbetsmiljö eller en osäker patientvård. Så det vill vi inte heller komma i. Kan

Håkan

det vara bra, Anna, att börja plocka i de här lågt hängande frukterna lite först? För att liksom bli van, om ni förstår hur jag menar.

Anna S

Ja, men jag tänker också att de verksamheter eller enheter som är vana att jobba med, för vi har ju haft många sådana exempel i podden, och de gör ju ofta så, precis som Anna beskriver, att man ser någonting som är det här gör vi inte optimalt, eller det här kan vi ändra på. Då blir det liksom, till slut är det också ett arbetssätt, att man hittar saker man vill förändra, och så gör man det. Och då blir det liksom ingen stor grej, tänker jag, heller. Och börjar man med små saker så lär man sig ju det, att det var inte så farligt att prova, och då kanske man kan göra något större sen. Det är ju också en sådan process, tänker jag.

Anna G

Och jag tänker också att när vi nu har fler som jobbar med verksamhetsutveckling, men på del av tid, då är det ju ändå fler som är också nära och i verksamheten, som kan uppmärksamma den här typen av saker som man kanske skulle vilja förändra. Och så kan man också göra det.

Anna N

Sen kan man ju dyka på de här stora, jag tänker när vi förde in NOVA till exempel på vårdavdelningarna, det är ju ett jättearbete.

Håkan

Vad är NOVA för någonting?

Anna N

Man kan se den här lilla papperslappen, alla medarbetare har i fickan för att komma ihåg sina patienter, vad man ska göra över dagen. Den är digital.

Håkan

Just det. Det är på en platta.

Anna N

På en platta.

Håkan

Jag tror vi har pratat om NOVA också

Anna N

Ja.

Håkan

faktiskt.

Anna N

Ja.

Håkan

Vi har gjort så mycket olika

Anna N

Ja,

Håkan

saker.

Anna N

och det förändringsarbetet har ju varit fantastiskt, för det var verkligen medarbetardrivet och skapat.

Håkan

Ja.

Anna N

och när andra medarbetare får höra om det här så blir man ju eld och lågor verkligen. Men man kanske inte tänker på, oj vilket jobb det är. Det är ingen som går på någon liten stund där man kanske inte kan koppa allting från den enhet som har fört in det, utan man behöver skapa sitt eget. Men utfallet är ju fantastiskt.

Håkan

Var

Anna N

Jag tänker, men det förbättringsarbetet är ju också ett bevis på att hålla i och hålla ut. Där behövde man jobba tillsammans för att verkligen få in det här. För det var mycket nya tekniska bitar som man behövde lära sig och tvingas in i för att jobba bort de här papperslapparna. Och där är chefer och alla medarbetare jätteviktiga. Och att IT-miljön stödjer det här arbetssättet, vilket inte är gjort alla gånger.

Håkan

Men gamla vanor sitter i. Jag har jättesvårt att släppa mitt A4-block. Det åker med mig hela tiden. Trots att jag... Jag kan märka då att jag dubbelskriver en grej i datorn och en grej i blocket.

Anna N

Ja.

Håkan

Och jag provar att lägga bort blocket men jag får lite ont i magen. För det är någon slags trygghetskompis, det lilla blocket. Ja, det var bara ett inspel men jag känner igen mig i det där. Men utan medarbetarna med på tåget så blir det ju svårt.

Anna N

Då blir det mycket svårare. Jag tror det är bra att vi har många medarbetare som gärna hoppar på tåget på perrongen och kanske innan det stannar till och med är de med. Jag brukar också förorda våra medarbetare som står kvar och säger nej men vänta här nu. Har ni tänkt på det här? Nej men vänta nu. Jag är inte riktigt säker. För de gör också att vi snabba hundar får backa lite och kanske säga just det. Det måste vi såklart ta med också. Men vi kan inte.

Håkan

Med de som står kvar och drar er tillbaka lite?

Anna N

Ja, lite vi som har redan kört i gång tåget i första kurvan. Vi kan behöva hållas lite.

Håkan

Okej, ganska klokt ändå.

Anna N

Ja, jag tycker vi har ju ändå med patienter och deras vård att göra. Vi kan inte springa på alldeles okontrollerat.

Vi vill inte hamna där.

Håkan

Vi ska ta och glida över på... Vi var ju inne på det här också. Vi pratar om det också ibland. Ansvaret för vår egen hälsa. Vi brukar ju prata om det rätt. I varje avsnitt brukar vi runda av. Jag hade liksom inget bra tema den här gången. Så jag tänkte, om ni vill får ni välja. Något som känns angeläckt. Vi brukar prata om träning, mat och sådana saker. Vila, återhämtning. Vad vi mår bra av själva. Och hur vi tar ansvar. Ska vi ta den stora pucken

Håkan

Men hur gör du?

Anna N

gillar hälsa, så det är bra.

Håkan

Hur jobbar du då?

Anna N

Jag är ganska... Nu när jag inte har några småbarn hemma. Alla är vuxna och utflugna. Så jag undrar mig hälsa. Och tar mig tid att ta hand om mig själv. För att orka i långa loppet. mat, träning och sömn är superviktigt. För att jag ska kunna ha det här jobbet. Som är spretigt och kräver ganska mycket. Det går inte annars. För att jag ska må bra. Jag är gärna ute i naturen. Gärna ute i fjällen. Älskar snön. Så att... Nej, men jag tycker det är jätteviktigt. Att ta hand om sig. Och jag brukar säga det till de många jag träffar på. Unna dig hälsa.

Håkan

Och det är lättare att prioritera?

Anna N

Absolut. Då får man väl ta med sig dem. Och passa på att när de tränar eller gör sina aktiviteter. Så får man ge sig i väg på någon lägen liten. Hälsotripp.

Håkan

När du tränar då? Har du någon favorit?

Anna N

Ja, jag är gammal ridtjej förr i världen.

Håkan

Okej.

Anna N

Inte så mycket av det idag. Men jag har förmånen att vara gift med en man som har erfarenheter och träning av personlig tränings... den kompetensen. Så jag har en privat PT-gymmet fyra dagar i veckan.

Håkan

Jäklar.

Anna N

Väldigt lätt.

Håkan

Vad grymt.

Anna N

Väldigt bra. Och sen kör jag längdskidåkning med en nyupptäckta passion. Sådant där som man avskydde i grundskolan. Men som man nu tycker är fantastiskt kul. Så att nu är det skatekurser och...

Håkan

Oj.

Anna N

Ja, utmana sig att orka längre.

Håkan

Ja. Både skate och klassiskt?

Anna N

Nej, bara skate.

Håkan

Bara skate?

Anna N

Och så tar jag gärna med mig hunden. De säger alla att det är fusk, men det struntar jag i för det är det bästa som finns.

Håkan

Ja, men det kan vara härligt att umgås med sina djur

Anna N

Mm.

Håkan

samtidigt. Varför säger de att det är fusk?

Anna N

Därför att den drar.

Håkan

Jaha. Det är väl inte helt utan ansträngning?

Anna N

Ja, det beror på hur hårt de drar.

Håkan

Ja, vad kul. Känner du då att du också får in det i livet så att du orkar vara

Anna N

Ja. Träningen...

Håkan

bra

Anna N

Ja, jag kan känna att jag suttit en dag på jobbet och det har suttit så mycket i möten. och så har jag kanske inte varit uppe och rört mig så mycket. Då kryper det kroppen. Jag måste få röra på mig sen på kvällen, annars går det inte.

Håkan

Vilken bra drivkraft. Har du en skidkompis till här då, Anna Granevärn? Du som också älskar...det…

Anna G

Vi år starta team…

Anna N

Ja.

Håkan

Ja, men...

Anna G

Staka.

Anna N

Ja, du kör ju den, ja. Precis, du vet, jag är vasalopstjejen här. Ja, jag är inte på den nivån. Inte ens skatevasan.

Håkan

Nej, men det kan ju inspirera varandra.

Anna N

Ja.

Håkan

Ja. Känner igen dig i det här när man har suttit mycket i långa möten

Anna G

Ja,

Håkan

och så där.

Anna G

men

Håkan

Ja, verkligen.

Anna G

verkligen,

Håkan

Det

Anna G

Det kryper i kroppen.

Det är ett måste att få till träningen då.

Har man inte hunnit på morgonen eller lunchen så är det ju kvällen kvar.

Håkan

Ja.

Anna S

Nej men det, så är det ju.

Håkan

Det är så självklart.

Anna S

Ja, men det, ja, jag vet inte. Jag tänker också att man har det som en, ehm, jag tänker inte på det när jag inte, förutom när jag inte kan träna till exempel. Om jag är, om man är förkyld eller något sådant där. Då, då tänker jag på det mer. Annars är det så naturligt att jag bara behöver... träna och röra på mig.

Håkan

Mm. Men man ska ju, om man aldrig har tränat eller liksom tagit hand om sig på det sättet eller tänkt på vad man käkar, man ska ju över någon slags tröskel någonstans innan det börjar kännas det vi har pratat om. när förändringen har uppstått och det är bara att åka på. Då har vi nog goda råd att ge till människor.

Är det håll i, håll ut?

Anna N

Nej, men jag tänker man måste ju som börja där man är och har man ingen, jag förstår, det är en jättehög tröskel att gå in på ett gym och tänka sig, här ska jag ta för mig med några maskiner. Man förstår ju knappt själv vad det ska vara

Håkan

Mm.

Anna N

Till för, det är en jättehög tröskel. Men jag tycker den här Sofia på tvn, morgonjumpa,

Ett fantastiskt initiativ och kör den då och en promenad, alltså det lilla räknas inte allt på en gång där heller. Man kanske inte kan börja med den här kaloriräkningen och tio kilometers promenad varje dag utan jag börjar med något som jag tycker är okej och jag tycker det är roligt att hitta någonting som kan inspirera.

Håkan

Mm. Det liknar det vi har samtalat om i ditt arbete.

Anna N

Mm.

Håkan

Det är det här mönstret

Anna N

Hela

Anna S

tiden.

Anna N

tiden.

Håkan

Anna det var jätteroligt att ha dig här.

Anna N

Mm, jättekul att komma. Det var

Håkan

Ja.

Anna N

spännande att få se hur det här går till.

Håkan

Ja, nu vet du det så det är inte lika skrämmande

Anna N

det.

Håkan

nästa

Anna N

Nej,

Håkan

gång.

Anna N

nu kan jag skicka hit fler.

Håkan

Ja, gör Skicka hit alla du vet.

Anna N

Ja.

Håkan

Vi tar gärna emot dem.

Anna N

Ja.

Håkan

Tack så mycket för att du kom hit.

Anna N

Tack så jättemycket.

Håkan

Och tack till er Anna Granevärn och Anna Sjövall också.

Anna G

Tack så mycket.

Anna S

Tack.